Lill-sakura

Körsbären blommar inte ännu, men plommonen har börjat, och ger en försmak om den kommande sakuran.

Nationalitet och representation

Ambassader. Att gå förbi ambassader är mycket spännande, och bara exteriören säger så otroligt mycket om landet som de representerar. Det finns små oansenliga hus, markerade med en flagga och en hieraldisk symbol, och det finns formidabla palats. Det finns de som har stridsvagnshinder på trottoiren utanför, och de som har polisvakt dygnet runt. Det finns också de som inte har någon bevakning alls.

Svenska ambassaden i Tokyo har ett klättervänligt metallstaket. USAs ambassad har egna tungt beväpnade vakter, hinder, poliser, agenter och vad du än kan önska dig. En bekant undrade försiktigt om USA inte kan ta sitt behov av säkerhet som en pik om att deras utrikespolitik kanske behöver förändras något.

Resande medborgare från USA känner också av det här, och jag har mött sådana som haft kanadensiska flaggan på sin väska, snarare än stjärnbaneret, för att USAs internationella rykte just nu är så dåligt och de inte vill bli förknippade med det.

Jag tycker inte att det är något som är konstigt. Det går naturligtvis att hävda att alla medborgare i USA inte står bakom dess officiella hållning, men det kan knappast anses kontroversiellt att medborgare i ett land i någon mån får stå till svars för politiken som förs i det landet, om inte annat som någon slags påtryckning genom ombud. En av anledningarna till att det inte kan anses vara kontroversiellt är att ett medborgarskap i sig inte är något kontroversiellt och något som det i allmänhet anses vara ganska lätt att förhålla sig till. Att säga "Jag är Svensk medborgare, men jag gillar varken stadsministern eller kungen, eller för den delen att vi ha militär närvaro i Afghanistan." är inget konstigt. Inte heller att säga motsvarande som medborgare i USA.

Problemet uppstår först om en stat säger sig inte bara representera alla sina medborgare utan dessutom en folkgrupp. Det gör att all kritik av statens politik blir en kritik mot folkgruppen. Men det gör också att det blir otroligt viktigt för staten att pressa folkgruppen att stå bakom politiken.

Det får absurda konsekvenser, som att Judith Butler får veta att hon hatar sig själv och att Neil Gaiman får reda på att han inte finns.

Och det gör att människor som är judar hela världen, inte minst i Malmö, sätts i en fullkomligt låst situation: antingen säger man inget, och antas då vara en representant för ett Israel som kapat ens identitet, eller också framför man en avvikande åsikt och blir då misstänkt som quisling eller självhatare.

Smaka på det. Kan någon med ickejudisk bakgrund någonsin ens utsättas för det, att av dem som anser sig värna om en enhet, bli utpekad och kallas självhatande medlem av samma enhet? Skulle det kunna hända med till exempel en "svensk"? Jo, men bara under en förutsättning, och det är att Sverigedemokraterna eller något ännu brunare skulle anses vara språkrör och sätta tonen.

Och med den insikten faller också masken, och Israel avslöjas som den brunaste staten sedan - ja, sedan när då?

Det är därför inte det minsta konstigt att, som Ilmar Reepalu, om det nu är det han gjort, jämföra sionism med antisemitism. Bägge är nämligen bara förvillande namn på rasism, bägge är i grunden lika bruna, och bägge har samma illaluktande ideologiska ursprung.

Men att kalla rasism för rasism, oavsett vilken etnisk identitet det är som särskiljs och varför, låter sig inte göras, inte antydas. Inte utan bestraffning från Corren, Centerpartiet, SvD, DN och Skånskan, för att nämna några.

Träna kendo

Ibland får jag frågor om hur det är att träna kendo. Jag har försökt filma och ta bilder, men det är svårt att fånga essensen och spiritualismen i träningen på film. Därför blev jag mycket glad när jag hittade denna film som jag tycker fångar det bättre än vad jag lyckats med.

Andra broar

Den som någorlunda regelbundet läser det som skrivs på den här bloggen kan lätt få för sig att det bara finns en bro i Tokyo - Regnbågsbron. Här följer därför ett urval andra broar.En bro med rejäl översvämningsmån. Något att tänka på vid beräkning av 100-årsregn. Jag måste tyvärr erkänna att jag glömt var den här bilden är tagen. Räcket är gjuten betong, mönstrad som grenar. De vittrar tyvärr sönder eller skadas på annat sätt och ersätts av plast i stor utsträckning, med ett inte tillfredsställande resultat. Inne i Kejsarens Östra trädgård finns den här vackert välvda bron. In i denna fantastiska park (jag vet att jag tjatar) kommer man över den här bron.Man måste inte nödvändigtvis vara klädd så här.

Asimo

På fest för ett tag sedan träffade jag ingen mindre än Asimo i hissen!!!

Försommar

I Tokyo just nu: 14 grader, lunch vid kanalen i solen, umen håller försiktigt på att börja blomma. Hur har ni det i Sverige?

Tokyo Dome

Utsikt från Pariserhjulet. Berg-och-dalbanan lär enligt uppgift vara riktigt otäck.
Ett mer stillsamt nöje är karusellerna med kulörta lampor, musik och hästar i bästa Mary Poppinsstil. (Jag letade efter scenen med karusellhästarna men hittade den inte så ni får nöja er med det här:)

Fisken är borta!

S, 4,5 år, leker affär i köket. "Nej , fisken är borta!" säger han. "All fisk är borta, den kommer inte tillbaka." När jag frågar vilken fisk som är borta tittar han på mig. "Du sa att all fisk skulle vara slut i år." Under bråkdelen av en sekund undrar jag vad han pratar om men sen kommer jag på det. "Jasså, tonfisken!"

Cinderella City Syndrome

I detta, som sannolikt är världens största stad, är nattlivet naturligtvis intressant och pulserande och finns i de flesta smakriktningar. Det lider dock av ett stort problem. De sista tågen går vid midnatt, och de första inte förrän fem på morgonen, så om man inte planerar en lång natt, så blir den väldigt kort. Det gör att när klockan klämtar, så springer en övervägande majoritet av klientelet på alla barer och klubbar och fester ifrån sällskap och tilltugg och drinkar, och stundtals till och med en och annan sko, för att kasta sig på sista tåget hem.

Vi har kommit att kalla detta fenomen "Cinderella City Syndrome".

En dag vid templet

Att tända rökelse men också att andas in doften från den är en viktig ceremoni vid tempelbesök.

Jobbegubbar

Många barn jag har känt har med storögd fascination refererat till män i orangea dräkter som klipper gräs eller lägger asfalt som "jobbegubbar", så det är vad jag tänker kalla dem.

I Japan finns det massor. Att såga upp en gata tar två personer som sågar, tre som tittar på, en som röker och fem som ber förbipasserande om ursäkt. Alla dessa behöver för sin säkerhet enorma kängor, overaller, handskar, munskydd, skyddsglasögon reflexvästar och hjälm.

Min minsta kusin hade som liten kunnat stå och titta andäktigt i många timmar, om inte ögonen hade ramlat ur det lilla huvudet.

En gång till

Jag är så förtjust i den här lampan så vi tar den från andra hållet också. Kanske finns det en liten japansk faun där med lång halsduk och en ständigt pågående förkylning.

Samtidigt i Malmö

I Sverige har det varit vinter fånigt länge nu. Snöplog är inget man tror på i Malmö i alla fall. Jag skrattade en kort stund åt varningen som gick ut när det snöade i Tokyo - om hur man går på bästa sätt i halkan. Dagen efter åkte jag nämligen buss i Malmö och hörde när trafikledningen varnade alla chaufförer för att det kunde "vara lite halt". Ja, det har en tendens att bli det när det ligger 15 centimeter snö på gatan.

Gyoza

Gyoza är en sorts asiatisk tortellini. Den finns i lite olika varianter, för det mesta med någonsorts köttfärs i. Jag tror att Nene skulle gilla den här sorten.

Alla hjärtans dag

Grannarna skjuter strålar

Jonas och jag var nere på Odaiba på fotopromenad. Det ville sig inte bättre än att Jonas blev genomborrad av ljuslansar. Men han klarade sig rätt bra.

Belysning

Jag letar ny lampa som kan stå själv istället för en som måste luta sig mot väggen för att inte trilla omkull. Det hittar jag ingen. Istället hittar jag den här i Kejsarens trädgård.

Äktenskapskonsekvenser

En kollega har gift sig och emottog gratulationer på avdelningsmötet idag. När han ombads säga något valde han orden

"Med hennes stöd kan jag vara mer effektiv på mitt arbete."

Min chef svarade med

"Grattis! Jag hoppas du kan arbeta hårdare från och med nu."

Gamar Jobat

Johan och Chie plockade med Jonas och mig på Gamar Jobat - ett japanskt komikerpar som sysslar med patomim- och gatuteater. Att de är japaner och jag inte förstår japanska var absolut inget problem, för även om de inte alltid var tysta så använde de inga ord. Det var fantastiskt. Jag visste inte vad jag skulle vänta mig när jag kom, men jag hade något vansinnigt roligt.

De kommer snart till en stad nära dig - missa dem inte!

Vi vill ha vår!!!

Om drygt en månad åker barnen och jag till Tokyo, vi hoppas pricka in sakuran i år. Förra året åkte vi hem fem dagar före den stora blomningen. Enstaka träd blommade dock och vi såg japanska familjer i finkläder posera i Yoyogi koen för bilder som antagligen skulle skickas till släktingar eller placeras inom glas och ram för framtida minnen. När vi kom hem knoppades slånet och snart slog körsbären också ut. Nu går det ju inte riktigt att jämföra körsbärsblomningen i Malmö med den i Tokyo men vackert är det oavsett. Men med fyra minusgrader utanför dörren känns även det här fantastiskt - och oerhört avlägset.

Bra vibrationer

Kollegan bredvid mig pratade med en annan kollega som jag inte sett förut, och jag hörde att de nämnde mitt namn, så jag frågade om jag kunde stå till tjänst.

Kollegan jag inte sett förut visade sig vara en otroligt söt flicka, som vände sig mot mig och sa, på bra, men överdrivet välartikulerad engelska

"Ja - kan du göra en vibrator till mig?"

Tänk Hugh Lauries Woster när han är förvånad. Så såg jag ut.

"Jag vill ha en applikation", fortsatte hon, "med två knappar. När jag trycker på den ena knappen ska vibratorn starta, och när jag trycker på den andra så ska den stoppa igen."

Det kan jag naturligtvis göra. Men jag satt och koncentrerade mig för att inte le det minsta skälmskt, och att absolut inte fråga vad hon skulle ha applikationen till, för om jag frågat det, så hade jag brustit i skratt och när hon äntligen hade förstått vad det roliga var så hade hon dött på fläcken. Och det hade faktiskt varit väldigt pinsamt.

Jag berättade historien för en svensk kollega, som fnissade lite. Strax efter mötte vi samma flicka i hissen, och hon ropade genast

"Tack så mycket för vibratorn! Det var precis vad jag ville ha! Jag har skickat den till alla mina vänner."

Min svenske kollega stod bredvid mig och skakade och grät.

Mosaik

Försiktighetsåtgärder

Det sägs att det kan börja snöa ikväll. Med anledning av detta har alla anställda på företaget fått ett e-mail från säkerhetsavdelningen om att vi ska iakttaga största försiktighet, speciellt vid brunnar, och på hala ställen. Försiktighetsåtgärderna vi ombes ta innefattar att gå med mindre steg än vanligt, böja knäna och luta sig lätt framåt under gång, och att vara extra försiktiga när vi börjar gå, stannar, ändrar gånghastighet eller gångriktning, eftersom det då, allt enligt säkerhetsavdelningen, är störst risk att halka.

Snabb kompaktkamera

Jag insåg att det finns tillfällen då jag inte tar med min kamera, men saknar att inte kunna fotografera, så jag började fundera på att skaffa mig en kompaktkamera. Jag fick ett fint tillfälle att prova några olika digitala kompakter på en fest, men kom fram till att jag inte tyckte att de var snabba nog mellan avtrycket och slutaren. Det gjorde att jag valde att skaffa en betydligt billigare och snabbare kompaktkamera.

Nu har den ju också sina nackdelar. Det finns ingen exponeringsmätare, vilket gör att man får gissa lite, och så måste man ju framkalla bilderna. Och när man tar på någon som kommer fram och vill se hur det blev, ja, då blir de besvikna. Ja, och så är väl inte objektivet det skarpaste som går att tänka sig, och antireflexbehandlingen lämnar kanske en del övrigt att önska. Men det blir bilder i alla fall, och det är ju i sig ett litet under med en kamera som är tillverkad 1959.

Tokyo Bay

Solnedgång från Odaiba

Solen går ner och på stranden i Odaiba går en man och ett litet barn och tittar ut på solen som speglar sig i det lugna vattnet.

Omtanke

Man oroar sig lite här på arbetet för min hälsa, och en arbetskamrat som jag har bra kontakt med kom häromdagen och frågade hur det var med mig. Jag förklarade lite om tillstånd och min medicinering och en del av farhågorna för framtiden och han frågade mig om jag varit vid något shintotempel eller kanske en kyrka angående det. Jag förklarade att jag inte varit det, och när han på sitt diskreta sätt, utan att fråga, lät mig veta att han undrade varför försökte jag förklara att jag inte är religiös. Han blev lite konfunderad och förklarade att han inte heller var det, men det märktes på honom att han inte riktigt tyckte att det hade med saken att göra.

Nyss kom han förbi min plats, och sa försiktigt "Jag var vid ett tempel i helgen. Jag nämnde dig, bara så du vet."

Hamnindustri

Inte så långt från Regnbågsbrons bas, i hamnen i Shinagawa.

Nymåne över Enoshima

Sju kilometers promenad från Kamakura ligger den heliga ön Enoshima. Den är full av tempel och tillhörande månglare, och Henjinsan och jag gick dit. Henjinsan cyklade hem, men jag gick efter solnedgången tillbaka till Kamakura för att ta tåget.

Mer bambu

Utanför jobbet står denna underifrån upplysta bambuplantering.

Veckans fågel

Sköldpadda

Bambu

Åter Japan - våga vägra vansinnig värmare

Efter en månad i Sverige, under vilken var och en i familjen har varit sjuk minst en gång och jag lyckats försumma samtliga mina vänner, har jag återvänt till Japan. I min lägenhet väntade en ny och jämförelsevis underbar bäddsoffa, övertagen från J&C, och en dygnshögsta temperatur, inomhus, på 13,5 grader. Eftersom min lägenhet saknar isolering och jag inte står ut med att köra ACn på värmeinställning ligger jag under fem filtar i mitt underställ. Den jobbigaste biten är att klä av sig naken i morgonens 12 grader för att kliva in i duschen.

Naturkompaniet

På Natur- i Hansakompaniets källare hittar jag en sko som jag är intresserad av, men den är inte i min storlek, så jag gör som jag brukar: lyfter den från hyllan och tittar mig vilset omkring. Inget händer.

Jag tittar mig, med större tydlighet, vilset omkring, men fortfarande med samma - uteblivna - resultat. Så jag tar till det tunga artilleriet och säger lite försynt "Sumimasen". Stina knuffar till mig och jag inser att det inte heller kommer att hjälpa.

Så jag fick gå bort till disken och slita isär de två expediterna som höll på att försöka få varandra i säng, eller kanske snarare i lager, för att be om hjälp. Jag fick surt förklarat för mig att den skon nog inte fanns i min storlek och att jag borde gå bort till det andra Naturkompaniet istället och, underförstått, lämna dem i fred.

De hade inte skorna alls på det andra Naturkompaniet.

Höst i öst

Inte ens den himmelske kejsaren kan hindra tidens gång eller vinterns ankomst, och löven i den östra trädgården börjar färgas röda samtidigt som man firar hans och hans kejsarinnas 20:e bröllopsdag.

Hello Kitty!

Smärtsam pizza

Med tillräckligt stark salami så kanske...

Gammeldags

Försök till infraröd fotografering med R-64-filter. Det hade gärna kunnat få vara R-72, men det här fungerade ju också.

Acer palmatum

Det är höst i Sverige och de japanska lönnarna brinner. Här i Skåne är det få träd som kommer i närheten av den intensiva röda färg den japanska rödbladiga lönnen får på hösten.

Och här, långt från Kejsarens Östra Trädgård, får jag nöja mig med Alnarpsparken.

Att komma nära

Jag har tränat lite på ultramakro i parken i Hiroo. Det sägs att gult är fult, men det fanns inte så mycket annat att välja på som hade rätt ljusomständigheter. Och - gosh - det behövs massor av ljus vid makrofotografering.

Dåligt

Ok, dåligt med uppdateringar här sedan jag kom tillbaka. Det har flera orsaker. Dels har jag mycket att göra på jobbet, men dels har jag varit riktigt otäckt sjuk. Nu har jag fått medicin och återhämtar mig, men attan, vad tråkigt det är att ligga i sängen en vecka.

Fenn O'Berg

Christian Fennesz, Jim O'Rourke och Peter Rehberg spelade tillsammans på Super Deluxe ikväll. Det var elegant improviserad noise. Henjin-san noterade att "alla sitter och trummar på en äpple-låda nuförtiden".

Än så är det långt till vår

Pionen symboliserar rikedom och makt i det traditionella Japan.

Golden Gai, Kabuki-cho och metainkastaren

Jag och min kendokompis J bestämde oss för att det behövdes en ordentlig komma-ifatt-session eftersom vi varit på semester på olika håll i två månader, och då ingen av oss varit på Golden Gai, Shinjukus notoriska nöjesdistrikt, bestämde vi oss för att ta oss dit. Det blev middag i Kabuki-cho, Shinjukus andra notoriska nöjeskvarter, på les Alpes, en rustik izakaya med öl för 15 spänn och mat för en tjuga. Vi diskuterade även ett ramenställe i närheten, men bestämde oss för att sitta vid ett bord snarare än vid en bänk - men ramenstället skulle komma tillbaka senare på kvällen, i ett märkligt sammanhang.

Vi gick i alla fall vidare och satte oss på en punk-bar med sex sittplatser i Golden Gai och där blev vi intervjuade om vilka japanska artister vi kände till av det övriga klientelet. Vi lämnade en svensk tjuga på vilken vi skrev "RÄDDA GUMMIANKAN!", själva osäkra på om det var gummiankan som flöt upp och ner i akvariet eller Anna som avsågs. När stället tömdes inför sista tåget så gick vi vidare till en whiskybar.

Whiskybaren vad lugn och avslappnad, kanske delvis för att den bara hade fem sittplatser, och gav tillfälle för djupare samtal, men vi kände oss lite hungriga och gick och åt sushi vid halv tre-tiden.

Stärkta av sushin ringde J en bekant som höll till i 2-chome - Shinjukus notoriska gaydistrikt - och lyckades sammanstråla med honom och följa med tillbaka till klubben han var på. Där passade man på att värma upp inför Halloween, och uppvärmningen funkade utmärkt, för det var varmt på dansgolven och hett i de mörka hörnen.

Väl ute från klubben, planlöst kringirrande i Kabuki-cho, blev vi naturligtvis frekvent antastade av inkastare, och plötsligt gav J sig i slang med en av dem som han av någon anledning kallade Bill Cosby. Det hävdade Bill var ett roligt sammanträffande, eftersom han faktiskt heter Bill. J lade armen om Bill och vi gick vidare tillsammans, och Bill försökte övertyga oss om att vi skulle följa med till en klubb i närheten där han lovade att det fanns fina flickor.

"Men har ni några Hawaiianer?", sa J.
"Jag ska vara ärlig: nej, tyvärr inga från Hawaii", sa Bill.
"Då är vi inte intresserade."
"Men vi har en från Californien", sa Bill, och lös upp.
"Men det är ju inte samma sak."
"Jo", sa Bill, "de röstar också i presidentvalet. Det är en väldigt bra klubb."

I samma stund såg vi ramenstället vi diskuterat tidigare på kvällen, och vi kom på att vi var lite hungriga igen.

"Kom, Bill, nu ska du få fina ramen", sa J, och vi gick in och beställde tre skålar. Bill såg lite förvirrad ut, som om det var något som hade gått tokigt, men som om han inte var riktigt säker på vad, men resignerade och åt ramen med god aptit. När vi ätit färdigt och gick ut fann han sig igen, och försökte en gång till.

"Ska ni inte ta och följa med till min klubb nu?"

Vi vinkade hejdå till Bill och gick mot stationen precis lagom för att ta första tåget hem.

Också ett sätt att hantera sin jetlag.

Veckans fågel, nu ännu dödare

Flyga?

Att boka biljett har varit förfärligt, mest för att mina respektive organisationer inte varit helt överens om vem av dem, som ska boka, eller om möjligen jag ska göra det. Det har resulterat i många långa samtal med resebyrå och assistenter och chefer och kollegor, och en hel del av- och ombokningar.

Så kommer jag till flygplatsen och markpersonalen börjar checka in mig, och säger genast "Konstigt - jag kan inte hitta dig här...". Jag börjar medvetet hålla tillbaka paniken, och tänker att det ju i bästa fall betyder att jag får stanna en natt till i Malmö, men så säger han "Ah - det beror på att du blivit uppgraderad. Har du något emot att åka Business Class?" Det hade jag inte. Kåldolmar i all ära, men det går inte upp mot lammfilett.

Tillbaka i Japan. För närvarande utan kamera, men det kommer snart.

Solnedgång

Det är svårt att fotografera solnedgången i Japan, främst för att den bara varar i 150 sekunder. Det är mycket lättare på Lomma Beach.