söndag, februari 28, 2010

Nationalitet och representation

Ambassader. Att gå förbi ambassader är mycket spännande, och bara exteriören säger så otroligt mycket om landet som de representerar. Det finns små oansenliga hus, markerade med en flagga och en hieraldisk symbol, och det finns formidabla palats. Det finns de som har stridsvagnshinder på trottoiren utanför, och de som har polisvakt dygnet runt. Det finns också de som inte har någon bevakning alls.

Svenska ambassaden i Tokyo har ett klättervänligt metallstaket. USAs ambassad har egna tungt beväpnade vakter, hinder, poliser, agenter och vad du än kan önska dig. En bekant undrade försiktigt om USA inte kan ta sitt behov av säkerhet som en pik om att deras utrikespolitik kanske behöver förändras något.

Resande medborgare från USA känner också av det här, och jag har mött sådana som haft kanadensiska flaggan på sin väska, snarare än stjärnbaneret, för att USAs internationella rykte just nu är så dåligt och de inte vill bli förknippade med det.

Jag tycker inte att det är något som är konstigt. Det går naturligtvis att hävda att alla medborgare i USA inte står bakom dess officiella hållning, men det kan knappast anses kontroversiellt att medborgare i ett land i någon mån får stå till svars för politiken som förs i det landet, om inte annat som någon slags påtryckning genom ombud. En av anledningarna till att det inte kan anses vara kontroversiellt är att ett medborgarskap i sig inte är något kontroversiellt och något som det i allmänhet anses vara ganska lätt att förhålla sig till. Att säga "Jag är Svensk medborgare, men jag gillar varken stadsministern eller kungen, eller för den delen att vi ha militär närvaro i Afghanistan." är inget konstigt. Inte heller att säga motsvarande som medborgare i USA.

Problemet uppstår först om en stat säger sig inte bara representera alla sina medborgare utan dessutom en folkgrupp. Det gör att all kritik av statens politik blir en kritik mot folkgruppen. Men det gör också att det blir otroligt viktigt för staten att pressa folkgruppen att stå bakom politiken.

Det får absurda konsekvenser, som att Judith Butler får veta att hon hatar sig själv och att Neil Gaiman får reda på att han inte finns.

Och det gör att människor som är judar hela världen, inte minst i Malmö, sätts i en fullkomligt låst situation: antingen säger man inget, och antas då vara en representant för ett Israel som kapat ens identitet, eller också framför man en avvikande åsikt och blir då misstänkt som quisling eller självhatare.

Smaka på det. Kan någon med ickejudisk bakgrund någonsin ens utsättas för det, att av dem som anser sig värna om en enhet, bli utpekad och kallas självhatande medlem av samma enhet? Skulle det kunna hända med till exempel en "svensk"? Jo, men bara under en förutsättning, och det är att Sverigedemokraterna eller något ännu brunare skulle anses vara språkrör och sätta tonen.

Och med den insikten faller också masken, och Israel avslöjas som den brunaste staten sedan - ja, sedan när då?

Det är därför inte det minsta konstigt att, som Ilmar Reepalu, om det nu är det han gjort, jämföra sionism med antisemitism. Bägge är nämligen bara förvillande namn på rasism, bägge är i grunden lika bruna, och bägge har samma illaluktande ideologiska ursprung.

Men att kalla rasism för rasism, oavsett vilken etnisk identitet det är som särskiljs och varför, låter sig inte göras, inte antydas. Inte utan bestraffning från Corren, Centerpartiet, SvD, DN och Skånskan, för att nämna några.

lördag, februari 27, 2010

Träna kendo

Ibland får jag frågor om hur det är att träna kendo. Jag har försökt filma och ta bilder, men det är svårt att fånga essensen och spiritualismen i träningen på film. Därför blev jag mycket glad när jag hittade denna film som jag tycker fångar det bättre än vad jag lyckats med.

fredag, februari 26, 2010

Andra broar

Den som någorlunda regelbundet läser det som skrivs på den här bloggen kan lätt få för sig att det bara finns en bro i Tokyo - Regnbågsbron. Här följer därför ett urval andra broar.En bro med rejäl översvämningsmån. Något att tänka på vid beräkning av 100-årsregn. Jag måste tyvärr erkänna att jag glömt var den här bilden är tagen. Räcket är gjuten betong, mönstrad som grenar. De vittrar tyvärr sönder eller skadas på annat sätt och ersätts av plast i stor utsträckning, med ett inte tillfredsställande resultat. Inne i Kejsarens Östra trädgård finns den här vackert välvda bron. In i denna fantastiska park (jag vet att jag tjatar) kommer man över den här bron.Man måste inte nödvändigtvis vara klädd så här.

onsdag, februari 24, 2010

Asimo

På fest för ett tag sedan träffade jag ingen mindre än Asimo i hissen!!!

Försommar

I Tokyo just nu: 14 grader, lunch vid kanalen i solen, umen håller försiktigt på att börja blomma. Hur har ni det i Sverige?

tisdag, februari 23, 2010

Tokyo Dome

Utsikt från Pariserhjulet. Berg-och-dalbanan lär enligt uppgift vara riktigt otäck.
Ett mer stillsamt nöje är karusellerna med kulörta lampor, musik och hästar i bästa Mary Poppinsstil. (Jag letade efter scenen med karusellhästarna men hittade den inte så ni får nöja er med det här:)

måndag, februari 22, 2010

Fisken är borta!

S, 4,5 år, leker affär i köket. "Nej , fisken är borta!" säger han. "All fisk är borta, den kommer inte tillbaka." När jag frågar vilken fisk som är borta tittar han på mig. "Du sa att all fisk skulle vara slut i år." Under bråkdelen av en sekund undrar jag vad han pratar om men sen kommer jag på det. "Jasså, tonfisken!"

söndag, februari 21, 2010

Cinderella City Syndrome

I detta, som sannolikt är världens största stad, är nattlivet naturligtvis intressant och pulserande och finns i de flesta smakriktningar. Det lider dock av ett stort problem. De sista tågen går vid midnatt, och de första inte förrän fem på morgonen, så om man inte planerar en lång natt, så blir den väldigt kort. Det gör att när klockan klämtar, så springer en övervägande majoritet av klientelet på alla barer och klubbar och fester ifrån sällskap och tilltugg och drinkar, och stundtals till och med en och annan sko, för att kasta sig på sista tåget hem.

Vi har kommit att kalla detta fenomen "Cinderella City Syndrome".

lördag, februari 20, 2010

En dag vid templet

Att tända rökelse men också att andas in doften från den är en viktig ceremoni vid tempelbesök.

torsdag, februari 18, 2010

Jobbegubbar

Många barn jag har känt har med storögd fascination refererat till män i orangea dräkter som klipper gräs eller lägger asfalt som "jobbegubbar", så det är vad jag tänker kalla dem.

I Japan finns det massor. Att såga upp en gata tar två personer som sågar, tre som tittar på, en som röker och fem som ber förbipasserande om ursäkt. Alla dessa behöver för sin säkerhet enorma kängor, overaller, handskar, munskydd, skyddsglasögon reflexvästar och hjälm.

Min minsta kusin hade som liten kunnat stå och titta andäktigt i många timmar, om inte ögonen hade ramlat ur det lilla huvudet.

onsdag, februari 17, 2010

En gång till


Jag är så förtjust i den här lampan så vi tar den från andra hållet också. Kanske finns det en liten japansk faun där med lång halsduk och en ständigt pågående förkylning.

tisdag, februari 16, 2010

Samtidigt i Malmö

I Sverige har det varit vinter fånigt länge nu. Snöplog är inget man tror på i Malmö i alla fall. Jag skrattade en kort stund åt varningen som gick ut när det snöade i Tokyo - om hur man går på bästa sätt i halkan. Dagen efter åkte jag nämligen buss i Malmö och hörde när trafikledningen varnade alla chaufförer för att det kunde "vara lite halt". Ja, det har en tendens att bli det när det ligger 15 centimeter snö på gatan.

söndag, februari 14, 2010

Gyoza


Gyoza är en sorts asiatisk tortellini. Den finns i lite olika varianter, för det mesta med någonsorts köttfärs i. Jag tror att Nene skulle gilla den här sorten.

Alla hjärtans dag

lördag, februari 13, 2010

Grannarna skjuter strålar

Jonas och jag var nere på Odaiba på fotopromenad. Det ville sig inte bättre än att Jonas blev genomborrad av ljuslansar. Men han klarade sig rätt bra.

fredag, februari 12, 2010

Belysning

Jag letar ny lampa som kan stå själv istället för en som måste luta sig mot väggen för att inte trilla omkull. Det hittar jag ingen. Istället hittar jag den här i Kejsarens trädgård.

torsdag, februari 11, 2010

Äktenskapskonsekvenser

En kollega har gift sig och emottog gratulationer på avdelningsmötet idag. När han ombads säga något valde han orden

"Med hennes stöd kan jag vara mer effektiv på mitt arbete."

Min chef svarade med

"Grattis! Jag hoppas du kan arbeta hårdare från och med nu."

onsdag, februari 10, 2010

Gamar Jobat

Johan och Chie plockade med Jonas och mig på Gamar Jobat - ett japanskt komikerpar som sysslar med patomim- och gatuteater. Att de är japaner och jag inte förstår japanska var absolut inget problem, för även om de inte alltid var tysta så använde de inga ord. Det var fantastiskt. Jag visste inte vad jag skulle vänta mig när jag kom, men jag hade något vansinnigt roligt.

De kommer snart till en stad nära dig - missa dem inte!

tisdag, februari 09, 2010

Vi vill ha vår!!!

Om drygt en månad åker barnen och jag till Tokyo, vi hoppas pricka in sakuran i år. Förra året åkte vi hem fem dagar före den stora blomningen. Enstaka träd blommade dock och vi såg japanska familjer i finkläder posera i Yoyogi koen för bilder som antagligen skulle skickas till släktingar eller placeras inom glas och ram för framtida minnen. När vi kom hem knoppades slånet och snart slog körsbären också ut. Nu går det ju inte riktigt att jämföra körsbärsblomningen i Malmö med den i Tokyo men vackert är det oavsett. Men med fyra minusgrader utanför dörren känns även det här fantastiskt - och oerhört avlägset.

Bra vibrationer

Kollegan bredvid mig pratade med en annan kollega som jag inte sett förut, och jag hörde att de nämnde mitt namn, så jag frågade om jag kunde stå till tjänst.

Kollegan jag inte sett förut visade sig vara en otroligt söt flicka, som vände sig mot mig och sa, på bra, men överdrivet välartikulerad engelska

"Ja - kan du göra en vibrator till mig?"

Tänk Hugh Lauries Woster när han är förvånad. Så såg jag ut.

"Jag vill ha en applikation", fortsatte hon, "med två knappar. När jag trycker på den ena knappen ska vibratorn starta, och när jag trycker på den andra så ska den stoppa igen."

Det kan jag naturligtvis göra. Men jag satt och koncentrerade mig för att inte le det minsta skälmskt, och att absolut inte fråga vad hon skulle ha applikationen till, för om jag frågat det, så hade jag brustit i skratt och när hon äntligen hade förstått vad det roliga var så hade hon dött på fläcken. Och det hade faktiskt varit väldigt pinsamt.

Jag berättade historien för en svensk kollega, som fnissade lite. Strax efter mötte vi samma flicka i hissen, och hon ropade genast

"Tack så mycket för vibratorn! Det var precis vad jag ville ha! Jag har skickat den till alla mina vänner."

Min svenske kollega stod bredvid mig och skakade och grät.

måndag, februari 08, 2010

Mosaik





måndag, februari 01, 2010

Försiktighetsåtgärder

Det sägs att det kan börja snöa ikväll. Med anledning av detta har alla anställda på företaget fått ett e-mail från säkerhetsavdelningen om att vi ska iakttaga största försiktighet, speciellt vid brunnar, och på hala ställen. Försiktighetsåtgärderna vi ombes ta innefattar att gå med mindre steg än vanligt, böja knäna och luta sig lätt framåt under gång, och att vara extra försiktiga när vi börjar gå, stannar, ändrar gånghastighet eller gångriktning, eftersom det då, allt enligt säkerhetsavdelningen, är störst risk att halka.