Kimono i parken

På grund av kylan firade vi hana-mi i Ueno-koen istället för i bergen som vi ursprungligen planerat.
Där uppträdde dessa damer med dans under ett vänskaps- och kulturutbyte med Pakistan.

Andra broar

Den som någorlunda regelbundet läser det som skrivs på den här bloggen kan lätt få för sig att det bara finns en bro i Tokyo - Regnbågsbron. Här följer därför ett urval andra broar.En bro med rejäl översvämningsmån. Något att tänka på vid beräkning av 100-årsregn. Jag måste tyvärr erkänna att jag glömt var den här bilden är tagen. Räcket är gjuten betong, mönstrad som grenar. De vittrar tyvärr sönder eller skadas på annat sätt och ersätts av plast i stor utsträckning, med ett inte tillfredsställande resultat. Inne i Kejsarens Östra trädgård finns den här vackert välvda bron. In i denna fantastiska park (jag vet att jag tjatar) kommer man över den här bron.Man måste inte nödvändigtvis vara klädd så här.

Hello Kitty!

I övergången

Bron mellan det moderna Tokyo och det gamla traditionstyngda. -Det är lördag och var är det bättre att visa upp sin fantastiska kimono än i Kejsarens Östra Trädgård?

Kimonospotting i Kyoto

I Kyoto är de snäppet mer traditionella än i Tokyo. Medan Tokyoborna bär sin kimono med stolthet på söndagar i Ginza så har Kyotoborna på sin mitt på blanka torsdagen

Geisha i Kyoto

Huruvida detta verkligen är geisha - eller om det är maiko, det vill säga geisha under utbildning - låter jag Jess svara på, men dessa två poserar glatt inför ett gäng tyska turister. Jag passar på att ta en bild från en liten bit bort, för jag är för blyg för att be dem posera.

Här är två andra. Observera gärna att nacken är synlig och omålad - den anses vara alltför sensuell för att dölja.

Kimonospotting i Ginza

Är det söndag i Ginza så klär man upp sig lite extra.

Kyoto

Efter två dagar i Kyoto finns gott om intryck att smälta och bilder att redigera. Den gyllene paviljongen är legendarisk, och jag har alltid trott att den skulle kännas lika elegant som den typen av guldsprejade Taj Mahal-telefoner i plast som är så populära kring Möllan, men faktum är att den var så vacker i sin tallomgivning att jag nu inte har några som helst problem att förstå det fina med "guld och gröna skogar".

Genomgående i trädgårdar i Kyoto använder man antingen grus eller mossa som marktäckare, snarare än gräs eller klöver som brukligt i Sverige. Det ger ett trollskt och mjukt intryck som verkar skönt att gå på. Det är man dock inte välkommen att göra, och för att behålla det intrycket så måste det till arméer av parkvakter som sopar mossan ren från nedfallande löv och grenar.

Ingen serie bilder från Kyoto är komplett utan en eller ett par vitmålade kvinnor i vackra kimono. Här med tillhörande rickshaw.

Kimonobilder

Jag har googlat och wikipediat på en anledning till att det kryllade av kimonoklädda barn i Yoyogi koen igår, men utan att ha lyckats. Om det är någon som vet så upplys mig gärna. Såhär såg det ut, i alla fall.

Ueno-koen

Mattias och jag gick en runda i Ueno-koen idag för att se om höstfärgerna kommit igång ordentligt. Det har de inte, men det blev en trevlig promenad och några bilder i alla fall.
Höstfärgerna är definitivt på väg och om en vecka ska det bli intressant att återvända och se exakt hur färgsprakande det blir.

Inne i parken ligger ett tempel med väldigt många portaler.
Just idag var det bröllop och jag gjorde mitt bästa för att fånga kimonon på bild utan att komma ivägen för bröllopsföljet. Det gick sådär bra, och kimonofetishister får nöja sig med halvprofil bakifrån denhär gången.
Jag måste säga att jag blivit lite förtjust i ginkon och dess egendomligt formade gröna utväxter, ni vet de som varken är barr eller löv, och jag ser med spänning fram emot att få se hur den beter sig när de andra träden tappar sina löv. Jag vet att ni vet, men försök att hålla inne med det, för jag vill se själv.