Makro-ros

Jag försöker lära mig att använda ett för mig nytt objektiv. Det är väldigt svårt när det blåser kan jag konstatera men väldigt roligt när växterna väl är still.
Det kanske skulle vara lättare att fota uppstoppade blommor?

Kawaii

S 4,5 år med sina, i alla fall i Japan, blonda lockar är en populär fotomodell. I regel är det lite rart och går till så att några flickor i tonåren fnittrande kommer fram och vill fota honom och gärna sig själva tillsammans med honom.
Så var det förra året men i år upptäckte vi plötsligt mitt i en pick-nick att flera kvinnor flyttade på S för att få honom och sig själva så bra som möjligt på bild. Detta upprepades flera gånger även av medelålders män. Bland annat mitt i en föreläsning om det olämpliga i att krypa ner under en bro och skvätta vatten på förbipasserande, även om man är trollet i Bockarna Bruse.Vid det här tillfället som visas ovan upptäckte de fnittrande fotograferna att det även fanns en storebror men han tröttnade snabbare och vägrade efter en stund att posera.

Snabb kompaktkamera

Jag insåg att det finns tillfällen då jag inte tar med min kamera, men saknar att inte kunna fotografera, så jag började fundera på att skaffa mig en kompaktkamera. Jag fick ett fint tillfälle att prova några olika digitala kompakter på en fest, men kom fram till att jag inte tyckte att de var snabba nog mellan avtrycket och slutaren. Det gjorde att jag valde att skaffa en betydligt billigare och snabbare kompaktkamera.

Nu har den ju också sina nackdelar. Det finns ingen exponeringsmätare, vilket gör att man får gissa lite, och så måste man ju framkalla bilderna. Och när man tar på någon som kommer fram och vill se hur det blev, ja, då blir de besvikna. Ja, och så är väl inte objektivet det skarpaste som går att tänka sig, och antireflexbehandlingen lämnar kanske en del övrigt att önska. Men det blir bilder i alla fall, och det är ju i sig ett litet under med en kamera som är tillverkad 1959.

Problem och lösning med Pentax K200D

Som en del av konsumentupplysning och för att svara på en del frågor jag fått ska jag kanske skriva lite mer om kameran och dess senaste öden och äventyr.

Kameran jag har är alltså en Pentax K200D. När jag skulle ta bilder från Hiroo, som den här i närheten, för ett par veckor sedan och kontrollerade skärpan, så visade sig en grön fläck strax över mitten på bilden. Den var ganska liten, och syntes bara i ordentlig inzoomning, och var bredare än hög. Jag kontrollerade objektivet - det är fuktigt här och lätt att få skador på utrustningen - därför har jag en torrbox. Men objektivet verkade rent, och det bekräftades av att den gröna fläcken fanns kvar även på bilder tagna utan objektiv. Jag kontrollerade sensorn för damm, men hittade inget och åkte således med kameran och garantibeviset i högsta hugg för att lämna in kameran hos återförsäljaren.

De sa att det skulle ta tre veckor, men ringde igår, efter knappt två, och sa att den var färdig.

Det visade sig vara ett fel på CCDn - alltså själva sensorn. Det som skulle ha varit filmen i en analog kamera, helt enkelt. De har bytt CCD:n och kameran fungerar nu som jag förväntar mig igen.

Garantiärendet gick, trots språkbarriären, mycket smidigt, och jag är nöjd med hastigheten och servicen. Återstår att hoppas att det inte blir mer problem med den.

カメラは 帰りました。

Kameran har återvänt. Vi har varit ute och lekt i två timmar ikväll. Kameran, motivet, den fallande solen och jag.

Olycka

På väg till Roppongi härom veckan så passerade jag Hiroo och såg en fantastisk bild i skymningsljuset - en vy, en scen - som jag visste att jag skulle bli tvungen att återvända bättre utrustad för att dokumentera. Sedan dess har jag missat en del chanser och letat efter ett tillfälle, och så idag gick jag dit i skymningen släpandes på stativ och objektiv och dativ och ackusativ och allt annat jag kunde tänkas behöva. Jag riggade upp alltihopa och tog en testbild, och kontrollerade skärpan på displayen - men vafalls?

Strax ovanför mitten på bilden är det en grön fläck. Jag tar en bild till - samma sak. Är det skräp på objektivet? Jag kollar - nej, jag kan inte se något. Jag tar av objektivet och bränner av en exponering mot en vit vägg utan något objektiv alls. Samma fläck på samma ställe.

Nu är ju min kamera utrustad med en dammborttagningsfunktion, så jag kör den. Fläcken är kvar. Jag kör dammsensorprogrammet, men det hittar inget. Jag genomför en pixelmappning - utan resultat.

Nu är min kamera således inlämnad på lagning. Jag tänker med fasa på Ylwie-chan som har haft sin kamera på lagning i tre månader. Man lovade mig att det bara skulle ta tre veckor. Fan tro't.

Nå - det är regnsäsong, och kameran är inte helt användbar just nu på grund av det. Låt oss hoppas att den kommer tillbaka snart.

Religion

Samarbete med TMP.Typiskt Japanskt. Traditionella och gamla religiösa symboler och djupt i bakgrunden hyperfuturism.Såhär ser det ut inne i templen. Man kan köpa karma för pengar som kastas i lådorna.

めいじじんぐ　です。

Kamera

Tack för alla fina och välmenta råd angående kamera. De allra flesta råden har pekat i exakt samma riktning, och de allra flesta har varmt rekommenderat den nya Nikon D90. Jag har varit lite tveksam till den, och inte riktigt förstått varför, tills en väldigt klok bekant sa: "Alltså D90 verkar jävligt bra, troligen bäst i prisklassen. Men jag tror knappast att du kommer bli varken en sämre fotograf eller en olyckligare människa om du väljer en billigare variant istället."

Och för mig föll allt på plats i och med det. Det jag söker är en bättre kamera än den som sitter i min W980. Jag vill kunna zooma, och jag vill kunna ställa fokus. Jag har insett det: Jag är inte "entusiastisk amatör". Jag är inte "amatör". Jag har inte ens börjat bli nybörjare.

Jag åkte till Bic Camera i Yurakucho igen och jag gick runt och valde. Jag tittade på Nikons kameror, på Sonys och på Canons. Canon har precis kommit med en ny modell, deras svar på D90, kanske. Canon har dessutom den fördelen att de har samma bajonett till sina digitala och sina gamla analoga, så att det finns en begagnatmarknad för objektiv.

Jag kände mig ganska förvirrad. Menyerna i kamerorna var dessutom på Japanska. Jag gick och letade lite efter någon som kunde hjälpa mig - jag ville egentligen ha en försäljare som fattade beslutet åt mig, men bedömde chanserna för att hitta en sådan i Japan som obefintliga.

Eftersom jag läst att Bic Camera har service på engelska någon obestämd "annan stans" så gick jag fram till en flicka i Bic Camera-väst och frågade henne var jag kunde hitta någon att prata med kameror om på engelska. "Oh, you can ask me", svarade hon klockrent. Jag frågade henne om de sålde kameror på något annat språk än japanska, och hon visade mig flinkt hur man ändrade menyerna till engelska eller något annat.

Jag bestämde mig för att lita på henne och sa helt enkelt att "jag behöver en kamera, men jag vet inte alls vad jag ska ha". Hon log och så sa hon "jag skulle inte rekommendera någon av dehär. Du ska ha en Pentax." Jag sa "WAKARU!".

Så - lång historia kort - en halvtimme senare hade hon sålt på mig inte bara en Pentax K200, utan dessutom en väska, ett 18-55 objektiv, ett 50-200 zoomobjektiv, två polariseringsfilter, en kameraväska och ett 4 gigs minneskort. Och detta till en bråkdel av vad jag trodde att jag skulle få betala.

Jag har precis packat upp alltihop, satt ihop det för första gången, och väntar bara på ett samtal med dem därhemma i Sverige innan jag ska ge mig ut och fota tills ljuset tar slut. Stay tuned.

Kamera

Jag börjar inse att det inte håller att springa omkring och ta bilder till denhär bloggen med en mobiltelefonkamera. Den ser inte alls vad jag ser och dessutom ser den det den ser med en kisning. Jag behöver en ordentlig kamera, och jag vill ha tips om vad jag ska skaffa. Det ska vara en digital systemkamera. Det ska inte vara en proffsmodell, men den ska vara värd besväret. Den ska ha lite zoom och lite vidvinkel och ganska många men inte löjligt många megapixlar. Är det någon som har några tips?