lördag, januari 31, 2009

Super Deluxe

Jag var på Super-Deluxe häromkvällen, där PUMA, Lasse Marhaug, Jim O'Rourke och Merzbow spelade. Merzbow är en superstjärna i noise-kretsar som drar en publik av jazzspisare, konstvetare och kulturkännare. En man arbetade hårt på att se ut som Che Guevara - och lyckades uppenbarligen bra nog för att jag skulle känna igen honom.

Musiken presenterades i två set. Först Marhaug, O'Rourke och Merzbow tillsammans. De bygger ett ljudlandskap som de guidar varandra och publiken genom och det är vackert och spännande, även om öronproppar är ett absolut måste.
Jim O'RourkeLasse MarhaugMerzbow med hemmagjort intrumentMerzbow är ju otvivelaktigt - förutom konstnär, visionär och extremt produktiv musiker - en vansinnigt snygg karl.

PUMA, å sin sida, gjorde ett energiskt och koncentrerat set. Det är betydligt mer rythmiskt, vilket inte behöver säga så mycket efter den föregående trions abstrakta ljudlandskap, men det är också nyfiket, explorativt och känsligt i sin energi, snarare än aggressivt.PUMAs gitarrist verkade mycket nöjd med spelningen.

torsdag, januari 29, 2009

Nattfoto i Shibuya

Jag blev lite inspirerad av en artikel om foto med lång exponeringstid, och tänkte att övergångstället i Shibuya kanske kunde lämpa sig för ett sådant experiment. Det man förlorar i bländaröppning tar man igen i slutartid, som man säger.
Det ser nästan lite läskigt ut, såhär 28 sekunder senare, men det är inte Zombies och de anfaller inte bilen. Det ser bara ut så.

onsdag, januari 28, 2009

Vidare på samma ämne

Homoäktenskap är ett sovjetiskt experiment, skriver Johannes Forsblom, precis som om det vore något dåligt.

KD har inte läst Gömda

Hur kan debatten om samkönade äktenskap pågå samtidigt som debatten om Gömda, och varför är det så få som gör kopplingen?

KD samlar sig och slår vakt om äktenskapet som garanten för en trygg kärnfamiljsuppfostran av alla barn, och hävdar, jo faktiskt, att det bara är inom äktenskapet som barn kan bli till, och att varje sorts uppväxt utanför äktenskapet med exakt en man och exakt en kvinna som föräldrar per definition måste vara inte bara sämre, utan så dåligt att det måste anses bryta mot FNs barnkonvention. Till exempel på newsmill.

Det är ett makalöst öppet hån mot de samkönade par som har barn och som tar väl hand om den och kämpar för att ge dem en trygg uppväxt trots att KD och andra högerextrema krafter försöker göra livet surt för dem. Det är ett än större hån mot de barnen som får en trygg uppväxt i samkönade relationer.

Men dessa hån bleknar mot det flagranta svek detta är mot de barn som växt upp i heterosexuella kärnfamiljer och inte funnit den miljön ett under av trygghet. Jag hade skrivit en lista med exempel på saker som barn utsätts för inom familjen, mitt i KDs heterosexuella kärnfamiljsidyll, men jag raderade den. Jag behöver inte skriva det på någons näsa. Och så var vi tillbaka på Gömda.

Gömda handlar, när lögnerna och rasismen är bortskalade, fortfarande om det råa och skoningslösa våldet som den heterosexuella tvåsamma relationen visat sig vara en utomordentlig grogrund för.

Den statistiskt sett farligaste platsen en kvinna kan befinna sig på är det hem hon delar med en man. I slutändan är det det som KD slår vakt om.

Sammanfattning

Jag ska inte klaga. Jag har hört hur det är i Lund, med regn och slask och natt dygnet runt, halka och dimma och kyla. Så är det inte här. Låt mig berätta hur det är här.

Förra veckan gick jag kurs. Kursinnehållet var tänkt att täcka två dagar, men vi gick kursen i fyra dagar, för att tolkarna skulle hinna med att tolka innehållet från Japanska till Engelska. Tolkarna var tappra och duktiga, men de är inte programmerare och känner inte till relationerna mellan klasser, objekt och instanser, och det hela blev stundom tämligen förvirrande. Taget i beräkningen även att kursen i sig och i originaltappning var långsam och innehållslös så hade jag och mina olyckskamrater fyra dagar infernalisk leda.

Det faktum att ens tid ägnas på heltid åt att gå kurs påverkar inte på något sätt förväntningarna på resultatet av ens ordinarie arbete. Därför gäller det att försöka vakna till framåt kvällen så att det vanliga arbetet kan utföras framåt natten.

Sedan dess har jag varit ganska trött.

Utetemperatur 6 grader, innetemperatur på jobbet 27 grader, innetemperatur hemma 14 grader.

måndag, januari 19, 2009

Harajuku-skyltar

I Harajuku finns en ganska liten och trång gata som är alla götters modemecka. Här finns svarta kläder i alla tänkbara former, men dessutom kawaii lolitautstyrslar designade för att göra Alice, hon som ramlade ner i Underlandet, grön av avund - och allt däremellan. Vill du klä ut dig till X, där X noterar vilket populärkulturell karaktär och/eller personlighet som helst? Allt du behöver finns i Harajuku.

Det gäller lite särskilda regler för den här gatan, dock:
Ja. Inget snatteri, alltså. Innebär det att snatteri är lagligt på andra ställen? Ingen nedskräpning, det verkar väl också ganska rimligt. Sen får man inte titta heller, men det verkar folk inte bry sig så mycket om, och tur är väl det, för det är rätt mycket folk i rörelse och det skulle nog bli märkligt om alla blundade. Ja, och så inget smorkande då.

På WEGO, en av affärerna här, som jag frekventerat på sistone, hittade jag den här skylten:
Jag tror att jag kommit fram till vad det ska betyda, men det är tusan i det inte helt enkelt.

söndag, januari 18, 2009

Religion

Samarbete med TMP.Typiskt Japanskt. Traditionella och gamla religiösa symboler och djupt i bakgrunden hyperfuturism.Såhär ser det ut inne i templen. Man kan köpa karma för pengar som kastas i lådorna.

めいじじんぐ です。

Kamakura

Jag hade egentligen tänkt åka till Nikko i helgen, men valde tillslut Kamakura istället eftersom det är närmare och lättare att ta sig till. Eftersom jag frös så förbenat och eftersom jag tänkte vara ute hela dagen så tog jag på mig ordentligt med underställ och ylletröjor.

Väl där visade det sig att det faktiskt var varmt. Så varmt att folk surfade - visserligen i våtdräkt, men de låg i i timmar. Och det behövdes, för vågorna var kassa. Vid något enstaka tillfälle var det någon som lyckades fånga en våg. Då kunde det se ut såhär.Upp mot Kita-Kamakura ligger en ö en bit ut i vattnet. Den tecknade sig bra mot bergen i bakgrunden, speciellt såhär i dimman.enoshimaNågon hade fått för sig att plocka något i tången. Färgerna blev vackra.Någon annan hade gått vilse ut på de svarta stenarna.

どようび かまくらに いきました。かけい です。

fredag, januari 16, 2009

Tastes like ass

Att det i godis ofta finns gelatin och att gelatin tillverkas av hud, klövar, hovar och ben på djur vet de flesta vegetarianer, om än inte alla.

Som tur är kan man i Japan även om man är vegetarian få del av smaken, till exempel med den här produkten med åsnehudsgelatinsmak.Mums!

torsdag, januari 15, 2009

Handskar

Jag hittade ett par läskigt snygga handskar i Harajuku häromdagen. Konstläder i handflatan, limbehandlad fuskpäls på utsidan. Väldigt ändamålsenliga, och känns väldigt Sabretooth, på något sätt...

onsdag, januari 14, 2009

Vad är sanningen om Liza Marklund?

Jag följer med numera ganska loj fascination debatten om Gömda och Liza Marklund å ena sidan och Mia - Sanningen om Gömda och Monica Antonsson å den andra.

Gömda handlar om en kvinna som kallas Mia och är hennes historia om hur hon blev misshandlad och förföljd av en man som hon haft ett förhållande med, han kallas i boken "mannen med de svarta ögonen", och om hur hon tillsammans med sin nye man, "Anders från Norrland", tvingades fly först från staden de bodde i, och så småningom även från Sverige. Den har marknadsförts med undertiteln "en sann historia".

Mia - Sanningen om gömda är ett granskande reportage om Gömda som blottlägger flera fel i historien som berättas. Nyckelelement i berättelsen utelämnas, annat är överdrivet till oigenkännlighet, och ytterligare annat verkar mer eller mindre påhittat.

Liza Marklund har hela tiden varit tydlig med att de inblandades bakgrunder har förändrats för att säkra dem anonymitet, men i övrigt menat att Gömda är just "en sann historia". Tills nu. Nu säger hon att om undertiteln "en sann historia" har fått folk att tro att det var en sann historia så var det absolut inte avsiktligt och det är hon i så fall ledsen för. Mer eller mindre.

Vem, om någon, som har ljugit i vilket sammanhang och av vilken anledning kan naturligtvis vara en intressant fråga för den som är inblandad i affären, men knappast för någon utomstående. Det framkommer dock i debatten ett par mycket intressanta poänger som jag tycker har belysts för lite.

Liza Marklund menar att boken är skriven som en del av ett politiskt projekt, i syfte att belysa det fruktansvärda våld mot kvinnor som förekommer mitt ibland oss och som det allt för sällan pratas om. Hon menar att hon inte kunde driva denna fråga på ett tillfredställande sätt som tidningsjournalist, och istället valde att skriva böcker.

Jag förstår henne, och jag håller med henne. Det våld som kvinnor utsätts för av män som de har nära relationer med är fruktansvärt och avskyvärt. Det är ett statistiskt faktum att den farligaste platsen en kvinna kan befinna sig på är i hennes hem som hon delar med en man. Det är ett demokratiproblem som borde få folk att gå ur huse för att demonstrera på gatorna tills det finns en lösning, men istället tigs det ihjäl.

Just därför är det desto viktigare att vara oklanderlig i sitt skrivande! När nu Liza Marklund blir ifrågasatt på det här sättet så är det inte bara hennes och Mias historia som blir ifrågasatt, utan i förlängningen hela problemet. De som försöker förringa mäns våld mot kvinnor genom att hävda att det är skrönor och påhitt har fått vatten på sin kvarn och ett lysande exempel.

Men det är ännu mer unket. Det visar sig att "mannen med de svarta ögonen" har fått behålla sin etnicitet som arab, medan Mias nya man, som är chilenare, har fått byta och för Liza Marklunds penna blivit "Anders från Norrland". Dessutom visar det sig att Liza Marklund har en litterär agent som är dömd för just att ha misshandlat en kvinna han har haft en relation med, och att hon vet om det, och menar att han sonat sitt brott.

Vad är det som gör att den onde får fortsätta vara utlänning, medan den gode blir förvandlad till norrlänning? Vad är det som gör att Liza Marklund kan förlåta sin svenske agents misshandel, men inte menar att den utländske förövaren i hennes bok förtjänar förlåtelse?

Vad är det som driver Liza Marklund? Vilket är hennes politiska projekt - egentligen?

tisdag, januari 13, 2009

Pyjamas

Eftersom kulturen jag lever i, oavsett hur högtstående den är i många andra sammanhang, ännu inte lyckats uppfinna konceptet isolering har jag istället tvingats hänfalla åt desperata och drastiska metoder och skaffat en pyjamas. Välunderrättade läsare kanske kan rätta mig om jag har fel, men jag tror inte att jag har haft en pyjamas sedan lågstadiet.

Jag vill inte påstå att pyjamas är en bra uppfinning. Den har för mig flera uppenbara nackdelar förutom att jag tycker om att sova svalt, men till och med jag har mina begränsningar och det är ganska mycket värt dels att slippa gnugga sina armar och ben tills de får färg och går att röra på nog för att gnugga färg och liv i varandra och dels att, när tillräckligt många armar och ben går att röra på för att jag ska kunna flytta på täcket, slippa lida risk för akut hypotermi.

Det är inte mer än 13 grader i lägenheten när jag vaknar på morgonen.

måndag, januari 12, 2009

Metalchicks

Jag var på konsert häromkvällen. Egentligen gick vi för att se ett helt annat band, men det visade sig när vi kom dit att det bandet inte spelade förrän klockan 3:30, och jag var fortfarande för jetlaggad för att orka stanna uppe så sent.De flesta andra banden som spelade var riktigt dåliga liveakter, utom Metalchiks, som var riktigt bra. När de var som bäst blev jag nyfiken på hur det skulle låta om Trent Reznor och Björk skulle samarbeta.

fredag, januari 09, 2009

Fördelarna med att piratkopiera

Jag har några erkännanden att göra. För flera år sedan laddade jag hem praktiskt taget all film jag såg. Att jag ägnade mig åt detta olagliga beteende hade främst två orsaker: för det första hade jag ingen DVD-spelare, och för det andra såldes inte de filmer jag ville se på den marknad jag befann mig. Båda dessa belägenheter har sedan dess åtgärdats, och sedan många år köper jag nästan all film jag konsumerar, det vill säga den jag inte hyr. Detta tänker jag nu omgående sluta med igen, och jag ska berätta varför.

När jag sätter i en skiva jag köpt i min spelare så inleds den numera alltid med en obligatorisk film på flera minuter där jag bland annat får veta att det är samma sak att ladda hem en film som att stjäla en handväska från en gammal dam. Jag har flera bekymmer med den filmen. Det är svårt att finna ord för hur urbota dum man måste vara för att försöka hävda en sådan parallell. Det är en dålig film. Men framför allt har jag inte bett om att få se den. Faktum är att jag har bett om att INTE få se den. Jag HAR ju betalat för den jävla filmen jag vill se. Den som - olagligt - laddar hem film istället slipper se den lilla förfilmen. Dem kommer inte filmindustrin åt att skälla på, så de finner det för gott att skälla på mig - som faktiskt köper och betalar för deras produkter - istället.

Nå, nu är jag inte sådan att jag betalar för att bli utskälld när jag gör rätt för mig och hädanefter laddar jag helt enkelt hem film.

torsdag, januari 08, 2009

Steve Ballmers såsfantasier

Microsofts motsvarighet till iPod, som nästan ingen i Sverige har hört talas om, eftersom den har ett namn som är praktiskt taget osäljbart eftersom det får oss att tänka på julkalendern från 1991, heter Zune. I vanlig ordning vad gäller Apple mot MS så är Zune, jämfört med iPod, en mer kapabel och mindre användbar produkt.

Zune har bland annat trådlöst nätverk, vilket gör att man kan flytta saker mellan olika Zune-enheter under vissa begränsade förutsättningar som i praktiken gör att du bara kan skicka bilder du själv har tagit. Det hade ju varit ett trevligt sätt att använda saken, om det inte, återigen, hade varit för namnet. MS har valt att kalla den här teknologin "squirting", "sprutning". Jag menar - oavsett vilka referensramar man har så blir det bara äckligt.
Bild föreställande Steve Ballmer av Dan Smith från Wikimedia commonsDen som efter detta inte har fått nog av sliskiga referenser från MS, vars CEO Steve Ballmer verkligen personifierar sinnebilden av "ful gubbe" kan sedan njuta av samme Ballmers citat från nyss på CES, när han skyter om Windows, klippt från engadget, min översättning:

"PCs enabled the best apps to work together, more choices in hardware, and Windows helps it work all together. The special sauce of Windows..."

"PCn har låtit de bästa applikationerna arbeta tillsammans, ger fler alternativ bland hårdvara och Windows får alltihopa att fungera tillsammans. Windows speciella sås..."

örk, kletiga gubbe, ta din "speciella sås" och försvinn! Jag föredrar äpplen.

onsdag, januari 07, 2009

Gaza

För att vara välkommen på kvällens fest var man tvungen att ha en huvudbonad. Jag tog tillfället i akt för att visa min solidaritet med det palestinska folket, i synnerhet på Gazaremsan.
Tyvärr trodde alla att jag ville föreställa en terrorist...

tisdag, januari 06, 2009

På't igen

Jag är tillbaka på kontoret. Jag kom redan igår, men eftersom jag inte lyckades sova på planet så hade jag varit vaken i nästan ett dygn när vi hade stormöte. Tyvärr var stolarna inte bekväma nog att sova i. Det hindrade mig däremot naturligtvis inte från att somna flera gånger.

Det har varit oändligt skönt att vara hemma. Jag har inte hunnit träffa mer än en bråkdel av dem jag hade velat, men jag har haft det fantastiskt bra och om det någonsin fanns en tvekan om var jag bor, var jag hör hemma och var "hemma" är så är den sortens tvivel borta nu.

Samtidigt så känna det spännande att vara här igen. Jag är inte alls så irriterad, ännu, peppar, på dessa människornas underliga sedvänjor, och jag känner ett större existensberättigande här nu än jag gjorde när jag åkte.

Jag har hårt jobb framför mig nu, men det känns spännande och roligt.