Höst i öst

Inte ens den himmelske kejsaren kan hindra tidens gång eller vinterns ankomst, och löven i den östra trädgården börjar färgas röda samtidigt som man firar hans och hans kejsarinnas 20:e bröllopsdag.

Hello Kitty!

Smärtsam pizza

Med tillräckligt stark salami så kanske...

Gammeldags

Försök till infraröd fotografering med R-64-filter. Det hade gärna kunnat få vara R-72, men det här fungerade ju också.

Acer palmatum

Det är höst i Sverige och de japanska lönnarna brinner. Här i Skåne är det få träd som kommer i närheten av den intensiva röda färg den japanska rödbladiga lönnen får på hösten.

Och här, långt från Kejsarens Östra Trädgård, får jag nöja mig med Alnarpsparken.

Att komma nära

Jag har tränat lite på ultramakro i parken i Hiroo. Det sägs att gult är fult, men det fanns inte så mycket annat att välja på som hade rätt ljusomständigheter. Och - gosh - det behövs massor av ljus vid makrofotografering.

Dåligt

Ok, dåligt med uppdateringar här sedan jag kom tillbaka. Det har flera orsaker. Dels har jag mycket att göra på jobbet, men dels har jag varit riktigt otäckt sjuk. Nu har jag fått medicin och återhämtar mig, men attan, vad tråkigt det är att ligga i sängen en vecka.

Fenn O'Berg

Christian Fennesz, Jim O'Rourke och Peter Rehberg spelade tillsammans på Super Deluxe ikväll. Det var elegant improviserad noise. Henjin-san noterade att "alla sitter och trummar på en äpple-låda nuförtiden".

Än så är det långt till vår

Pionen symboliserar rikedom och makt i det traditionella Japan.

Golden Gai, Kabuki-cho och metainkastaren

Jag och min kendokompis J bestämde oss för att det behövdes en ordentlig komma-ifatt-session eftersom vi varit på semester på olika håll i två månader, och då ingen av oss varit på Golden Gai, Shinjukus notoriska nöjesdistrikt, bestämde vi oss för att ta oss dit. Det blev middag i Kabuki-cho, Shinjukus andra notoriska nöjeskvarter, på les Alpes, en rustik izakaya med öl för 15 spänn och mat för en tjuga. Vi diskuterade även ett ramenställe i närheten, men bestämde oss för att sitta vid ett bord snarare än vid en bänk - men ramenstället skulle komma tillbaka senare på kvällen, i ett märkligt sammanhang.

Vi gick i alla fall vidare och satte oss på en punk-bar med sex sittplatser i Golden Gai och där blev vi intervjuade om vilka japanska artister vi kände till av det övriga klientelet. Vi lämnade en svensk tjuga på vilken vi skrev "RÄDDA GUMMIANKAN!", själva osäkra på om det var gummiankan som flöt upp och ner i akvariet eller Anna som avsågs. När stället tömdes inför sista tåget så gick vi vidare till en whiskybar.

Whiskybaren vad lugn och avslappnad, kanske delvis för att den bara hade fem sittplatser, och gav tillfälle för djupare samtal, men vi kände oss lite hungriga och gick och åt sushi vid halv tre-tiden.

Stärkta av sushin ringde J en bekant som höll till i 2-chome - Shinjukus notoriska gaydistrikt - och lyckades sammanstråla med honom och följa med tillbaka till klubben han var på. Där passade man på att värma upp inför Halloween, och uppvärmningen funkade utmärkt, för det var varmt på dansgolven och hett i de mörka hörnen.

Väl ute från klubben, planlöst kringirrande i Kabuki-cho, blev vi naturligtvis frekvent antastade av inkastare, och plötsligt gav J sig i slang med en av dem som han av någon anledning kallade Bill Cosby. Det hävdade Bill var ett roligt sammanträffande, eftersom han faktiskt heter Bill. J lade armen om Bill och vi gick vidare tillsammans, och Bill försökte övertyga oss om att vi skulle följa med till en klubb i närheten där han lovade att det fanns fina flickor.

"Men har ni några Hawaiianer?", sa J.
"Jag ska vara ärlig: nej, tyvärr inga från Hawaii", sa Bill.
"Då är vi inte intresserade."
"Men vi har en från Californien", sa Bill, och lös upp.
"Men det är ju inte samma sak."
"Jo", sa Bill, "de röstar också i presidentvalet. Det är en väldigt bra klubb."

I samma stund såg vi ramenstället vi diskuterat tidigare på kvällen, och vi kom på att vi var lite hungriga igen.

"Kom, Bill, nu ska du få fina ramen", sa J, och vi gick in och beställde tre skålar. Bill såg lite förvirrad ut, som om det var något som hade gått tokigt, men som om han inte var riktigt säker på vad, men resignerade och åt ramen med god aptit. När vi ätit färdigt och gick ut fann han sig igen, och försökte en gång till.

"Ska ni inte ta och följa med till min klubb nu?"

Vi vinkade hejdå till Bill och gick mot stationen precis lagom för att ta första tåget hem.

Också ett sätt att hantera sin jetlag.

Veckans fågel, nu ännu dödare

Flyga?

Att boka biljett har varit förfärligt, mest för att mina respektive organisationer inte varit helt överens om vem av dem, som ska boka, eller om möjligen jag ska göra det. Det har resulterat i många långa samtal med resebyrå och assistenter och chefer och kollegor, och en hel del av- och ombokningar.

Så kommer jag till flygplatsen och markpersonalen börjar checka in mig, och säger genast "Konstigt - jag kan inte hitta dig här...". Jag börjar medvetet hålla tillbaka paniken, och tänker att det ju i bästa fall betyder att jag får stanna en natt till i Malmö, men så säger han "Ah - det beror på att du blivit uppgraderad. Har du något emot att åka Business Class?" Det hade jag inte. Kåldolmar i all ära, men det går inte upp mot lammfilett.

Tillbaka i Japan. För närvarande utan kamera, men det kommer snart.

Solnedgång

Det är svårt att fotografera solnedgången i Japan, främst för att den bara varar i 150 sekunder. Det är mycket lättare på Lomma Beach.

Nyhetstorka: Cv-krydda

Nu är det snart terminsstart, och nyhetshösten tar fart, men ännu är det den torraste nyhetstorka, och DN gör en nyhet av att folk (dra dramatiskt efter andan här) försöker framstå i sin bästa dager när de söker jobb!

Det visar sig att 50% av sökanden "överdriver sitt intresse för den aktuella arbetsplatsen" - och att 32% överdriver sina "positiva personliga egenskaper". I mitt tycke så utgör dessa två saker en stor del av en jobbansöknings mening. De absolut flesta människor har inga positiva egenskaper. Jag är en av dem. Och frågan är ju naturligtvis vad som är sanning - om jag skriver att jag är glad och positiv, blir jag då en lögnare den dagen jag vaknat på fel sida och arbetat med meningslösa saker i två månader med imbecilla kollegor som motarbetat mig i en snuskig liten småländsk håla, som ett rent hypotetiskt exempel, och blivit bitter?

Jag skrev en gång följande inledning i mitt internationella CV:

"Mr ... is an elitist and a misanthropist who despises people who lacks in skill, reasoning or wits. He passes judgement in a blink of an eye and dismisses anyone who does not meet his standards. He is dedicated to doing the Right Things the Right Way and loathes working in environments he thinks creatively containing. Mr ... is a natural anarchist and only reluctantly accepts any kind of authority."

Och kanske är det så att ärlighet varar längst, för senast jag blev anställd så bifogade jag det som bilaga till mitt andra, mer positiva, CV.

Istället för japanska: förvirring

Translation party är en söt webbapplikation som använder google translate för att översätta en mening fram och tillbaka mellan engelska och japanska tills den når en oändlig loop. Eller tröttnar, som i det här exemplet: "I may not be home in May, but I still will come home before September ends."