Hiromi Ozaki-sama - veckans uddafågel

I kategorin mer Japan än Japan hamnar designern Hiromi Ozaki-sama. Hon har gjort tre fantastiska projekt med utgångspunkt från påhittade, lätt skruvade, personligheter:

Crowbot Jenny tar utgångspunkt i en historia om en flicka som helst umgås med fåglar snarare än människor, och bygger en maskin för att kunna tala med korpar. Maskinen har Ozaki-sama byggt, och den fungerar förvånansvärt bra.

Sushiborg Yukari utgår från en humanoid robot som fungerar som sushi no kaiten - hon är levande rullbandssushi. När hon så småningom inser att hon är mer sexobjekt som servitris så tröttnar hon raskt på jobbet och sätter knivar längs rullbandet hon har runt magen och tar en gruvlig hämnd på sina forna kunder.

Men det kanske mest intressanta av hennes projekt är Takeshi - en pojke som är så nyfiken på hur det är att vara flicka att han inte bara crossdressar och umgås med sin tjejkompis för att få veta, utan dessutom bygger en mensmaskin som ger honom magkramper och läcker blod i hans skrev.

(Det här inlägget blir mitt hittills i särklass mest ettiketterade. Hon har liksom allt. Ozaki-samas projekt handlar om nästan allt denna bloggen någonsin handlat om!)

Roppongi Hills - Starfleet Academy

Jag ska inte recensera den nya Star Trek-filmen. Det gör nämligen Fredrik Strage och Nene alldeles utmärkt.

Däremot vill jag säga att när vi kom ut, i skymningens sista ljus, från biografen i Roppongi Hills, med Mori Tower strax bakom oss och en lysande glasbubbla stor som en emergency life pod framför oss, och smakfullt upplysta vidsträckta skiffertrappor runt oss, så blev vi osäkra på om vi precis hade gått ut från filmen - eller om vi i själva verket råkat kliva rakt in i den.

Kakbakningsrobotar

I Kyoto bakas och säljs mängder av kakor, bland annat som omiyage, en typ av souvernirpresenter som var och en som rört på sig mer än 10 km måste dela ut till alla sina vänner vid återkomsten.

Eftersom vi är i Framtiden så bakas dessa kakor naturligtvis inte av människor, utan av robotar, och eftersom Framtiden var här långt innan det kom aluminium eller microprocessorer så är kakbakningsrobotarna steampunkmästerverk av sällan skådat slag.

Video av en liknande maskin syns här.

There are many copies

... and they have a plan!

Coruscant

I det här perspektivet är det nästan svårt att veta om man är i Shinjuku eller på Coruscant.

Imorgon - Sakura

Trots regn halva veckan och storm idag så säger prognosen att imorgon är Dagen då Sakuran slår ut, med solsken och värme och allt. Och det hoppas vi verkligen, för det är då vi ska ha vårt hana-mi.

I väntan på alla bilderna på blommor så lägger jag ut en ny bild från senaste vändan i Tokyo Tower.

Gimp

I serien "nördiga artiklar om bildefterbehandling" så har nu turen kommit till mer klassiska bildmanipuleringsprogram: Bring out the Gimp!

Jag ska säga det med en enda gående gång: jag är övertygad om att Photoshop och där på baserade verktyg är hopsnickrade och spridda över världen som en del av en konspiration med syfte att utlösa migränanfall på mig. Jag kan inte begripa hur man kan tillverka program med ett grafiskt användargränssnitt och samtidigt hålla dem något så vansinnigt ointuitiva.

Det har jag, med stigande desperation, också talat om för Stina flera gånger i minuten under den korta stund hon har försökt lära mig vad lager och lassoverktyg egentligen har för inverkan på sakers ordning.

Nå efter mycket om och men blev det i alla fall så här:

Nu ska jag ta en huvudvärkstablett.

Electric Town

Under själva spåret till tåget till Akihabara ligger Akihabara Electric Town. Electric Town är som en blandning mellan Elfa och Kiviks marknad. Har den ett batteri så kan du köpa den här.

Ficklampor, kameror, larm, videobandspelare, klockor, allt finns här.

Men också styck-saker elektronik, fickknivar och ett och annat knogjärn.

Vid vissa skrymslen står det vakter. Vad som säljs där innanför kan jag bara spekulera i. Pornografi? Narkotika? Vapen? Det ena behöver förvisso inte utesluta det andra.

Tokyo Tower

Industrisafari

Det var inte riktigt meningen att jag skulle gå på lång promenad idag, men jag gick lite vilse och hamnade, om uttrycket tillåts, i hamnen. Jag smög omkring och tog bilder på ställen där det inte var helt tydligt utmärkt att man inte fick gå, och kom inte på förrän efteråt att det i den miljön skulle kunna finnas vältatuerade individer som skulle kunna ta illa upp.

Regnbågsbrons fäste är en märklig konstruktion och går i loop för att ta så lite plats som möjligt. Här syns en av bropelarna genom loopen.

Vidare gick jag på en archology och jag väntade mig nästan att uttyda Tyrell Corporation i loggan synlig endast genom röken från luftkonditionernarna, men det var något annat.


Under bron. Lampornas alla olika färger gjorde att kamerans automatiska vitbalans kämpade hårt och förgäves med de underliga tonerna i duggregnet.

Det märkliga ljusskenet gjorde dock det gamla spöklika hamnkontoret desto mer spöklikt.

Och där uppe någonstans sitter Skinners rum fastspänt. Fast på en annan bro i en annan stad.

Runt hörnet lyckades jag hoppa på monorailen till Shinbashi. Inte en tatuering i sikte.

Late night double feature picture show

Den här skylten får mig, av så många anledningar, att tänka på personalen på Science Fiction-bokhandeln i Malmö - i allmänhet och i synnerhet.You go!

Visitors

I allmänhet är det ingen tvekan om vem som är främlingen, utlänningen och besökaren här, men vissa dagar, när det står folk i uniformer med stora V på ryggen, med hjälmar med solglasvisir och med ljussablar i händerna i varje gathörn...... så undrar jag om jag verkligen är den mest långväga gästen eller om det finns besökare från betydligt längre bort mitt ibland människorna här. Besökare som kanske vill stjäla vårt vatten och förslava och äta upp oss alla.

Tokyo Metropolitan Government Building

Tokyos egen regering, som är lite speciell eftersom Tokyo har en särställning som "metropolis", som alltså skiljer sig från de andra japanska administrationsformerna "stad" och "by", inhyses naturligtvis i ett lite speciellt hus, passande för uppgiften.
Det här huset hade kunnat komma från vilken science fiction-film som helst, eller legat i ett eller flera marvel-universum, eller helt enkelt i Gotham City.
Observera gärna att stadens vapen, ginkolövet, här har fått en design så att det snarare liknar något som rymt från Area 51.

Zepp o'hoj!

Nej, ingen fågel, inget flygplan, ingen helikopter, men inget UFO heller. Det var en ZEPPELINARE!

Som hängde precis ovanför min balkong så länge att jag han hämta mitt stativ! Och byta till mitt teleobjektiv!

UFO

Vad är det som skymtar ovanför Ebisu Garden, flygande och ur fokus?

Är det en fågel? Ett flygplan? En helikopter?

Nej.

Vad är det då?

Design Festa

Vi åkte på Design Festa - en designfestival eller -mässa på Odaiba. Det börjar bra - vi åker Rinkai Line, som även går till Tokyo Teleport. Ingen i sällskapet vet exakt vad det är - men de som åker dit brukar inte komma tillbaka.

Designmässan visar sig vara en utställning och en marknad lika mycket som en modeshow och ett konsertevent. Folk står i sina små montrar och säljer saker som kan vara mer eller mindre proffessionellt tillverkade. Mässan drar naturligtvis också till sig en hel del människor som klär sig mer eller mindre extremt.

Man kunde naturligtvis ha handlat hur mycket som helst, men jag nöjde mig med några julklappar och lite vykort att sätta upp på väggarna hemma.

City lights @ night

Jag vet att det här kanske har större betydelse för mig än för de flesta andra, men att vara däruppe i tornet och se de här vyerna på riktigt var mer eller mindre ofattbart.
Nedan: Roppongi hills.
Nedan: Regnbågsbron och Odaiba.
Och så avslutningsvis, två mörka skrapor helt nära, som nargoner.

Tokyo Tower

Tokyo Tower är byggt 1958 som en kopia av Eiffeltornet i Paris, med en avgörande skillnad. Tokyo Tower är 8 meter högre. "För att vi kan."
Man kan ju ur ett västerlänskt perspektiv tycka att det är lite perverst med så flagrant plagiering, men då har man ännu inte sett tornets maskotar. Inte sällan diskuteras vad det är som gör att människor bygger torn, och vad de egentligen kompenserar för, men i det här fallet blir det snabbt pinsamt uppenbart.
Håll dig på mattan, maskot, och lämna för Buddhas skull barnet ifred!
Väl uppe i tornet glömmer man turligt nog snabbt maskotarna och kan istället njuta av utsikten. Det här ser ut som Blade Runner!

Skurkstater

Som ni säkert hört så har ju terroristländerna - Nordkorea, Iran, Pakistan och så vidare - lite oväntat fått sällskap av Island. Medan man kanske kan tycka att det är på tiden att det lilla rövarnästet blir sålunda omnämnt så kan man å andra sidan också tycka att det verkar föreligga en viss ändamålsglidning i Storbritanniens lagstiftning.

Å tredje sidan är kanske inte mer att vänta från en regering som sitter i en av världens mest bevakade städer. Och versatil lagstifting är ju varje sann polisstats adelsmärke.

Nå, allt det där är ju allmängods. Vad någon kanske hittills har missat är Islänningarnas svar på detta beteende från Airstrip One - förlåt - Storbritannien.

In totally unrelated news: The return of the flying crowbar

Någon stolle till amerikansk universitetsprofessor vill ägna de närmaste trettio åren till att lobba för att atomkraftsdrivna flygplan är nästa stora grej, och på det sättet se till att man kan börja producera dylika till 2050. Det är ju inte första gången någon kommer på att atomreaktorer kan flyga - och flyga fort - men av skäl som var uppenbara redan för 50-talets ändå ganska frisinnade forskare så lade man ner Project Pluto, och det framstår idag mer som ett absurdt skämt.

Men förutom att jag hoppas att någon talar om för nämnde professor att det är, och fortfarande 2050 kommer att vara, en dålig idé att fara omkring med atomreaktorer över tättbebyggt område, så hoppas jag att det finns mer intressanta sätt att förflytta sig 2050.