Harajuku

Min bror, Martin, kommenterar sina upplevelser av Harajuku:

- Det är ju som en hel stad för fjortisar i alla åldrar!
- Haha, det tänker jag blogga.
- Ja, fast bara på villkor att du inte skriver att jag har handlat här.

Good shopping -Tokyo

Gothic lolita-shopping är en bra sysselsättning i Tokyo. Affärerna är betjänade av väldigt små flickor och pojkar i obestämd ålder. Dessa är iförda de mest fantastiska kreationer som förmodligen tar ett par timmar att få på sig med allt löshår och andra tillbehör som hör till. Man kan även fynda secondhand till priser som helt klart får anses humana.
Detta sker så klart i Harajuku, stadsdelen med trängsel och de mest osannolika butiker man kan tänka sig. Tålamod är en förutsättning för att handla här. Det är också bra om man inte är så stor för det är vansinnigt trångt i de flesta affärer.

Paraplyer

När det regnar förvandlas shoppinggatan i Harajuku till en svampskog.

Space Invader

Uppmärksamma malmöbor och flitiga -besökare vet att Malmö på flera ställen är invaderat av utomjordingar, som hämtade ut ett tv-spel från 80-talet. Vad de kanske däremot inte vet, är att Malmö är långt ifrån den enda stad som blivit invaderad, och att Harajuku i Tokyo också är det.

Hörru, Axel...

Jag försöker förtvivlat vitsa något om att axla en mantel och axeldekorationer och ... men det tar liksom stopp, så bilden får tala för sig själv.

There are many copies

... and they have a plan!

Streetstyle

Harajuku.


Ginza

Roppongi


Egenhändigt framkallat och scannat. Och det är jag faktiskt lite stolt över.

Harajuku-skyltar

I Harajuku finns en ganska liten och trång gata som är alla götters modemecka. Här finns svarta kläder i alla tänkbara former, men dessutom kawaii lolitautstyrslar designade för att göra Alice, hon som ramlade ner i Underlandet, grön av avund - och allt däremellan. Vill du klä ut dig till X, där X noterar vilket populärkulturell karaktär och/eller personlighet som helst? Allt du behöver finns i Harajuku.

Det gäller lite särskilda regler för den här gatan, dock:
Ja. Inget snatteri, alltså. Innebär det att snatteri är lagligt på andra ställen? Ingen nedskräpning, det verkar väl också ganska rimligt. Sen får man inte titta heller, men det verkar folk inte bry sig så mycket om, och tur är väl det, för det är rätt mycket folk i rörelse och det skulle nog bli märkligt om alla blundade. Ja, och så inget smorkande då.

På WEGO, en av affärerna här, som jag frekventerat på sistone, hittade jag den här skylten:
Jag tror att jag kommit fram till vad det ska betyda, men det är tusan i det inte helt enkelt.

Handskar

Jag hittade ett par läskigt snygga handskar i Harajuku häromdagen. Konstläder i handflatan, limbehandlad fuskpäls på utsidan. Väldigt ändamålsenliga, och känns väldigt Sabretooth, på något sätt...

Granne till Villa Hata

...ligger dethär huset. Inte lika rätvinkligt, och kanske ett bra exempel på Japaners tendens att tänka vertikalt snarare än horisontellt?

Villa Hata

Jo, den heter så!
Villa Hata är ett av de hus som för mig ter sig som en ekonomisk orimlighet. Hur motiverar man ett trevåningshus ett kvarter in från Omotesando, mitt i Harajuku?
Linjer och vinklar är ett av de arkitektoniska uttryckssätten som verkar mest dominanta vad gäller denhär storleken på hus. Naken betong är vanligt.
Kanske är det helt enkelt så att det kan anses vara en nödvändighet med en minimalistisk design när husen ändå får rivas och återuppbyggas relativt ofta.

Torn från Harajuku

Toppen på Harajuku-stationen i förgrunden och ett rejält torn i bakgrunden.

Effektsökeri

En sådanthär höghus i glas kan bara klassas som effektsökeri. Frågan är om man gillar det eller inte. Jag måste säga att jag förhåller mig skeptisk.
Samtidigt är det ju så att om man ska försöka sticka ut med sin arkitektur i Tokyo så måste man ta till ganska speciella grepp.

Å andra sidan är det Audis skrytbygge. Det utgör inte ett plus i min bok.

Zara i Harajuku

Klädkedjan Zara är inhyst i dethär lite spännande huset på den stora affärsgatan Omotesando i Harajuku.
Fasaden är av glas och jag har en känsla av att huset inte är fullt så högt som det ser ut, utan att det är en panel på den översta biten.

Tysta

I Harajuku i helgen gick jag en promenad i gränderna, och plötsligt såg jag något märkligt i ögonvrån - sådär så att jag undrade om jag verkligen hade sett var jag trodde att jag hade sett. Men jo, där stod de, nakna och tysta, bakom glaset.

Jag gick försiktigt närmare och tittade på dem, genom glaset.

Väska

Jag gav mig ut för att skaffa en ny väska och åkte naturligtvis till Harajuku, eftersom det är stället man shoppar sådant på. I första butiken jag gick in så hängde den och ropade på mig - en svart lackväska med silverspännen, precis lagom stor för min nya dator och sehr stylisch. Bilder kommer när ljusförhållandena och kameran kommer överens.

Ganska omedelbart efter att jag köpt väskan så gick jag i och för sig Louis Vuitton, och, tja, de har ju snygga väskor där med. Men jag gillar min väska, trots att det inte är en Vuitton.

Hett mode

När termometern står på 29 grader celsius är det igen tvekan om vilket som är det hetaste modet i Harajuku. Man kan vara klädd i en japansk uppfattning om hur franska hembiträden såg ut på 1800-talet, man kan ha tuppkam, man kan ha spetskimono eller cityshorts, men ska man vara riktigt rätt - och riktigt het - så ska man ha mössa.Och även om vilken lovikatoppluva som helst som håller för teperaturer nära absoluta nollpunkten går bra, så finns det något som är ännu bättre, och det är pälsmössan.

Och vad gäller pälsmössor så är vita förvisso fint mot det kolsvarta håret, men ska man vara riktigt top of the line så har man blekt sitt hår så att det blivit brunt och ser ut att ha en struktur som svinto, och så har man en mössa i exakt samma färgton.
Förlåt, den bilden blev lite suddig. Mer om det sen. Nå, man kan hur som helst bara skojja till det, på bästa Harajukumanér, och sätta på sig en rosa pälsmössa...
Observera gärna att det står md5 på mössan. Innebär det att hon är en hashtomte?

Kaninmani i Harajuku

Jag kommer naturligtvis att få många tillfällen att återvända till att blogga om Harajuku: om gothic lolitas, om festivalstämning en vanlig onsdagseftermiddag, om heta kläder (jag ångrar att jag inte köpte tröjan med trycket "Cocaine generation. Siouxsie and the Banshees: Cocaine is still the top of the food chain.", men det fanns så mycket fina saker att jag inte kunde välja någonting) och hetare accessoirer, och fullkomligt vansinnig eldragning.


Men just nu nöjer jag mig med att konstatera att om man inte passar sig på sin promenad i Harajuku så kan det hända sig att man faller ner i ett kaninhål och finner sig i... Underlandet?