Den uppgående solen i Landskrona?

I valtider kan jag inte låta bli att tänka på Landskrona. Det vita huset på bilden fick Landskronas stadsbyggnadspris 2009 och kallas Japanhuset. Månne är det ett tecken i tiden?

Plommonregn

Tidig sommar i Japan betyder plommonregn, och plommonregn i sin tur betyder inte bara att plommonen blir mogna och ramlar ner ur sina träd, utan snarare att det regnar, mer eller mindre oavbrutet, i en månad eller mer. Det har sina för- och nackdelar.

Medan Japan fortfarande var feodalt, och man sysslade med fältslag, så innebar det naturligtvis en respit för soldaterna och en taktisk paus för härförarna. Eftersom det är nästan omöjligt att förflytta en arme till fots när vägarna sköljs bort så gällde det helt enkelt att ha tagit bra positioner så sent som möjligt innan regnet kom, och gärna positioner som gjorde att man själv kunde röra sig innan fienden gjorde det när regnet var över.

Nu för tiden är de flesta vägarna i Japan asfalterade, och regnet vattnar mina blommor så att jag slipper, och svalkar luften som annars börjar bli kvävande varm.

Å andra sidan har vi alltså ett konstant lågtryck, och det har mitt huvud aldrig riktigt kommit överens med. Min ödmjuka teori är att min hjärna är så full av så stora tankar att den behöver ett visst tryck på utsidan för att hålla ihop ordentligt, och när trycket sjunker så sväller den som en tvättsvamp och det blir så glest mellan synapserna att den fullkomligt slutar fungera och ägnar sig åt att göra ont istället.

Det gör att jag går hem tidigt och bäddar ner mig med Frank Miller (eller, ja, alltså, något av hans verk) varje kväll och gör tappra försök att sova.

Tokyo Tower

Regnbågsbron

Mellan Odaiba och Tokyo går regnbågsbron. På dagen är den inte mycket att hänga i en gran, precis som resten av Tokyo, men precis som resten av Tokyo sätter den på sig finkläder på natten.
Ja, så, då tycker man uppenbarligen att den är något att hänga i en gran, och nu kommer ni inte att tro mig, eftersom jag inte har bildbevis, men - jo - det finns julgransprydnader i form av regnbågsbron.

Den fula stadens förvandling

Vi kom fram till Narita på morgonen, och åkte till hotellet med buss. På vägen fick vi tillfälle att titta på staden och allt eftersom vi kom närmare föll mitt mod.

Staden är katastrofalt ful. Låg bebyggelse blandat med höga torn i beige och glas, och glaset speglar andra torn i beige och glas. Detta i en grå dis som aldrig lättar, 40 °C och 95% luftfuktighet. Jag funderade på vad jag gett mig in på.



Efterhand som vi kämpade mot jetlagen och det började bli senare på dagen så blev himlen mörkare, det beige blev mörkare och försvann och husen genomgick en regelrätt metaforfos - de spräckte sina gråbeige dagspuppor och slog ut sina glänsande vingar och blixtrande teckningar. Det var dethär jag ville se. Det är den staden jag vill lära känna.