Standing sushi

Jag har inte skrivit om mat ännu, och det beror inte på att jag inte äter, utan bara att jag inte ätit något inspirerande nog att skriva om. Det i sin tur beror på min förkylning, som gör att mat smakar ganska tråkigt. Förkylningen börjar dock gå över och jag ska skriva om mat.

Jag har gått förbi ett litet ställe som heter Standing Sushi, men inte vågat mig in eftersom det inte synts någonting på engelska därinne. Det gör att jag har svårt att beställa, och framförallt att jag inte har en aning om vad det kan tänkas kosta. Idag kände jag mig dock stursk med en 5000-lapp i fickan och tänkte att med sådana pengar så lär jag ju kunna ta mig ut därifrån med hedern i behåll i alla fall.

När jag klev in genom dörren så hälsade de fyra kockarna mig med glada tillrop "VÄLKOMMEN!", "TREVLIGT ATT DU ÄR HÄR!", "HOPPAS DET SKA SMAKA!". Restaurangen är, som så många restauranger här, ett hål i väggen, en långsmal lokal på tvärs mot gatan med en disk som löper längs med rummet, ungefär i mitten. I de flesta fall finns några barstolar vid disken, men så inte här, det är ju "Standing Sushi". Den närmaste kocken visar mig på en ledig plats och frågar vad jag vill ha. "Tjaa...", sa jag, och pekade på laxen. "Aaaah, samon!", sa han, och det ordet borde jag ha lärt mig nu. Strax därefter kom två bitar lax-nigiri. Jag fick en meny med bilder och text på romaniserad japanska och engelska, och dessutom prisuppgifter med siffror som jag kan läsa. Så fort jag ätit upp fick jag frågan om vad mer jag ville ha och jag innan jag visste ordet av så var jag mätt och belåten och priset var högst överkomligt. Kvaliteten var som på en bättre svensk sushi-restaurang - dvs ganska låg för att vara dethär landet, men absolut inte oävet.

Första sushin denhär resan avklarad. Så småningom ska jag fixa lite fina bilder på det också.