torsdag, oktober 16, 2008

Joggingrunda

Jag gjorde mig redo för att ge mig ut och springa och slängde en extra blick på plånboken. I den ligger mitt Alien Registration Card, eller "gajin card", som vissa säger, och det måste jag egentligen ha med mig överallt hela tiden. Men jag hade ingen lust att släpa på det under min joggingtur, och tänkte "vad kan hända", och sprang utan.

Min tanke var att springa ner till Naka-Meguro för att kolla var City Ward Office ligger, för att lättare hitta dit imorgon bitti för att uppdatera adressen på mitt gajin card. På vägen hittar jag en till synes livlös man liggandes på trottoiren med huvudet bara några decimeter från hjulen på de förbisusande bilarna och glasögonen liggande bredvid. Eftersom bilden av självmördarens kropp, som jag såg på perrongen häromdagen, fortfarande sitter på min näthinna, så var det lite obehagligt, och jag stannade naturligtvis för att kolla hur det stod till. Jag tilltalade honom på japanska utan att få någon reaktion, men jag såg att han andades. Jag lyckades fånga någon förbipasserande och vi hjälptes åt att försöka ropa på honom, och fick nu mycket svaga reaktioner. Vi upptäckte dock att han luktade påtagligt av alkohol. Killen jag stoppat bad mig vänta medan han sprang bort till polisstationen i närheten. "Jahopp", tänkte jag, och på mitt gajinkort hemma i lägenheten.

Under tiden jag väntade började mannen göra ansatser att kräkas, och eftersom han låg på rygg och jag tyckte att det verkade onödigt att låta honom drunkna i sina spyor när jag stod och tittade på så lade jag honom i framstupa sidoläge. Då piggnade han till. Tillfrågad, på japanska, hävdade han att han mådde bra och han försökte säga att jag kunde gå därifrån, för han vilade sig bara lite. Oturligt nog för honom så förstod jag ju inte det. Han förstod, å sin sida, däremot, att jag tyckte att det var dumt att ligga med huvudet halvvägs ut i gatan och tyckte att han åtminstone kunde flytta sig till andra sidan trottoiren. Med mycket möda lyckades han resa sig och, med min flinka hjälp, ramla in mot trottoiren, istället för, som det först, mycket bokstavligt, lutade åt, ut i vägen för att trots allt bli överkörd. Jag drog helt enkelt in honom och lutade honom mot husväggen. Strax därefter kom killen springande tillbaka och strax därpå kom en polis också. Polisen tog vittnesmål från killen och kollade hans id, och vände sig därefter mot mig. "Nu är det klippt", tänkte jag. Konstapeln synade mig uppifrån och ner, innan han vänligt sa "Jogging?". Jag svarade jakande, varpå han gjorde klart för mig att det kunde jag fortsätta med i lugn och ro.

Och det gjorde jag tacksamt. Nästa gång tar jag med mig mitt gajin card.

5 kommentarer:

  1. Säg som det är. Du när en hemlig dröm om att få skriva på ett papper om att du invaderat Japan...

    SvaraRadera
  2. Björn: det är väl inte så hemligt?

    Bex: duktig. Och att du är en alien borde du ha kort för hemma i Sverige också.

    SvaraRadera
  3. Jag fick upp din blogg när jag la upp ordet resa i en funktion som heter knuff. Eftersom jag planerar att själv åka till Japan med min familj samt är en halvsvensk/japan som bor i Sverige så är det jättekul att få läsa lite och kolla lite på bilderna. Vi håller på att sparar pengar och målet är att vi ska kunna åka inom 1.5 år.
    Kommer nog att gå in och kolla på din blogg lite då och då :-)

    SvaraRadera
  4. Jo, alla som känner mig vet ju att jag är en veritabel enmans invasionsarmé. Det är klart att jag vill ha papper på det, precis som andra vi känner.

    Jag ska se om jag kan fixa dig ett ARC av en eller annan form, Xe.

    Välkommen hit, Eva. Du naturligtvis varmt välkommen att läsa, och om det är något speciellt du skulle vilja ha rapport om inför er resa så får du gärna komma med förslag.

    SvaraRadera
  5. kom igen, vi vill ha bilder från din gay night out!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.