Arkitektur

Ibland pratas det om Tokyos fantastiska arkitektur, och visst är det så att det finns spännande arkitektur här i en utsträckning som förmodligen inte finns någon annan stans i världen. Jag är inte helt säker på att det är en bra sak. Nedan visas ölbryggaren Asahis huvudkontor.


Jo, meningen är alltså att huset likna ett nyupphällt glas öl. Bredvid är något som ska likna en flamma i guld, men av de som bor i närheten kallas för "den gyllene bajskorven".

Smakfullt.

Family matters

Familjen är här. Den som är fem år fascineras lätt av pompös arkitektur som gjord av och för femåringar, och finns det dessutom ett vattenfall eller femton så kan en andäktig tystnad under flera timmar infinna sig. Och det är något förunderligt i en femåring.

En treåring vars främsta intresse är hugg- och stickvapen, får också snabbt sitt lystmäte bland svärdsbutikerna. Tyvärr får treåringar i allmänhet inte provhugga med katana eller ens tanto, men en fashionabel dai-sho* av plast ("Made in China") är inhandlad och är aldrig längre bort än en armräckning, någonsin. Speciellt inte på natten.

Idag har vi varit och hälsat på Totoro och tittat på allt annat i Studio Ghiblis museum, som mest av allt liknar vad det skulle ha blivit om ett earthship hade krockat med Hogwarts. Återkommer med mer detaljerade rapporter.

*Dai-sho är en sammanskriving och förkortning daito och shoto, som betyder stort svärd och litet svärd, och är ett begrepp som beskriver svärdsparet samurajer hade. Det är dock något ålderdomligt, och när jag använde begreppet för att berätta för min japansklärare om vad vi hade köpt så gjorde hon stora ögon och menade att unga människor i japan idag vet inte vad det betyder.

Tanuki i Asakusa

Uppdatering: Som en mer eller mindre anonym läsare påpekar så handlar det inte alls om bävrar, utan om tanuki. Jag är inte sämre än att jag kan rätta mig.

På den här shoppinggatan i Asakusa har man tydligen enats om att ha tanuki som maskotar. För att allt ska gå rätt till finns det två. Det är en kvinna:
Det syns att det är en kvinna eftersom hon har rosa hatt och tuttar. För att demonstrera att även killar kan så finns det även en manlig tanuki:
Man ser att det är en man på att han har en grön hatt och på att han släpar kulorna i marken!!!

WON'T SOMEONE PLEASE THINK OF THE CHILDREN?!?

Det visar sig dessutom att det finns en liten barnvisa - i bemärkelsen "visa som barn sjunger", snarare än "visa som sjungs för barn" - som går såhär:

Tan Tan Tanuki no kintama wa,
Kaze mo nai no ni,
Bura bura

Vilket kan översättas ungefär

Tan-tan-tanukis testiklar
det finns ingen vind men de
gung-gungar ändå

Vidare kan det vara intressant att notera att hon har en inköpslista och en påse med någonting i, kanske pengar, medan det väl har ansetts att han har en påse och det är alldeles tillräckligt, så han har fått en flaska istället.

Jag uppdaterar en gång till sedan jag hittade den här videon på en japansk ung man som sjunger sången.

Asakusa

Asakusa är ett tempelområde i närheten av Ueno i nordöstra Tokyo, dels har ett vackert tempel med en stor pagod, och dels har en enorm marknadsgata där man kan köpa allehanda krimskrams - till exempel julklappar till barnen därhemma.
Blickar man ut från huvudtemplet mot tempelgården ser man detta. Den renande rökelsens vita rök, tempelborten och folksamlingen. Hade bilden varit tagen för tusen år sedan hade inte mycket kunnat varit annorlunda.
Maiko, det vill säga blivande geisha, på promenad.
I brunnen tvättar man händerna och munnen innan man kliver in i templet.