Undervattensmodet är huvudsaken

En stund på dykutfärden häromdagen kändes det som att sitta bredvid catwalken på en modemässa för submarint mode, när den ena fantasifulla undervattenskreationen avlöste den andra i en aldrig sinande ström.

Så, man gick ut enkelt den här dagen i Izu med en klassisk och traditionell solhatt, i enkel utformning och mörka naturtoner, som för tankarna till trädgårsarbete och Maja tittar på naturen.

Den som tror att denna typen av solavvisande mode är det rådande längs den japanska stillahavskusten bedrar sig dock. Betydligt hetare i år är öron. Öronen är återkommande och finns i flera varianter. Spetsiga kattöron är inte ovanligt. Notera speciellt färgmarkeringen av insidan.

Även om kattöron är vanliga så kommer också musöron starkt. Ett matchande garnityr gör helhetsintrycket så slående att kreationen blir något som borde väcka moderskänslor även hos de mest garvade av muränor.

Förutom mus- och kattöron så ser vi också en lite smalare trend: tuppkammen. Tuppkammen ser vi i huvudsak i avvikande, bjärta färger och finns i en variation av storlekar och mer eller mindre aggressiv lutning.

För den tvehågsne finns även alternativet att välja en kombination av tuppkam och öron, som synes, men det alternativet torde vara tillgängligt endast för den som groveligen flunkat sina biologiprov.

På den mjukare sidan ser vi så slutligen Mei, utklädd till kattbuss.

Dykutfärd

Henjinsan blev dyksugen, och tyckte att jag skulle följa med. Eftersom jag har en lätt förkylning så ville jag inte gärna dyka - jag har respekt för det sedan en dykgäst hade brosk från bihålorna rinnande ut ur näsan efter omvänd squeeze i samband med ett förkylningsdyk.

Vi åkte i alla fall till ett litet pittoreskt dykcenter nere på Izuhalvön. Det innebar uppgång vid kvart i fem för att ta tåget från Meguro klockan halv sex. Vi anlände vår destination vid halv nio.

Jag föreställer mig att alla dykcenter i hela världen ser mer eller mindre likadana ut. Dykare är luffare. Men det var ett professionellt och och vänligt bemötande vi fick, och de tog fantastisk hand om oss.

Här är gänget på väg ner i vattnet - en grupp om fem med en instruktör och en gröngöling. Det var verkligen väl förspänt: en fantastisk i- och uppgångsplats med ordentliga räcken att hålla sig.

Inga räcken i världen räcker dock när vågorna är tillräckligt stora - på ett ögonblick var Henjinsan halvvägs uppe på stranden igen.

Eftersom det finns varma källor på Izu så sköljer man naturligtvis dräkten i en varm pool efter dyket - för tillfället dessutom under körsbärsblommorna. Alla dykarna är nöjda och instruktören verkar alldeles lycklig.

Jag för min del ägnade jag mig åt att ta bilder av omgivningarna.
Framåt kvällen, när dyknigen var över, så vilade vi oss en stund i ett onsen, innan vi åt en traditionell Izu-middag, innan vi satte oss på tåget med varsin kopp sake och åkte tre timmar tillbaka till Tokyo.