onsdag, januari 20, 2010
Omtanke
Man oroar sig lite här på arbetet för min hälsa, och en arbetskamrat som jag har bra kontakt med kom häromdagen och frågade hur det var med mig. Jag förklarade lite om tillstånd och min medicinering och en del av farhågorna för framtiden och han frågade mig om jag varit vid något shintotempel eller kanske en kyrka angående det. Jag förklarade att jag inte varit det, och när han på sitt diskreta sätt, utan att fråga, lät mig veta att han undrade varför försökte jag förklara att jag inte är religiös. Han blev lite konfunderad och förklarade att han inte heller var det, men det märktes på honom att han inte riktigt tyckte att det hade med saken att göra.
Nyss kom han förbi min plats, och sa försiktigt "Jag var vid ett tempel i helgen. Jag nämnde dig, bara så du vet."
Nyss kom han förbi min plats, och sa försiktigt "Jag var vid ett tempel i helgen. Jag nämnde dig, bara så du vet."
tisdag, januari 19, 2010
måndag, januari 18, 2010
Nymåne över Enoshima
söndag, januari 17, 2010
lördag, januari 16, 2010
lördag, januari 09, 2010
torsdag, januari 07, 2010
Åter Japan - våga vägra vansinnig värmare
Efter en månad i Sverige, under vilken var och en i familjen har varit sjuk minst en gång och jag lyckats försumma samtliga mina vänner, har jag återvänt till Japan. I min lägenhet väntade en ny och jämförelsevis underbar bäddsoffa, övertagen från J&C, och en dygnshögsta temperatur, inomhus, på 13,5 grader. Eftersom min lägenhet saknar isolering och jag inte står ut med att köra ACn på värmeinställning ligger jag under fem filtar i mitt underställ. Den jobbigaste biten är att klä av sig naken i morgonens 12 grader för att kliva in i duschen.
tisdag, december 08, 2009
Naturkompaniet
På Natur- i Hansakompaniets källare hittar jag en sko som jag är intresserad av, men den är inte i min storlek, så jag gör som jag brukar: lyfter den från hyllan och tittar mig vilset omkring. Inget händer.
Jag tittar mig, med större tydlighet, vilset omkring, men fortfarande med samma - uteblivna - resultat. Så jag tar till det tunga artilleriet och säger lite försynt "Sumimasen". Stina knuffar till mig och jag inser att det inte heller kommer att hjälpa.
Så jag fick gå bort till disken och slita isär de två expediterna som höll på att försöka få varandra i säng, eller kanske snarare i lager, för att be om hjälp. Jag fick surt förklarat för mig att den skon nog inte fanns i min storlek och att jag borde gå bort till det andra Naturkompaniet istället och, underförstått, lämna dem i fred.
De hade inte skorna alls på det andra Naturkompaniet.
Jag tittar mig, med större tydlighet, vilset omkring, men fortfarande med samma - uteblivna - resultat. Så jag tar till det tunga artilleriet och säger lite försynt "Sumimasen". Stina knuffar till mig och jag inser att det inte heller kommer att hjälpa.
Så jag fick gå bort till disken och slita isär de två expediterna som höll på att försöka få varandra i säng, eller kanske snarare i lager, för att be om hjälp. Jag fick surt förklarat för mig att den skon nog inte fanns i min storlek och att jag borde gå bort till det andra Naturkompaniet istället och, underförstått, lämna dem i fred.
De hade inte skorna alls på det andra Naturkompaniet.
torsdag, november 26, 2009
Höst i öst
onsdag, november 18, 2009
onsdag, november 11, 2009
måndag, november 09, 2009
Gammeldags
söndag, november 08, 2009
Acer palmatum
lördag, november 07, 2009
Att komma nära
fredag, november 06, 2009
Dåligt
Ok, dåligt med uppdateringar här sedan jag kom tillbaka. Det har flera orsaker. Dels har jag mycket att göra på jobbet, men dels har jag varit riktigt otäckt sjuk. Nu har jag fått medicin och återhämtar mig, men attan, vad tråkigt det är att ligga i sängen en vecka.
lördag, oktober 24, 2009
Fenn O'Berg
torsdag, oktober 22, 2009
måndag, oktober 19, 2009
Golden Gai, Kabuki-cho och metainkastaren
Jag och min kendokompis J bestämde oss för att det behövdes en ordentlig komma-ifatt-session eftersom vi varit på semester på olika håll i två månader, och då ingen av oss varit på Golden Gai, Shinjukus notoriska nöjesdistrikt, bestämde vi oss för att ta oss dit. Det blev middag i Kabuki-cho, Shinjukus andra notoriska nöjeskvarter, på les Alpes, en rustik izakaya med öl för 15 spänn och mat för en tjuga. Vi diskuterade även ett ramenställe i närheten, men bestämde oss för att sitta vid ett bord snarare än vid en bänk - men ramenstället skulle komma tillbaka senare på kvällen, i ett märkligt sammanhang.
Vi gick i alla fall vidare och satte oss på en punk-bar med sex sittplatser i Golden Gai och där blev vi intervjuade om vilka japanska artister vi kände till av det övriga klientelet. Vi lämnade en svensk tjuga på vilken vi skrev "RÄDDA GUMMIANKAN!", själva osäkra på om det var gummiankan som flöt upp och ner i akvariet eller Anna som avsågs. När stället tömdes inför sista tåget så gick vi vidare till en whiskybar.
Whiskybaren vad lugn och avslappnad, kanske delvis för att den bara hade fem sittplatser, och gav tillfälle för djupare samtal, men vi kände oss lite hungriga och gick och åt sushi vid halv tre-tiden.
Stärkta av sushin ringde J en bekant som höll till i 2-chome - Shinjukus notoriska gaydistrikt - och lyckades sammanstråla med honom och följa med tillbaka till klubben han var på. Där passade man på att värma upp inför Halloween, och uppvärmningen funkade utmärkt, för det var varmt på dansgolven och hett i de mörka hörnen.
Väl ute från klubben, planlöst kringirrande i Kabuki-cho, blev vi naturligtvis frekvent antastade av inkastare, och plötsligt gav J sig i slang med en av dem som han av någon anledning kallade Bill Cosby. Det hävdade Bill var ett roligt sammanträffande, eftersom han faktiskt heter Bill. J lade armen om Bill och vi gick vidare tillsammans, och Bill försökte övertyga oss om att vi skulle följa med till en klubb i närheten där han lovade att det fanns fina flickor.
"Men har ni några Hawaiianer?", sa J.
"Jag ska vara ärlig: nej, tyvärr inga från Hawaii", sa Bill.
"Då är vi inte intresserade."
"Men vi har en från Californien", sa Bill, och lös upp.
"Men det är ju inte samma sak."
"Jo", sa Bill, "de röstar också i presidentvalet. Det är en väldigt bra klubb."
I samma stund såg vi ramenstället vi diskuterat tidigare på kvällen, och vi kom på att vi var lite hungriga igen.
"Kom, Bill, nu ska du få fina ramen", sa J, och vi gick in och beställde tre skålar. Bill såg lite förvirrad ut, som om det var något som hade gått tokigt, men som om han inte var riktigt säker på vad, men resignerade och åt ramen med god aptit. När vi ätit färdigt och gick ut fann han sig igen, och försökte en gång till.
"Ska ni inte ta och följa med till min klubb nu?"
Vi vinkade hejdå till Bill och gick mot stationen precis lagom för att ta första tåget hem.
Också ett sätt att hantera sin jetlag.
Vi gick i alla fall vidare och satte oss på en punk-bar med sex sittplatser i Golden Gai och där blev vi intervjuade om vilka japanska artister vi kände till av det övriga klientelet. Vi lämnade en svensk tjuga på vilken vi skrev "RÄDDA GUMMIANKAN!", själva osäkra på om det var gummiankan som flöt upp och ner i akvariet eller Anna som avsågs. När stället tömdes inför sista tåget så gick vi vidare till en whiskybar.
Whiskybaren vad lugn och avslappnad, kanske delvis för att den bara hade fem sittplatser, och gav tillfälle för djupare samtal, men vi kände oss lite hungriga och gick och åt sushi vid halv tre-tiden.
Stärkta av sushin ringde J en bekant som höll till i 2-chome - Shinjukus notoriska gaydistrikt - och lyckades sammanstråla med honom och följa med tillbaka till klubben han var på. Där passade man på att värma upp inför Halloween, och uppvärmningen funkade utmärkt, för det var varmt på dansgolven och hett i de mörka hörnen.
Väl ute från klubben, planlöst kringirrande i Kabuki-cho, blev vi naturligtvis frekvent antastade av inkastare, och plötsligt gav J sig i slang med en av dem som han av någon anledning kallade Bill Cosby. Det hävdade Bill var ett roligt sammanträffande, eftersom han faktiskt heter Bill. J lade armen om Bill och vi gick vidare tillsammans, och Bill försökte övertyga oss om att vi skulle följa med till en klubb i närheten där han lovade att det fanns fina flickor.
"Men har ni några Hawaiianer?", sa J.
"Jag ska vara ärlig: nej, tyvärr inga från Hawaii", sa Bill.
"Då är vi inte intresserade."
"Men vi har en från Californien", sa Bill, och lös upp.
"Men det är ju inte samma sak."
"Jo", sa Bill, "de röstar också i presidentvalet. Det är en väldigt bra klubb."
I samma stund såg vi ramenstället vi diskuterat tidigare på kvällen, och vi kom på att vi var lite hungriga igen.
"Kom, Bill, nu ska du få fina ramen", sa J, och vi gick in och beställde tre skålar. Bill såg lite förvirrad ut, som om det var något som hade gått tokigt, men som om han inte var riktigt säker på vad, men resignerade och åt ramen med god aptit. När vi ätit färdigt och gick ut fann han sig igen, och försökte en gång till.
"Ska ni inte ta och följa med till min klubb nu?"
Vi vinkade hejdå till Bill och gick mot stationen precis lagom för att ta första tåget hem.
Också ett sätt att hantera sin jetlag.
lördag, oktober 17, 2009
fredag, oktober 16, 2009
Flyga?
Att boka biljett har varit förfärligt, mest för att mina respektive organisationer inte varit helt överens om vem av dem, som ska boka, eller om möjligen jag ska göra det. Det har resulterat i många långa samtal med resebyrå och assistenter och chefer och kollegor, och en hel del av- och ombokningar.
Så kommer jag till flygplatsen och markpersonalen börjar checka in mig, och säger genast "Konstigt - jag kan inte hitta dig här...". Jag börjar medvetet hålla tillbaka paniken, och tänker att det ju i bästa fall betyder att jag får stanna en natt till i Malmö, men så säger han "Ah - det beror på att du blivit uppgraderad. Har du något emot att åka Business Class?" Det hade jag inte. Kåldolmar i all ära, men det går inte upp mot lammfilett.
Tillbaka i Japan. För närvarande utan kamera, men det kommer snart.
Så kommer jag till flygplatsen och markpersonalen börjar checka in mig, och säger genast "Konstigt - jag kan inte hitta dig här...". Jag börjar medvetet hålla tillbaka paniken, och tänker att det ju i bästa fall betyder att jag får stanna en natt till i Malmö, men så säger han "Ah - det beror på att du blivit uppgraderad. Har du något emot att åka Business Class?" Det hade jag inte. Kåldolmar i all ära, men det går inte upp mot lammfilett.
Tillbaka i Japan. För närvarande utan kamera, men det kommer snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















