Jag har försökt hålla mig ifrån nyheterna och koncentrera mig på att titta på mina vänners facebooksidor och försäkra mig om att de mår bra. Det gör de. De är skakade, men verkar inte särskilt rörda.
Men när jag nu skulle titta på klockan, och använde TVn som sådan, ramlade jag mitt in i Godmorgon Sveriges extrainsatta show om situationen i Japan. När jag säger show är jag inte anglifierad, utan chockad över vilket sätt man hanterar situationen: "Vad är det värsta som kan hända? Kan det inte bli värre? Kan det explodera? Vad händer då?" Strålskyddsmyndighetens stackars expert vrider sig i plågor under de smattrande frågorna, och försöker rent fysiskt ta sig undan. Han kan inte svara - det finns inga sådana svar - och vill inte tillfredställa gamarnas blodlust.
Jag, för min del, biter på naglarna och försöker slita mig från TVn.
söndag, mars 13, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha, jag funderar över samma sak fast från ett annat perspektiv. Alla journalister som rapporterar från katastrofområdena som verkar tävla med varandra om vem som kommer närmast avspärrade och farliga områden. Som om någon skulle märkt skillnaden om de stod 1 km därifrån eller satt på månen och rapporterade.
SvaraRadera