Exilmiddag

Ute i Kawasaki härom veckan hamnade jag i diskussion med en svensk och en italienare om vad vi saknade mest från Europa. Det vi kom överens om insåg jag så småningom att jag nog kunde få tag på här, trots allt, så jag plockade hem dem till mig för att dämpa den värsta saknaden.

Gruyère, emmentaler, gorgonzola, parmesan, feta, cheddar (med rosmarin!), camembert och portvin. Där till Henjinsans hembakade bröd, avocado, pistagenötter och så lite rosa bubbel för den goda sakens skull.

Ibland är livet i exil kungligt!

Industrisafari

Det var inte riktigt meningen att jag skulle gå på lång promenad idag, men jag gick lite vilse och hamnade, om uttrycket tillåts, i hamnen. Jag smög omkring och tog bilder på ställen där det inte var helt tydligt utmärkt att man inte fick gå, och kom inte på förrän efteråt att det i den miljön skulle kunna finnas vältatuerade individer som skulle kunna ta illa upp.

Regnbågsbrons fäste är en märklig konstruktion och går i loop för att ta så lite plats som möjligt. Här syns en av bropelarna genom loopen.

Vidare gick jag på en archology och jag väntade mig nästan att uttyda Tyrell Corporation i loggan synlig endast genom röken från luftkonditionernarna, men det var något annat.


Under bron. Lampornas alla olika färger gjorde att kamerans automatiska vitbalans kämpade hårt och förgäves med de underliga tonerna i duggregnet.

Det märkliga ljusskenet gjorde dock det gamla spöklika hamnkontoret desto mer spöklikt.

Och där uppe någonstans sitter Skinners rum fastspänt. Fast på en annan bro i en annan stad.

Runt hörnet lyckades jag hoppa på monorailen till Shinbashi. Inte en tatuering i sikte.

Nu är alla fåglar glada

I Kamakura finns en koloni stora rovfåglar, som jag efter diskussioner med expertis kommit fram till förmodligen är glador. Och det är ju roligt. Saken är att den att de är vana vid människor i sådan utsträckning att de antingen anser att jag nog är en kompis eller också att jag förmodligen skulle smaka bra.

Eller också poserar de bara. Inte så lätt att veta vilket.

Uppdatering: De två översta är sannolikt glador, men den understa är någonting annat, har jag fått veta, men inte vad. Är det någon som kan artbestämma den? Jag är dock övertygad om att den är på gott humör och låter därför rubriken stå kvar.

En stor öl

Den i mitten är en pint.Den längst bort är Henjinsans.

AC/DC featuring Nassim al Fakir

Det är faktiskt osannolikt likt.

Hotel Sunny

Nog för att man kan ha propagandanamn på saker och ting - Bulgarien har Sunny Beach och Golden Sands, och en av världens kallaste, isigaste och snöigaste platser heter Grönland - men när jag ute på promenad i Nippori går över spåret och ser det här på andra sidan stationsbyggnaden av korrupt plåt som skiner ikapp med den blytunga himlen, ja, då är det svårt att veta om det är läge att skratta eller gråta.Titta gärna extra noga längst ute till höger.

Late night double feature picture show

Den här skylten får mig, av så många anledningar, att tänka på personalen på Science Fiction-bokhandeln i Malmö - i allmänhet och i synnerhet.You go!

Begravningsplatsen i Nippori

Lingo

Lingo by Stockholm i Nippori säljer dans- och karnevalskläder.Vad det har med Stockholm att göra övergår mitt förstånd. Vad det har med りんご, "ringo" eller "lingo", det vill säga äpplen, att göra framgår inte heller på ett sätt som är för mig tydligt. Eller vad Stockholm har med äpplen att göra, för den delen. Men så är det i alla fall.

Visitors

I allmänhet är det ingen tvekan om vem som är främlingen, utlänningen och besökaren här, men vissa dagar, när det står folk i uniformer med stora V på ryggen, med hjälmar med solglasvisir och med ljussablar i händerna i varje gathörn...... så undrar jag om jag verkligen är den mest långväga gästen eller om det finns besökare från betydligt längre bort mitt ibland människorna här. Besökare som kanske vill stjäla vårt vatten och förslava och äta upp oss alla.

Vattenpump

På en långpromenad härom veckan sprang jag på denna vackra vattenpump på en liten bakgata inte långt från Mori Tower.

28 veckor senare

Jag såg 28 veckor senare för några dagar sedan och även om jag tyckte att den var underhållande och att filmen gör ett bra jobb i att liva upp den gamla Zombiegenren (och det står jag för!) så tycker jag också att den lämnar en ganska unken eftersmak. Filmen lär oss först och främst två saker:

1. Om amerikanska soldater inte blint lyder order, om det så innefattar att skjuta oskyldiga i allmänhet och oskyldiga barn i synnerhet, så leder det till att jorden går under.

2. Ljuset i slutet av tunneln kan mycket väl vara en eldstorm, på väg hitåt.

Ikkyu desu

Idag - kendogradering. Upp i svinottan, in i en taxi, och gud vet nog inte vart jag tog vägen, men det var tio minuter med taxi dit och en halvtimme med tåg tillbaka.

Lite bilder. De allra minsta graderade till nanakyu, en grad som inte ens finns i Sverige, mig veterligen. Eftersom de bara behövde visa att de kunde gå ett steg i vardera riktningen och hugga med svärdsattrappen - och inte nödvändigtvis samtidigt - så blev bilderna ganska tråkiga, men de var väldigt söta.

Sen var det dags för rokyu, och det är den för närvarande lägsta graden som går att ta i Sverige. I Sverige brukar folk vara mellan 15 och 35, någonstans, när de föräras denna grad, men det är bara förutsatt att de inte hoppar över den och går direkt på gokyu. Här är de flesta eleverna under tio.

Men kote sitter där den ska!

Därefter lyckades jag få några få bilder på de som gick mot gokyu också. Här är en bild på shiai-geiko, graderingstävling, som är en del av examinationen mot gokyu. I Sverige vore det mycket farligt att göra något sådant, eftersom de som inte har tagit gokyu i allmänhet aldrig har provat en rustning.


Så var det dags sätta mig i seisa - på knä - och vänta på min tur. Det tog två timmar, och kändes ganska hemskt. Jag var nervös och kände mig liten och väldigt ensam. Jag var den ende som inte förstod språket, och gjorde mitt bästa för att följa de instruktioner jag fick ändå. Och mina fötter somnade naturligtvis relativt omgående. Efter första omgången, som bestod av kiri-kaesi - en serie hugg mot huvudet - och shiai-geiko - graderingstävling - så kom sensei, som jag i det här specifika fallet hellre översätter med "mästaren" än "tränaren", eftersom han är hachidan - och förklarade för mig, på japanska som jag förstod, att jag högg för lite mot huvudet. Men det gick bra ändå. Jag gick vidare till andra omgången och som pris fick jag betala 150 kronor till.

Andra omgången är kata, och det var inga problem, och jag har numera ikkyu. Damerna i min klubb tycker att jag ska ta shodan i maj.

Polisen i Trelleborg och den i Rosengård

För en vecka sedan blev en psykiskt sjuk man ihjälskjuten av polisen i Trelleborg under ett omhändertagande. I diskussionen efteråt har naturligtvis alla inblandade och alla andra också funderat på vad som kunde gjorts annorlunda och i vanlig ordning så blir delar av förslagen alldeles hårresande. Men det är en speciell del av förslagen som det här inlägget handlar om.

I går kom det fram att poliser i tjänst i Rosengård sitter och pratar om människorna omkring och säger "Nu är ni komna till fel kommun, blattajävlar", "Den lilla jävla apejävulen. Jag ska göra han steril om jag får tag i honom" och "Han ska ha så duktigt med stryk att han inte kan stå på benen". Att polisen i Sverige i allmänhet och i Skåne i synnerhet har stora problem med individer som inte bara uttrycker sig på det här sättet, utan, och det är naturligtvis värre, har en värdegrund och en människosyn som möjliggör den typen av uttalanden.

Men det stora problemet här är faktiskt inte den fruktansvärda rasismen som kommer fram i uttalandena. Det är samma nakna hat som många poliser också känner mot unga politiskt aktiva kvinnor, som de kallar "kommunistfittor".

Det stora problemet är hur poliserna ser på rättsutövande. Det som kommer fram i skymundan av den ögonstickande rasismen är att det finns poliser som anser sig ha rätt att döma till, och verkställa, kroppsbestraffning på plats. Det är något som många som blivit godtyckligt misshandlade av poliser länge misstänkt, men det har aldrig tidigare uttalats så tydligt från polisens håll.

Och det är därför som vi inte kan gå förslag som kommer i samband med den tragiska dödsskjutningen till mötes.

Det rör sig till exempel om förslaget om att ge polisen tillgång till elpistol. När Polisen får tillgång till nya så kallade "non-lethal weapons" - "icke dödliga vapen" - så får enskilda poliser tillgång till nya tortyrredskap som de kan använda för att på fältet misshandla människor med åsikter som inte överensstämmer med deras egna, eller människor med en hudfärg som misshagar dem.

Det är faktiskt så enkelt: innan polisen kan få några ytterligare befogenheter så måste det kunna garanteras att det inte finns några enskilda poliser som vill använda sin polisroll för att utmäta godtyckliga straff på medborgarna. Det borde inte ens vara mycket begärt.

Promenad i Hiroo

Igår sprang jag för första gången på länge och gav mig då på att springa till Mori Tower i Roppongi. På vägen passerar man då Hiroo och idag beslöt jag för att promenera dit och ta lite bilder. Hiroo har ett par små shoppinggator, men också ett system av vackra och spännande gränder.
Det finns ett exklusivt köpcenter med en vansinnigt exklusiv matvaruaffär. Se här: ett äpple.I Hiroo finns också en vacker park, och jag passade på att fotografera de första körsbärsblommorna.Hana desu.