Gästblogg

Bloggens andra gästbloggare, Karin, presenteras inte mindre stolt än den första:

Nu har jag och Martin varit i Tokyo nästan en vecka. Vi landade förra fredagen på Narita, en av flygplatserna i Tokyo.
När vi klev in på flygplatsen var vi båda överens om att vi möttes av ett fantastiskt lugn. Det var nästintill tyst, människorna skred mer eller mindre fram.
Annat var det på Heathrow som vi tidigare lyft ifrån. Det är så jag alltid tänkt mig att de flesta flygplatserna är, fartfyllda, högljudda och med ett myller av folk.
Stämningen var nästintill meditativ och vi fick båda en mycket bra känsla med en gång.
Veckan som har gått har bestått av besök på ett par spektakulära tempel, parker, trädgårdar samt karaokebesök och shopping.
Vi har givetvis ätit massor med god mat som har bestått av mycket fisk, vilket jag gillar mycket, men även kött och grönsaker. Andreas har visat oss de bästa ställena, vilka har varit väldigt trevliga.

Tokyo är fartfyllt men samtidigt lugnt, där omgivningen ena stunden berättar om Japans gamla historia, men i nästa stund möts vi av staden oerhört futuristiska karaktär. Vi gillar det och ser fram emot de dagar vi har kvar här i staden.

Försommar

I Tokyo just nu: 14 grader, lunch vid kanalen i solen, umen håller försiktigt på att börja blomma. Hur har ni det i Sverige?

Tokyo Dome

Utsikt från Pariserhjulet. Berg-och-dalbanan lär enligt uppgift vara riktigt otäck.
Ett mer stillsamt nöje är karusellerna med kulörta lampor, musik och hästar i bästa Mary Poppinsstil. (Jag letade efter scenen med karusellhästarna men hittade den inte så ni får nöja er med det här:)

Cinderella City Syndrome

I detta, som sannolikt är världens största stad, är nattlivet naturligtvis intressant och pulserande och finns i de flesta smakriktningar. Det lider dock av ett stort problem. De sista tågen går vid midnatt, och de första inte förrän fem på morgonen, så om man inte planerar en lång natt, så blir den väldigt kort. Det gör att när klockan klämtar, så springer en övervägande majoritet av klientelet på alla barer och klubbar och fester ifrån sällskap och tilltugg och drinkar, och stundtals till och med en och annan sko, för att kasta sig på sista tåget hem.

Vi har kommit att kalla detta fenomen "Cinderella City Syndrome".

Tokyo Bay

Höst i öst

Inte ens den himmelske kejsaren kan hindra tidens gång eller vinterns ankomst, och löven i den östra trädgården börjar färgas röda samtidigt som man firar hans och hans kejsarinnas 20:e bröllopsdag.

Stadsplaneraren i Tokyo

Ok, det är bara att konstatera, Tokyo är en ful stad. När jag var fyra år, har jag fått berättat för mig, vaknade jag under en bilfärd och satte mig upp (det var på den tiden det inte var farligt att åka bil) och konstaterade att det jag såg genom fönstret var den fulast stad jag någonsin sett. Det visade sig vara ett industriområde utanför Sundsvall. Sundsvall har jag senare konstaterat, är en allt annat än ful stad. Så, därför går titeln "den fulaste stad jag sett" till... -Tokyo. Men inte ens i den staden är all arkitektur ointressant.I stadsdelen med samma namn som staden finns faktiskt en hel del spännande stadsbyggnad. Bland annat finns där ett torg - vilket bara det är en ovanlighet i en stad där allmänna stadsrum fått lämna plats för köpcentrum och andra pseudo-offentliga platser, allt i kommersialismens namn. Det är dessutom ett torg som tar vara på den omkringliggande staden och det faktum att närmsta grannen är Kejsarens Trädgård.Materialen är till största del betong som används på ett bra och trevligt sätt, precis som detta fantastiska material förtjänar.Vatten är ett bärande element och varieras genom kanalerna, med i det närmaste stilla vatten och vattenspelen som varierar sin intensitet och kraft på ett visserligen tämligen förutsägbart sätt men som fungerar väl på platsen.Markeringarna i marken för synsvaga är på ett pietetsfullt sätt integrerade i anläggningen.
och fyller förhoppningsvis sin funktion...

Kejsarens Östra Trädgård, del 2

Här följer den utlovade fortsättningen från Kejsarens trädgård.

Acer palmatum eller japansk lönn på svenska. Här i Sverige ser vi dem oftast som näpna miniträd men i sitt rätta klimat blir de lika väldiga som Acer platanoides (skogslönn) blir hos oss.Stenmuren och den tuktade azalean bildar en strikt och värdig fond mot det väldiga stenblocket som trots sin tyngd svävar en bit ovanför marken.Den moderna stadens höga släta ytor kontrasterar och framhäver murarna och grönskan i trädgården. När Kejsarens trädgård anlades kunde nog ingen tänka ut att dessa hus en dag skulle byggas runt omkring palatsets trädgård men resultatet blev lyckat. Summan av de två blev högre än de enskilda delarnas värde, igen, så är det överallt i den här fantastiska anläggningen.

Fortsättning följer...

Kejsarens Östra Trädgård, del 1

Jag har flera gånger börjat beskriva Kejsarens Östra Trädgård men jag kan inte få det färdigt. Jag kan inte berätta om hur utsökt, för det är den enda ord som täcker in vad jag menar, anlagd den är. Hur helheten är oändligt mycket större än de enskilda delarna. Och det är här mina försök faller, så istället för att beskriva summan, visar jag delarna:

Tokyo on-the-ground

Som landskapsarkitekt och stadsplanerare har jag en hel del att invända mot Tokyo. Första gången jag åkte dit hade jag förväntat mig en stad fylld med otrolig arkitektur, vansinnigt höga hus och utsökta parker. I mina förväntningar ingick även ett raffinerat gatu- och övrigt kommunikationsnät. Mina förväntningar kom dock på skam och jag kan ärligt säga att jag blev besviken. Jag hoppas återkomma till det i senare inlägg. Men en sak hade jag inte förväntat mig: fantastiskt vackra brunnslock.Det här med en helt utslagen körsbärsblomma är en vanlig typ och används, till rensbrunnar som här men finns även till nedstigningsbrunnar. Ett annat vanligt lock på serviser (misstänker jag eftersom jag inte kan läsa japanska) är det här, väldigt enkla men vackra locket med symboler och tecken som går igen i själva utformningen.I stadsdelen Tokyo finns så klart brunnslock som visar Tokyo - som den ursprungliga staden i centrum. Symbolen för stadsdelen Tokyo, är en cirkel med sex strålar, en sol eller sexbent spindel, om ni vill. Som ett spindelnät ligger de andra, en gång självständiga, städerna runt omkring och bildar den sammanhängande matta av infrastruktur som vi i dagligt tal kallar Tokyo. Det vackraste brunnslocket är dock det här:-Sakura i gjutjärn. Det stiliserade ginkolövet(barret) är en symbol för motsvarigheten till Tokyo kommun -metropolen.

Tulpanträd

Någon har tydligen tyckt att de blommor detta träd bär ser ut som tulpaner, och därför heter trädet tulpanträd. Just detta exemplar växer på vägen till Kejsarens trädgård.

I övergången

Bron mellan det moderna Tokyo och det gamla traditionstyngda. -Det är lördag och var är det bättre att visa upp sin fantastiska kimono än i Kejsarens Östra Trädgård?

I undergången

Från Tokyo Station till Kejsarens trädgård går det en bred, underjordisk, och allt annat än hemlig, gång under den stora gatan. Någon tänkande människa har kommit på att den gången ska användas för att visa verk av unga, mindre etablerade, konstnärer. Mig veterligen har ingen ännu spelat psykotisk, men det hindrar inte verken från att vara intressanta och effektfulla.

Från kejsarens palats

På en lång promenad för några veckor sedan kom jag ner till kejsarträdgården och tog de här bilderna med den nya kameran. TTB, eller Time To Blog, på den kameran är ju ännu så länge betydligt längre än på digitalkameran, men här är bilderna i alla fall.

Svårt att ta bild i motljus när man bara har bländarprioritet och centrumviktad ljusmätning. Bilden är något putsad i iPhoto.

Gammal och ny bebyggelse sida vid sida.

Vad hände?

För att svara på frågor jag har fått en gång för alla vill jag berätta lite mer om vad jag gjorde under min previsit i Japan. Mesta tiden gick åt att titta på lägenheter. Det var som bäst milt intressant. vi blev förevisade ett tjog praktiskt taget identiska lägenheter och jag ska inte pröva läsarens tålamod med bilder. Golven var identiska, toaletterna identiska, alla hade balkong och badrummen var så identiska att jag på allvar misstänker att man kan köpa dem på byggvaruhus och bara ställa in dem i lägenheter. Planlösningen skiljde sig något lägenheterna emellan, men inte så mycket att jag egentligen tyckte att det spelade särskilt stor roll. Den första lägenheten vi fick se var en trea och när jag försökte tala om att den var allför stor så blev mäklaren nervös och försökte hitta billigare lägenheter. Eftresom man inte säger vad man menar och eftersom det för den stackars mäklaren var helt osannolikt att jag skulle be om något mindre så tolkade han mig bäst han kunde. Jag fick lära mig att be om lägenheter högre upp - de är dyrare per kvadratmeter.

Detta, och en handfull möten med representanter från olika nivåer och team på det japanska kontoret, tog det mesta av min tid i Tokyo.

Sedan jag kommit tillbaka har jag blivit tipsad av Mz B om ett bostadsföretag som har en hel del tämligen alistiska lägenheter - kanske inte helt olika Västra Hamnen. S förbehåller sig rätten att känna sig väldigt skeptisk - jag för min del anser att om jag någon gång ska bo in en alistisk lägenhet så ska de vara under två år i Tokyo och därefter inte mer.

Den fula stadens förvandling

Vi kom fram till Narita på morgonen, och åkte till hotellet med buss. På vägen fick vi tillfälle att titta på staden och allt eftersom vi kom närmare föll mitt mod.

Staden är katastrofalt ful. Låg bebyggelse blandat med höga torn i beige och glas, och glaset speglar andra torn i beige och glas. Detta i en grå dis som aldrig lättar, 40 °C och 95% luftfuktighet. Jag funderade på vad jag gett mig in på.



Efterhand som vi kämpade mot jetlagen och det började bli senare på dagen så blev himlen mörkare, det beige blev mörkare och försvann och husen genomgick en regelrätt metaforfos - de spräckte sina gråbeige dagspuppor och slog ut sina glänsande vingar och blixtrande teckningar. Det var dethär jag ville se. Det är den staden jag vill lära känna.