Raindrops keep falling on my head

Plommonregn, som sagt. Jag sitter i min lägenhet med fönstret öppet och njuter av svalkan. Regnet droppar utanför - det öser, fullkomligt vräker, ner. Det är ganska mysigt, tills jag lyssnar lite mer noggrant på droppandet... Det låter som...

Jag tittar ut på min balkong, som är murad, och jovisst: det är god väg mot simbassäng därute. Avrinningen har slammat igen, och vattnet samlas nu på min balkong, och står tio centimeter högt. Tio till, så rinner det in genom mitt fönster, alldeles oavsett om detta är öppet eller ej. Fhtagn!

Med uppkavlade byxben och oljerock vadar jag genom bassängen som är min balkong. Utemöblemanget har flutit iväg. Trotsande elementen kämpar jag mig fram emot min minimala piassavakvast, för att stödja mig mot den, genom vattnet, fram till brunnen, och däri peta och rafsa till det där uppstod en virvel av sådana mått att jag var rädd att Kraken eller självaste R'lyeh därur skulle uppstiga. Jag tröstade mig då med att jag bor i ett land där man förstår värdet av R'lyehs invånare och gör processen kort med dessa:

Till min förtröstan slurpade brunnen så småningom nöjt till, utan att varken Kraken eller någon annan uppenbarat sig, och jag kunde därefter, om inte torrskodd, så i alla fall med förhoppning att sedan jag kommit in så kunna förbli, återvända inomhus, och jag ska i fortsättningen regelbundet kontrollera min brunn innan jag lämnar hemmet under några längre perioder.