Nationaldagen

Jag kan inte på något sätt kalla mig nationalist, men efter moget övervägande bestämde jag mig ändå för att gå och deltaga i nationaldagsfirandet på svenska ambassaden, som ligger i Roppongi. Det var en märklig tillställning. Japanska inhyrda musiker spelade Äppelbo gånglåt på nyckelharpa, och utan att närmare recensera så kan jag säga att det var inte som att lyssna på Emilia Amper eller Hannes Jönsson spela folkmusik.

Det kan man å andra sidan kanske inte begära, på andra sidan jorden och allt.

Det följdes av en skolad svensk operaröst som sjöng Värmlandssången, och därefter, med någon möda och större förvirring, de två stroferna av Du gamla, du fria som brukar användas som svensk nationalsång.

Sen var det svensk bento-mat, med lax och västerbottenpaj och köttbullar, och trevligt samtal med kollegor som jag tidigare träffat alltför lite, och det samtalet fortsatte efter firandet till långt in på natten i Ebisu.

Som fotnot blir jag nog allt tvungen att lägga in underbara Emilia med sin fantastiska nyckelharpa och sitt vackra leende. Som exempel på hur en nyckelharpa kan låta. Medan jag skrivit det här har jag lyssnat på det här klippet fem gånger.