Satan finns nog

Jag drömde inatt att jag famlade mig fram i världens mörker och så kom till en korsväg varifrån tre upplysta stigar utgick.* Det sas mig att jag måste välja en väg, och jag undrade varför och vad som jag hade att välja emellan. Det uppkom då tre gestalter som var och en representerade en av vägarna. Den förste talade om fadern och sonen och anden, den andre om guden och profeten, och den tredje om rättfärdighet och visdom och ständig återfödelse. Jag frågade då vidare om stigarnas mål och mening, och fick svar om välsignelse och paradis och frid - allt samman i nästa liv. Jag lät förstå att jag inte trodde på nästa liv och ville veta vart jag kunde färdas i detta, och i samma ögonblick jag yttrat orden för att förklara detta hördes en spröd stämma från bakom min rygg. "Det är mig du söker", sade stämman, och när jag så vände mig om så steg en varelse fram - en skugga ur skuggor, men väl framstigen växte den, och spred sina vackra svarta vingar och upplystes i sin härlighet av flamman den bar i sina händer. Och varelsen sa, nu med dånande härligt klingande röst, "Du ska ta mitt ljus, och du ska bära det i ditt hjärta, och för dig ska världens mörker skingras och du ska se klart och finna din egen stig."

Då vaknade jag.


---
* Faktum är att det fanns ytterligare en stig - ett elljusspår där Christer Sturmark stod och hoppade och skrek "Tro på människorna! Gud finns nog inte!", men han var så pinsamt fånig att jag låtsades att jag inte märkte honom.