Tsukiji - dit alla goda fiskar kommer när de dör

Tsukiji är världens största fiskmarknad. En god vän till mig sammanfattade intrycken därifrån genom att konstatera att "Så vitt jag kunde se så hade de all fisk. Och då menar jag inte alla arter, utan helt enkelt all fisk som finns."

Artrikedomen överträffas bara av de kolossala tonfiskarna. Den typen av matporr som Tsukiji representerar kan egentligen bara illustreras på ett sätt:

Och hur imponerande det än är med iransk kaviar, Stalinkrabbor och musslor stora som tallrikar, så är det tonfiskens majestät och respektlösa styckning som är mest iögonfallande.


Tonfisken bor egentligen i Medelhavet och Svarta Havet, och den tonfisken som är färskast här är odlad. Man odlar dock inte till närmelsevis tillräckligt för att täcka konsumtionen, utan flyger in tonfisk från Europa och importerar färsk tonfisk.

Sen finns det ju otroliga djur som jag aldrig sett tidigare som simmar omkring i sina lådor i väntan på att bli tillagade och uppätna. Ingen vet om det kan vara det sista exemplaret av just den här arten som ligger på just din tallrik ikväll.


Den här verkar vara tämligen vresig, men vem vet - det kanske du också skulle vara om någon öppnat din skalle för att sedan lägga dig på is och bjuda ut dig till försäljning.

Veckans fågel

Korp.

Från kejsarens palats

På en lång promenad för några veckor sedan kom jag ner till kejsarträdgården och tog de här bilderna med den nya kameran. TTB, eller Time To Blog, på den kameran är ju ännu så länge betydligt längre än på digitalkameran, men här är bilderna i alla fall.

Svårt att ta bild i motljus när man bara har bländarprioritet och centrumviktad ljusmätning. Bilden är något putsad i iPhoto.

Gammal och ny bebyggelse sida vid sida.

Samtidigt, i Arlöv

Jo, kaninen är död -väldigt död till och med. Följande utspelade sig vid den upptäckten:
Personer: jag, 6-åringen och 3,5-åringen

6-åringen: Varför är den död?
3,5-åringen: Är det skelettet?
Jag: Ja, det är skelettet. Den kanske blev påkörd... Eller sjuk...
3,5-åringen: Den fick ett spjut rakt igenom sig.

Tystnad, då vi alla begrundar detta.

3,5-åringen: Det var en vampyr som kastade det.

Case closed

Hana-mi light

I nordvästra Skåne blommar det också...

Ny gammal kamera

För ett par veckor sedan gick jag och skaffade mig en kamera till - en Pentax MG. Den var billig. Det är en fin, men kanske lite väl enkel kamera. Om jag och ljusmätningen inte kommer överens så finns det inget jag kan göra, den mäter bara centrumviktat, och den har bara bländarprioritet.

En annan nackdel med den här typen av kamera är att det tar nästan två veckor att få se sina bilder för första gången, jämfört med typ slutartiden på min andra kamera.

Så - här är resultatet av första utflykten med den kameran - i urval.

Första sakuran, i Roppongi.

Cafeinteriör, Shibuya.

Kvinnor som vilar sig, Shibuya.

Första sakuran, Daikenyama.

Oraklet i Shinjuku.

Undervattensmodet är huvudsaken

En stund på dykutfärden häromdagen kändes det som att sitta bredvid catwalken på en modemässa för submarint mode, när den ena fantasifulla undervattenskreationen avlöste den andra i en aldrig sinande ström.

Så, man gick ut enkelt den här dagen i Izu med en klassisk och traditionell solhatt, i enkel utformning och mörka naturtoner, som för tankarna till trädgårsarbete och Maja tittar på naturen.

Den som tror att denna typen av solavvisande mode är det rådande längs den japanska stillahavskusten bedrar sig dock. Betydligt hetare i år är öron. Öronen är återkommande och finns i flera varianter. Spetsiga kattöron är inte ovanligt. Notera speciellt färgmarkeringen av insidan.

Även om kattöron är vanliga så kommer också musöron starkt. Ett matchande garnityr gör helhetsintrycket så slående att kreationen blir något som borde väcka moderskänslor även hos de mest garvade av muränor.

Förutom mus- och kattöron så ser vi också en lite smalare trend: tuppkammen. Tuppkammen ser vi i huvudsak i avvikande, bjärta färger och finns i en variation av storlekar och mer eller mindre aggressiv lutning.

För den tvehågsne finns även alternativet att välja en kombination av tuppkam och öron, som synes, men det alternativet torde vara tillgängligt endast för den som groveligen flunkat sina biologiprov.

På den mjukare sidan ser vi så slutligen Mei, utklädd till kattbuss.

Veckans fågel

Korp.

Dykutfärd

Henjinsan blev dyksugen, och tyckte att jag skulle följa med. Eftersom jag har en lätt förkylning så ville jag inte gärna dyka - jag har respekt för det sedan en dykgäst hade brosk från bihålorna rinnande ut ur näsan efter omvänd squeeze i samband med ett förkylningsdyk.

Vi åkte i alla fall till ett litet pittoreskt dykcenter nere på Izuhalvön. Det innebar uppgång vid kvart i fem för att ta tåget från Meguro klockan halv sex. Vi anlände vår destination vid halv nio.

Jag föreställer mig att alla dykcenter i hela världen ser mer eller mindre likadana ut. Dykare är luffare. Men det var ett professionellt och och vänligt bemötande vi fick, och de tog fantastisk hand om oss.

Här är gänget på väg ner i vattnet - en grupp om fem med en instruktör och en gröngöling. Det var verkligen väl förspänt: en fantastisk i- och uppgångsplats med ordentliga räcken att hålla sig.

Inga räcken i världen räcker dock när vågorna är tillräckligt stora - på ett ögonblick var Henjinsan halvvägs uppe på stranden igen.

Eftersom det finns varma källor på Izu så sköljer man naturligtvis dräkten i en varm pool efter dyket - för tillfället dessutom under körsbärsblommorna. Alla dykarna är nöjda och instruktören verkar alldeles lycklig.

Jag för min del ägnade jag mig åt att ta bilder av omgivningarna.
Framåt kvällen, när dyknigen var över, så vilade vi oss en stund i ett onsen, innan vi åt en traditionell Izu-middag, innan vi satte oss på tåget med varsin kopp sake och åkte tre timmar tillbaka till Tokyo.

Söndagsmys

Vi gjorde en rejäl utflykt igår - det kommer mer ingående beskrivningar av den. På vägen hem satt en kille bredvid mig som nog var lite trött, för han drack en öl - och somnade. På min axel.

Efter en stund vaknade han, bad så mycket om ursäkt, och somnade om - på min axel.

Mer sakura

Sakuran blommar verkligen överallt och jag knallade iväg hanamipromenad i det fantastiska vädret idag. Promenad från Megurogawa till Ginza - en nätt promenad på tre timmar.








Ja, det sista är ju inte körsbär. Azaleor, säger de invigda. Och så en enkel tulipan.

Sakura

Det är en vanlig uppfattning att japaner blir galna när det är sakura. När jag nu har upplevt det måste jag helt enkelt konstatera att det vore konstigt annars. Jag betraktar inte mig själv som sentimental, och jag är i allmänhet inte något vidare förtjust i blommor, men att sitta under hundratusentals rosa blommor är en upplevelse som jag förstår att de uppskattar varje år, om och om igen. Det är helt enkelt vansinnigt vackert.






Att vi sedan dessutom har haft tid att göra en ordentligt djuplodande jämförande analys av shintoismen och gårdstomten, samt gått igenom glastaket och 30/70-regeln, jämfört den svenska och den japanska föräldraförsäkringen, skålat för den nya svenska könsneutrala äktenskapslagstiftningen och tillsammans konstaterat att även om det kanske finns en generell skillnad i personlighet mellan män och kvinnor så är det väl ändå så att personlighetskillnaden mellan olika specifika män - eller kvinnor - vida överträffar den generella skillnaden mellan könen.

Kort sagt: den bästa kvällen i Japan hittills.

I Skalmans mp3-spelare

Philip Teir, som till vardags jobbar på Hufvudstadsbladet, tidningen med världens bästa svenska, skriver på sin blogg om vad Skalman har i sin mp3-spelare - och hur han har fått tag på det. Läs det!

Imorgon - Sakura

Trots regn halva veckan och storm idag så säger prognosen att imorgon är Dagen då Sakuran slår ut, med solsken och värme och allt. Och det hoppas vi verkligen, för det är då vi ska ha vårt hana-mi.

I väntan på alla bilderna på blommor så lägger jag ut en ny bild från senaste vändan i Tokyo Tower.

Den som är lite hungrig

Den som känner sig lite hungrig kan med fördel besöka denna restaurang i Ebisu.

Gimp

I serien "nördiga artiklar om bildefterbehandling" så har nu turen kommit till mer klassiska bildmanipuleringsprogram: Bring out the Gimp!

Jag ska säga det med en enda gående gång: jag är övertygad om att Photoshop och där på baserade verktyg är hopsnickrade och spridda över världen som en del av en konspiration med syfte att utlösa migränanfall på mig. Jag kan inte begripa hur man kan tillverka program med ett grafiskt användargränssnitt och samtidigt hålla dem något så vansinnigt ointuitiva.

Det har jag, med stigande desperation, också talat om för Stina flera gånger i minuten under den korta stund hon har försökt lära mig vad lager och lassoverktyg egentligen har för inverkan på sakers ordning.

Nå efter mycket om och men blev det i alla fall så här:

Nu ska jag ta en huvudvärkstablett.

Electric Town

Under själva spåret till tåget till Akihabara ligger Akihabara Electric Town. Electric Town är som en blandning mellan Elfa och Kiviks marknad. Har den ett batteri så kan du köpa den här.

Ficklampor, kameror, larm, videobandspelare, klockor, allt finns här.

Men också styck-saker elektronik, fickknivar och ett och annat knogjärn.

Vid vissa skrymslen står det vakter. Vad som säljs där innanför kan jag bara spekulera i. Pornografi? Narkotika? Vapen? Det ena behöver förvisso inte utesluta det andra.

Veckans fågel

Korp.