Granne med Tokyo tower

Sakura, tempel, solnedgång. Tokyo från en av sina bästa sidor.

Hana-mi i Alnarp

Det är sakura i Skåne och vi firade hana-mi i Gunnars trädgård i Alnarpsparken. Det var betydligt varmare än i Tokyo under sakura.
Under träden blommar hyacinter, julrosor och gullvivor tillsammans med vallört.

Längre in i parken breder mattor av gul- och vitsippor ut sig. Våren vet verkligen hur man tar andan av betraktaren.

Sakura

Lill-sakura

Körsbären blommar inte ännu, men plommonen har börjat, och ger en försmak om den kommande sakuran.

Tokyo on-the-ground

Som landskapsarkitekt och stadsplanerare har jag en hel del att invända mot Tokyo. Första gången jag åkte dit hade jag förväntat mig en stad fylld med otrolig arkitektur, vansinnigt höga hus och utsökta parker. I mina förväntningar ingick även ett raffinerat gatu- och övrigt kommunikationsnät. Mina förväntningar kom dock på skam och jag kan ärligt säga att jag blev besviken. Jag hoppas återkomma till det i senare inlägg. Men en sak hade jag inte förväntat mig: fantastiskt vackra brunnslock.Det här med en helt utslagen körsbärsblomma är en vanlig typ och används, till rensbrunnar som här men finns även till nedstigningsbrunnar. Ett annat vanligt lock på serviser (misstänker jag eftersom jag inte kan läsa japanska) är det här, väldigt enkla men vackra locket med symboler och tecken som går igen i själva utformningen.I stadsdelen Tokyo finns så klart brunnslock som visar Tokyo - som den ursprungliga staden i centrum. Symbolen för stadsdelen Tokyo, är en cirkel med sex strålar, en sol eller sexbent spindel, om ni vill. Som ett spindelnät ligger de andra, en gång självständiga, städerna runt omkring och bildar den sammanhängande matta av infrastruktur som vi i dagligt tal kallar Tokyo. Det vackraste brunnslocket är dock det här:-Sakura i gjutjärn. Det stiliserade ginkolövet(barret) är en symbol för motsvarigheten till Tokyo kommun -metropolen.

Dykutfärd

Henjinsan blev dyksugen, och tyckte att jag skulle följa med. Eftersom jag har en lätt förkylning så ville jag inte gärna dyka - jag har respekt för det sedan en dykgäst hade brosk från bihålorna rinnande ut ur näsan efter omvänd squeeze i samband med ett förkylningsdyk.

Vi åkte i alla fall till ett litet pittoreskt dykcenter nere på Izuhalvön. Det innebar uppgång vid kvart i fem för att ta tåget från Meguro klockan halv sex. Vi anlände vår destination vid halv nio.

Jag föreställer mig att alla dykcenter i hela världen ser mer eller mindre likadana ut. Dykare är luffare. Men det var ett professionellt och och vänligt bemötande vi fick, och de tog fantastisk hand om oss.

Här är gänget på väg ner i vattnet - en grupp om fem med en instruktör och en gröngöling. Det var verkligen väl förspänt: en fantastisk i- och uppgångsplats med ordentliga räcken att hålla sig.

Inga räcken i världen räcker dock när vågorna är tillräckligt stora - på ett ögonblick var Henjinsan halvvägs uppe på stranden igen.

Eftersom det finns varma källor på Izu så sköljer man naturligtvis dräkten i en varm pool efter dyket - för tillfället dessutom under körsbärsblommorna. Alla dykarna är nöjda och instruktören verkar alldeles lycklig.

Jag för min del ägnade jag mig åt att ta bilder av omgivningarna.
Framåt kvällen, när dyknigen var över, så vilade vi oss en stund i ett onsen, innan vi åt en traditionell Izu-middag, innan vi satte oss på tåget med varsin kopp sake och åkte tre timmar tillbaka till Tokyo.

Mer sakura

Sakuran blommar verkligen överallt och jag knallade iväg hanamipromenad i det fantastiska vädret idag. Promenad från Megurogawa till Ginza - en nätt promenad på tre timmar.








Ja, det sista är ju inte körsbär. Azaleor, säger de invigda. Och så en enkel tulipan.

Sakura

Det är en vanlig uppfattning att japaner blir galna när det är sakura. När jag nu har upplevt det måste jag helt enkelt konstatera att det vore konstigt annars. Jag betraktar inte mig själv som sentimental, och jag är i allmänhet inte något vidare förtjust i blommor, men att sitta under hundratusentals rosa blommor är en upplevelse som jag förstår att de uppskattar varje år, om och om igen. Det är helt enkelt vansinnigt vackert.






Att vi sedan dessutom har haft tid att göra en ordentligt djuplodande jämförande analys av shintoismen och gårdstomten, samt gått igenom glastaket och 30/70-regeln, jämfört den svenska och den japanska föräldraförsäkringen, skålat för den nya svenska könsneutrala äktenskapslagstiftningen och tillsammans konstaterat att även om det kanske finns en generell skillnad i personlighet mellan män och kvinnor så är det väl ändå så att personlighetskillnaden mellan olika specifika män - eller kvinnor - vida överträffar den generella skillnaden mellan könen.

Kort sagt: den bästa kvällen i Japan hittills.