Dykutfärd

Henjinsan blev dyksugen, och tyckte att jag skulle följa med. Eftersom jag har en lätt förkylning så ville jag inte gärna dyka - jag har respekt för det sedan en dykgäst hade brosk från bihålorna rinnande ut ur näsan efter omvänd squeeze i samband med ett förkylningsdyk.

Vi åkte i alla fall till ett litet pittoreskt dykcenter nere på Izuhalvön. Det innebar uppgång vid kvart i fem för att ta tåget från Meguro klockan halv sex. Vi anlände vår destination vid halv nio.

Jag föreställer mig att alla dykcenter i hela världen ser mer eller mindre likadana ut. Dykare är luffare. Men det var ett professionellt och och vänligt bemötande vi fick, och de tog fantastisk hand om oss.

Här är gänget på väg ner i vattnet - en grupp om fem med en instruktör och en gröngöling. Det var verkligen väl förspänt: en fantastisk i- och uppgångsplats med ordentliga räcken att hålla sig.

Inga räcken i världen räcker dock när vågorna är tillräckligt stora - på ett ögonblick var Henjinsan halvvägs uppe på stranden igen.

Eftersom det finns varma källor på Izu så sköljer man naturligtvis dräkten i en varm pool efter dyket - för tillfället dessutom under körsbärsblommorna. Alla dykarna är nöjda och instruktören verkar alldeles lycklig.

Jag för min del ägnade jag mig åt att ta bilder av omgivningarna.
Framåt kvällen, när dyknigen var över, så vilade vi oss en stund i ett onsen, innan vi åt en traditionell Izu-middag, innan vi satte oss på tåget med varsin kopp sake och åkte tre timmar tillbaka till Tokyo.