måndag, maj 24, 2010
måndag, maj 17, 2010
lördag, maj 15, 2010
Vårfestival i Mejijingu
När vi sökte oss till Mejijingu för två veckor sedan, för att se om vi kunde titta på ett bröllop, möttes vi av något snäppet bättre - nämligen Mejijingus årliga vårfestival.
torsdag, maj 13, 2010
tisdag, maj 11, 2010
måndag, maj 10, 2010
Skakade
Vi satt på utställningen på templet på sengakuji, templet där de 47 ronin begick harakiri, och jag blev irriterad på Martin för att han darrade med foten så att hela bänken skakade. Jag skulle precis säga till honom när det small våldsamt så att glasmontrarna skallrade. På ett ögonblick var det över igen.
Någon sa att det var en 6,5:a 100 miles från Tokyo. Det ser mer ut som en 3:a. Men i grannhuset.
Någon sa att det var en 6,5:a 100 miles från Tokyo. Det ser mer ut som en 3:a. Men i grannhuset.
söndag, maj 09, 2010
Alternativa fordon
torsdag, maj 06, 2010
Gästblogg
Bloggens andra gästbloggare, Karin, presenteras inte mindre stolt än den första:
Nu har jag och Martin varit i Tokyo nästan en vecka. Vi landade förra fredagen på Narita, en av flygplatserna i Tokyo.
När vi klev in på flygplatsen var vi båda överens om att vi möttes av ett fantastiskt lugn. Det var nästintill tyst, människorna skred mer eller mindre fram.
Annat var det på Heathrow som vi tidigare lyft ifrån. Det är så jag alltid tänkt mig att de flesta flygplatserna är, fartfyllda, högljudda och med ett myller av folk.
Stämningen var nästintill meditativ och vi fick båda en mycket bra känsla med en gång.
Veckan som har gått har bestått av besök på ett par spektakulära tempel, parker, trädgårdar samt karaokebesök och shopping.
Vi har givetvis ätit massor med god mat som har bestått av mycket fisk, vilket jag gillar mycket, men även kött och grönsaker. Andreas har visat oss de bästa ställena, vilka har varit väldigt trevliga.
Tokyo är fartfyllt men samtidigt lugnt, där omgivningen ena stunden berättar om Japans gamla historia, men i nästa stund möts vi av staden oerhört futuristiska karaktär. Vi gillar det och ser fram emot de dagar vi har kvar här i staden.
Nu har jag och Martin varit i Tokyo nästan en vecka. Vi landade förra fredagen på Narita, en av flygplatserna i Tokyo.
När vi klev in på flygplatsen var vi båda överens om att vi möttes av ett fantastiskt lugn. Det var nästintill tyst, människorna skred mer eller mindre fram.
Annat var det på Heathrow som vi tidigare lyft ifrån. Det är så jag alltid tänkt mig att de flesta flygplatserna är, fartfyllda, högljudda och med ett myller av folk.
Stämningen var nästintill meditativ och vi fick båda en mycket bra känsla med en gång.
Veckan som har gått har bestått av besök på ett par spektakulära tempel, parker, trädgårdar samt karaokebesök och shopping.
Vi har givetvis ätit massor med god mat som har bestått av mycket fisk, vilket jag gillar mycket, men även kött och grönsaker. Andreas har visat oss de bästa ställena, vilka har varit väldigt trevliga.
Tokyo är fartfyllt men samtidigt lugnt, där omgivningen ena stunden berättar om Japans gamla historia, men i nästa stund möts vi av staden oerhört futuristiska karaktär. Vi gillar det och ser fram emot de dagar vi har kvar här i staden.
Hana-mi i Alnarp
Det är sakura i Skåne och vi firade hana-mi i Gunnars trädgård i Alnarpsparken. Det var betydligt varmare än i Tokyo under sakura.
Under träden blommar hyacinter, julrosor och gullvivor tillsammans med vallört.
Längre in i parken breder mattor av gul- och vitsippor ut sig. Våren vet verkligen hur man tar andan av betraktaren.
Under träden blommar hyacinter, julrosor och gullvivor tillsammans med vallört.
Längre in i parken breder mattor av gul- och vitsippor ut sig. Våren vet verkligen hur man tar andan av betraktaren.
Etiketter:
hana-mi,
landskapsarkitektur,
park,
sakura,
vanlig kanin
måndag, maj 03, 2010
Veckans fågel
Betraktelser från Japan presenterar, inte utan sprickfärdig stolthet, en dubbeldebut: bloggens första gästbloggare, och gästbloggarens första blogginlägg. Elizabeth berättar om sina upplevelser i en sömnig kuststad i Japan. Håll till godo!
Trekvarts tågresa från centrala Tokyo dyker Kamakura och havet upp - den stora stilla(?) oceanen.
Massor av surfare i de stora vågorna längs den oändligt långa sandstranden och många, både barn och vuxna, som plockar snäckor vid vattenbrynet. Det är en fantastiskt vacker dag vårdag och den blå himmeln är full av stora, svarta siluetter. Skyltar med "Beware of Hawks" finns vid varje nedfart till sandstranden, så trots vår okunskap om fåglar förstår vi att dessa bjässar är hökar.
Vi känner på vattnet - fortfarande lite för kallt för bad - även om man utan att tveka skulle kastat sig i vågor med samma temperatur i Sverige. Å andra sidan har vi inga badkläder med oss, så det är nog bäst att bara bada fötterna.Vi samlar snäckor, som ska ska få pryda sin plats hemma i vitrinskåpet - ett och annat ostronskal blir det också.
Efter att ha njutit av sanden mellan tårna en lång stund torkar vi fötterna och börjar vår vandring. Målet är Enoshima - ön som vi ska komma till via en bro en mil söderut. Vi har med oss en påse bullar från det lilla bageriet i Meguro och tänker oss en kopp kaffe vid något fik, men något sådant hittar vi inte. Till slut bestämmer vi oss för att köpa var sin Coca Cola i en automat och sätta oss på piren och fika. Sagt och gjort - läskautomaten hittar vi, instruktionerna förstår vi och snart har vi våra burkar i händerna.
Vi går framåt och hittar snart den till synes perfekta platsen för en förmiddagsfika på en varm stenmur med hela det stora, blå havet framför oss.
Jag får en läcker vaniljbulle i min hand - och millisekunden senare en rejäl smäll i huvudet samtidigt som det bara finns en pytteliten bit av bullen kvar mellan fingrarna.
Jag rusar upp som skjuten ur en kanon, skriker och tittar upp och finner oss omgivna av ett helt gäng hökar, som är avundsjuka på den som smällde till mig och som har sett, att det finns några smulor kvar.
Var kom de ifrån? Det var ju en halvtimme sedan vi lämnade dem norrut. Hur hann de se bullen och ljudlöst anfalla oss på så långt avstånd?
Och vi som hade varit så trygga i förvissningen att i Tokyo behöver vi aldrig vara det minsta oroliga för ficktjuvar eller någon annan sorts personrån och definitivt inte oroa oss för att bli överfallna.
Nå väl - Coca Colorna fick vi ha för oss själva och plötsligt förstod vi varför vi inte sett ett enda utefik på hela vägen. Vi upptäckte också att de där hökarna dök upp med jämna mellanrum hela vägen ner till vårt mål, där en del galningar(?) matade dem.
Är det ingen som har förstått att även rovfåglar behöver uppfostras med shintoismen och konfucianismen som rättesnöre - i alla fall när de möter icke ont anande turister.
söndag, maj 02, 2010
Harajuku
Min bror, Martin, kommenterar sina upplevelser av Harajuku:
- Det är ju som en hel stad för fjortisar i alla åldrar!
- Haha, det tänker jag blogga.
- Ja, fast bara på villkor att du inte skriver att jag har handlat här.
- Det är ju som en hel stad för fjortisar i alla åldrar!
- Haha, det tänker jag blogga.
- Ja, fast bara på villkor att du inte skriver att jag har handlat här.
lördag, maj 01, 2010
Besök
Min bror och svägerska kom precis. Jag lyckades försova mig och rusade panikslagen till Shinagawa, men kom som vanligt i god tid och fick spela DS en hel timme innan de dök upp. Nu sussar de på futonen, men strax ska jag väcka dem och gå och äta sushi med dem. Tills dess håller jag till godo med färska Skipper's pipes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)