Veckans fågel

Duvor i Ueno koen medan vi väntar på att hela familjen ska vara i samma land. Den här bilden är från vår hana-mi i våras. Barnen har fått oss att lova att vi ska åka till Japan någon mer gång - det finns så mycket kvar att se.

Exotiserad

Jag har precis hållit en kort föreläsning, på japanska, för barn som jobbar till kollegor. Vi var fem gaikokujin, utlänningar, som fick berätta om var vårt land ligger, vad man äter där, och och hur man hälsar. En från Taiwan, en från Kina, en från Moçambique, en från Nepal, och jag. Efteråt fick barnen komma fram och hälsa på oss på vårt språk, och vi hälsade tillbaka och gav dem godis.

Min påse tog slut fortast. Antagligen mest för att "hej", i sällskapet, var det i särklass lättaste att uttala för de japanska barnen.

Naturkatastrofer

Barnen och jag har varit ute och rest igen, med bil den här gången. I mina ursprungstrakter träffade vi glada myggor och besökte Döda Fallet.Före 1796 fanns här ett väldigt vattenfall, över en natt torrlades Ragundasjön och älven letade sig en ny väg. Det är svårt att tänka sig de enorma vattenmängder som så hastigt bytte bana i en naturkatastrof av, i Sverige, sällan skådat slag.

Hello Kitty

I Ueno-koen finns en liten nöjespark för barn. Och naturligtvis är Kitty där. Lika söt som vanligt.

Odaiba

Odaiba är precis så som min bild av hur Tokyo borde vara: Otrolig arkitektur som vågar ta steget ända fram, vrida om och göra det fullt ut. Byggnaderna är i många fall enorma och arkitekterna har fått fria händer som de utnyttjat till fullo och det blir roligt och spännande därför att allt fungerar tillsammans i totalt vansinne.Det här är alldeles otroligt plastigt, amerikanskt och jätteskoj när man inser att det ligger så här:
Odaiba kan med fördel beskådas från pariserhjulet.
Som förresten har ett antal helt genomskinliga korgar att åka i.

Perspektiv

Härom dagen släpade jag upp barnen på Kullaberg. Det imponerade inte nämnvärt på dem. Numera, snart fyraåringen tittade besviken på Kullens fyr och deklarerade att varken den eller berget var "lika högt som Tokyo Tower" Sen åkte vi till Sveriges Järnvägsmuseum i Ängelholm På detta eminenta museum kunde vi bland annat se en film om tåg i Sverige, från de första ångdriva tågen till dagens moderna X2000. I den lilla biosalongen (med skakande golv och allt) tar samme snart fyraåring i ändå från tårna när han ryter att X2000 inte är "lika snabbt som Shinkansen" och därmed, underförstått, inte värt att göra en film om.