Vad gäller musiken så öppnade vi starkt med Peaches. Peaches är, för dem som inte vet, stenhård, spelar bra modern rock och är feminist. Hon fick minsta scenen. Men den var i alla fall under tak. Peaches var i sitt esse, och det var så bra det bara blir. Och så bra det bara blev.
Oasis låter numera mest som ett Oasis-coverband. Franz Ferdinand låter som ett Oasis-coverband som blandat i lite eget material i repetoiren. Det gjorde alla de andra internationella banden också. De japanska banden lät som om Thomas Ledin och Lars Winnerbäck hade bestämt sig för att samarbeta. Allihop. Det svenska bandet spelade klezmer, och det var väl det enda som bröt av. De fick å andra sidan göra åtta spelningar, som om festivalledningen hade bestämt sig för att de nog skulle se till att festivaldeltagarna tröttnade på klezmer också, trots allt.
Vi hade i alla fall inte tur med musiken.
Trots vädret och detta var det en fantastisk helg. Det var otroligt vackra omgivningar uppe i bergen: branta sluttningar tätt bevuxna med träd, en vacker dal med en liten bäck och en otrolig utsikt. Maten var spännande. Ölet var gott. Sällskapet var det bästa tänkbara - trots att musiken och vädret sög ikapp så hade vi trevligt och roligt hela tiden och vi sov gott i Henjin-sans lyxtält. Dessutom kan jag tala om att det är en gudagåva att lerig, svettig blöt och trött kunna smyga in på ett onsen och sitta i en varm bassäng och tvaga sig grundligt en stund. Det gör verkligen hela skillnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.