Genus och musik

En av de texter jag läst som gjort störst intryck på mig är inledningen på Nina Björks Under Det Rosa Täcket, som tar utgångspunkt i Aretha Franklins "(You Make Me Feel Like) A Natural Woman" från -68. Jag kan inte Björks text utantill, men den uppehåller sig kring det anmärkningsvärda kring att en "naturlig kvinna" är något man behöver ett yttre handlande subjekt för att känna sig som.

Det går naturligtvis att hävda att det är tramsigt av Björk att leta efter semantiska fel i schlagertexter från sextiotalet, men Björk menar, om jag får tolka, att det här är ett bland många symptomatiska exempel på hur kvinnlighet konstrueras.

Jag kom att tänka på detta nyss när jag satt på en synnerligen syltig liten indisk restaurang ner för gatan och förfasades över deras spellista. Om man vänder på siffrorna för Franklins stora hit blir det genast -86, och det är året då Peter Cetera* hade en ordentlig hit med evergreenen "Glory of Love".
**
Nå, den här texten måste ju vara för mansforskningen vad Franklins är för kvinnoforskningen. "I am the man who will fight for your honour" sätter lika hårt fingret på vad som är vrickat i mansrollen som Franklins text destillerar problemen med kvinnorollen och Cetera konstruerar mannen som den aktive, agressive beskyddaren av ett objekt, och dessutom lyckas få med den typen av maskulin hederskultur som vi i allmänhet inte problematiserar eller benämner på det sättet.

Till Franklins, eller snarare låtförfattarna Goffin, King och Wexlers, fördel kan sägas att en del tyder på att det kanske ligger lite mer genusmedvetenhet bakom texten än vad lyssnaren först lockas att tro. Liknande förmildrande omständigheter föreligger sannolikt inte för Cetera.

* stryk förresten "P" och "er" i förnamnet och se vad som händer
** Ponera även hur fantastisk roligt det skulle bli om Claes Eriksson ville reinacta den här videon.