Jag har precis hållit en kort föreläsning, på japanska, för barn som jobbar till kollegor. Vi var fem gaikokujin, utlänningar, som fick berätta om var vårt land ligger, vad man äter där, och och hur man hälsar. En från Taiwan, en från Kina, en från Moçambique, en från Nepal, och jag. Efteråt fick barnen komma fram och hälsa på oss på vårt språk, och vi hälsade tillbaka och gav dem godis.
Min påse tog slut fortast. Antagligen mest för att "hej", i sällskapet, var det i särklass lättaste att uttala för de japanska barnen.
måndag, augusti 23, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så kul! Vad hade du för godis till dem? Föräldrarna gillar ju inte svenskt godis, om jag minns rätt.
SvaraRaderaHur bra är din japanska? Du och Kristoffer får ha en showdown i japanskakunskap.
SvaraRaderaJag tror Kristoffer spöar mig.
SvaraRaderaVad mysigt! Jag hade en engelskalektion en gång för ca 50 barn och fick verkligen, verkligen anstränga mig för att inte krama om dem.
SvaraRadera