Väder

29 grader, 89% luftfuktighet. Det här är bara början. Att gå utanför dörren känns som att gå in i en ångbastu.

Veckans fågel

Övererotiserad koltrast utanför sovrumsfönstret klockan fyra på morgonen. Jag ligger och önskar att den såg ut så här:

Kens kris

När jag var som mest irriterad på japanska företeelser, såna små saker, som kryper på en med att bo någon annan stans än där en är van, så upplevde jag exakt det som nu min japanske bekante Ken har formulerat så här brilliant:

hate hate japane staff at the shop asking millions of questions " Do you want to microwave, do you want a bag, do you mind putting cold and hot stuff in same bag or separate,Do you havePointcard, is this 1000yennoteOK for ur payment? "What the heck else could be Shithead " n keep yelling something in the shop" Eaahhras...shai ma...asseee !!! brah brah brah "SHUTurFACE n give me the goddamn stuff!!! You numnutsMrroboo!

i was shocked and pissed when they did the same questions attack to my guests man when he is obviously foreiner looking and looking like he doenst understand a word of japanese, " do you want a bag ? two bags? two and half bag? " no, i dont need any fucking bag " finally, " is taping ok ? " what ? " "tape.. [ tapu ...] i know they tape on... the stuff the costomer bought for proof of it been not stolen ]
but fucking shit, which fuckijng foreinger can understand your tape tape question , please let him fuck off i beg !!!!!!

so i finally decided to tell the stuff, " you shithead, who the mothefucking hell do you think who can udnerstand your tape bussiness you bollocks !!! aaaaaaahhhhhhHH!!!!
what worst is, this happens every fucking day !!!! i need to shoot them.

För egen del tar jag det numer med ro, förmodligen för att jag i allmänhet har antingen Studio Ett eller Johanna Koljonen i lurarna när jag handlar och bara hummar och nickar som svar när de tittar på mig som om de förväntar sig någon slags reaktion från mig.

Drink, drink, drink

Min nya chef introducerar sig på ett möte inför 60 personer. Han berättar om sitt namn, om sin födelsedag och blodgrupp, om sin familj och om sin historia på företaget. Och om sin hobby, och jag citerar: "Drink, drink and drink."

Det låter förtroendeingivande, tycker jag.

Säkerhetens pris

Japan är ett säkert land - kanske det säkraste landet i världen att resa i och ett av de tryggaste att bo i, statisktiskt sett.* Våldsbrott förekommer i princip inte.

Japan är också ett av världens mest formella länder. Alla handlingar är en repetition av ett tänkt mönster, ett imperfekt utförande av en perfekt form som är förutbestämd och där alla spelar sina roller. Det gäller relationer, måltider, affärsuppgörelser - allt.

Och det är naturligtvis sidor av samma mynt. Det finns ingen form för rån här - alltså händer det inte. Men eftersom det inte heller, per definition, kan finnas någon form för subversivitet, så går politiska attitydmässiga förändringar av samhället otroligt långsamt. Man kan, men en ledare i spetsen, skapa en form för industri, för produktion, för ekonomiskt välstånd. Men att skapa en form för kvinnors frigörelse, för sociala reformer, för innovation eller revolt - det låter sig inte göras. Och därför händer det inte.

Dessa är de tankar som uppehåller mig dessa mina sista veckor som invandrare i Solens Rike.

*Den upplevda säkerheten är något annat - Japaner oroar sig lika mycket som någon annan.

Veckans fågel

Makro-ros

Jag försöker lära mig att använda ett för mig nytt objektiv. Det är väldigt svårt när det blåser kan jag konstatera men väldigt roligt när växterna väl är still.
Det kanske skulle vara lättare att fota uppstoppade blommor?

Veckans fågel

Belysningsarmatur

Regn

Dödens arkitektur

Stenmonument för de döda. I Tokyo..,
och i Malmö.
I Europa blev graven och själva begravningen viktig under pestens härjningar. Med ett så stort antal döda från alla samhällsgrupper inföll tvivel på om de döda verkligen skulle få plats i Paradiset. Kanske var det bäst att ösa på med en ordentlig grav, om utifall att... Ett annat vanligt knep var att betala någon kyrkans man att läsa lite extra över den döde. Hade man inte råd med det blev det massgrav utanför bebyggelsen.

Veckans fågel

Rovjakt eller obekväma sanningar

Den stora tonfisken som älskas av japaner och andra tar slut på grund av extremt överfiske. I Sverige fiskar vi glatt vidare av torsken i Östersjön, för beroende på hur man räknar finns det "tillräckligt många". Tråkigt nog är det så med fiskbestånd att de inte kan återhämta sig om antalet vuxna individer blir för litet. Valar är ju som bekant inte fiskar men det hindrar inte att de kan bli utfiskade för det. Under 1980- och 90-talet reagerade världen på dokumentärer som visade hur delfiner dödas för att få tillgång till tonfiskstim som simmar under dem. (Här slog man alltså två flugor i en smäll.) Delfinköttet tas inte om hand utan slängs tillbaka i havet. På andra ställen är det just delfinköttet man är ute efter. Det är bara så trist att prata om.

Kawaii

S 4,5 år med sina, i alla fall i Japan, blonda lockar är en populär fotomodell. I regel är det lite rart och går till så att några flickor i tonåren fnittrande kommer fram och vill fota honom och gärna sig själva tillsammans med honom.
Så var det förra året men i år upptäckte vi plötsligt mitt i en pick-nick att flera kvinnor flyttade på S för att få honom och sig själva så bra som möjligt på bild. Detta upprepades flera gånger även av medelålders män. Bland annat mitt i en föreläsning om det olämpliga i att krypa ner under en bro och skvätta vatten på förbipasserande, även om man är trollet i Bockarna Bruse.Vid det här tillfället som visas ovan upptäckte de fnittrande fotograferna att det även fanns en storebror men han tröttnade snabbare och vägrade efter en stund att posera.

Insläppt

För att stapla en jet lag på en annan åker jag till San Francisco nästa vecka. Jag ansökte om ESTA, och fick beskedet att vanligtvis ger maskinen ett positivt svar genast - men att min ansökan måste undersökas närmare. Jag tänkte att det kanske inte var så konstigt, efter det där första maj-talet jag höll i Kalmar 1996. Så långt har nu uppenbarligen deras underrättelsenät inte sträckt sig - eller också tyckte de inte att mitt tal var så farligt - för när jag laddade om sidan hade jag fått mitt inresetillstånd beviljat. Dröjsmålet kan ju förvisso ha att göra med att jag är ut- och invandrad en gång, och de ville undersöka riskerna för att jag skulle vara återfallsmigrant.

Nu har jag ju hört historier om i vilken utsträckning tjänstemännen* på myndigheterna i USA har humor, så jag är rädd att mina rutmönstrade sjalar får stanna här där toleransen för, och ignoransen om, deras betydelse är större. Jag kommer, trots mammas önskemål om det, inte heller att ha blommor i håret.

* Ja, för inte kan det väl heta "tjänstekvinna", om de inte är män? Kanske kan vi enas om den mer könsneutrala benämningen "tjänstehjon"?

Kimono i parken

På grund av kylan firade vi hana-mi i Ueno-koen istället för i bergen som vi ursprungligen planerat.
Där uppträdde dessa damer med dans under ett vänskaps- och kulturutbyte med Pakistan.

Veckans fågel

Hök, så som omnämnd i berättelsen om Kamakura.