Insläppt

För att stapla en jet lag på en annan åker jag till San Francisco nästa vecka. Jag ansökte om ESTA, och fick beskedet att vanligtvis ger maskinen ett positivt svar genast - men att min ansökan måste undersökas närmare. Jag tänkte att det kanske inte var så konstigt, efter det där första maj-talet jag höll i Kalmar 1996. Så långt har nu uppenbarligen deras underrättelsenät inte sträckt sig - eller också tyckte de inte att mitt tal var så farligt - för när jag laddade om sidan hade jag fått mitt inresetillstånd beviljat. Dröjsmålet kan ju förvisso ha att göra med att jag är ut- och invandrad en gång, och de ville undersöka riskerna för att jag skulle vara återfallsmigrant.

Nu har jag ju hört historier om i vilken utsträckning tjänstemännen* på myndigheterna i USA har humor, så jag är rädd att mina rutmönstrade sjalar får stanna här där toleransen för, och ignoransen om, deras betydelse är större. Jag kommer, trots mammas önskemål om det, inte heller att ha blommor i håret.

* Ja, för inte kan det väl heta "tjänstekvinna", om de inte är män? Kanske kan vi enas om den mer könsneutrala benämningen "tjänstehjon"?