Två nya figurer på Betraktelser från Japan

Att hålla reda på en blog är inte helt lätt. Även om den drivs i liten skala och är något sorts socialt hobbyprojekt som den här, så är det lätt att bli fascinerad av alla spännande verktyg som finns och all statistik som finns att tillgå.

En blog går att läsa på ett otal olika sätt, och att hålla reda på hur många som egentligen läser är inte alldeles elementärt. Jag har varje dag mellan 15 och 20 återkommande läsare på blogsidan, och runt 10 besökare som inte varit där(här) förut. Det finns 20 prenumerationer, men alla är inte människor. Om prenumeranterna klickar på inläggen kommer de till blogsidan och räknas förmodligen i allmänhet som återkommande besökare, men hur stor andel de utgör av de återkommande besökarna vet jag inte.

Enkelt uttryckt misstänker jag att jag känner i runda slängar två tredjedelar av mina läsare personligen. Det tycker jag är en trevlig tanke.

Med den följer dock inte så lite ansvar. Jag vill inte att någon känner sig tvingad att läsa min blog, och jag vill inte att det ska vara ett nödvändigt ont för någon, och jag förstår mycket väl att folk som känner mig inte vill skriva kommentarer om att min mamma tycker att jag är ointelligent eller att jag skriver tråkiga inlägg.

Enter Iiko-chan och Tsumaran-san. De låter dig, anonymt och snabbt som ögat, hinta mig om att något var extra bra eller roligt, eller om något var trist och ointressant.

( ^_^)-b
Iiko-chan skrattar och gör tummen upp, och är bra karma.

(-_- )ZzZ
Tsumaran-san har somnat av uttråkning.

De bor här under, och under varje inlägg. Kryssa i en, eller båda, om det passar, eller ingen alls. Är det någon mer specifik känsla du vill uttrycka kring ett inlägg så går det bra att kommentera. Det går också att göra anonymt.