Ginzapromenad med Exposure Fusion

Det här blir ett ganska tekniskt och nördigt inlägg, är jag rädd, men jag är så imponerad av den mjukvara jag upptäckt att jag måste få presentera den lite.

Bilderna som kom upp igår var så kallade HDR-bilder. HDR står för High Dynamic Range, och går ut på att man plockar russinen ur kakan från flera olika exponeringar av samma motiv, för att på det sättet kunna återskapa bästa möjliga detaljrikedom och exponering över hela bildplanet. Det som är överexponerat på en avbildning kan vara lagom på en annan, till exempel.

HDR är en teknik som är vansinnigt matematiskt komplicerad och filerna lagras i ett speciellt format, som sedan måste återtransformeras till en bild som går att använda i vanliga sammanhang. Både HDR-transformeringen och återtransformeringen är komplicerade matematiska laborationer och kan göras på många olika sätt, och i GUIt här finns bokstavligt hundra rattar för olika inställningar jag kan göra och vilken transform som ska användas, och det krävs betydligt mer kunskap än den jag har för att förstå hur det går till.

En enklare process, både att intuitivt förstå och rent beräkningsmässigt, kallas för Exposure Fusion. Det är en enstaka transform, som, vad jag förstår, helt enkelt går ut på att man undersöker en liten del av bilden i taget. Om den är nära helt vitt, det vill säga överexponerad, eller helt svart, det vill säga underexponerad, så räknas den mindre än om den ligger nära medelgrått, och på det sättet så vägs en bild ihop av delarna. Det går bokstavligt talat tiotals gånger fortare att transformera bilder på det sättet än med HDR.

Ett tydligt exempel är

Som kombineras till

Lite andra bilder, också från gårdagens promenad, och efterbehandlade på samma sätt.

I Hamamacho ligger detta, som antagligen är JRAs huvudkontor. JRA är inte ytterligare en fånig utbrytargrupp ur IRA, utan Japan Racing Association, eller det vi i Sverige kallar för V75 (eller heter det V65? Hästar som springer runt runt av oklar anledning och folk som satsar pengar på spektaklet av ännu mer obskyra anledningar). Ett hyfsat ståtligt skrytbygge, hur som helst.
En liten strandpromenad med gammeldags gatlyktor. Det ser romatiskt ut på bilden, men i verkligheten ligger det mitt i ett industriområde.
Även om det har börjat bli lite våraktigt och plommonen blommar, så är detta ändå det enda sättet de flesta träd blir gröna på, just nu.
Och så en bild på Tokyo Månorail.Fattar ni? Mån-o-rail. Asså, månen, då, och så spåret till monorailen, och, ja, asså...