Kendo

Ja, så äntligen har jag kommit loss.

Jag hörde, från en kollega, talas om en liten dojo alldeles i närheten av där jag bor, där kollegans son tränat. "De pratar ingen engelska, men verkar trivas med att träna med svenskar", sa han ungefär. Så jag gick dit i går efter jobbet, på vinst och förlust, för att presentera mig och titta på träningen. Trodde jag.

Jag kom mycket riktigt dit. Jag presenterade mig för sensei och hans medhjälpare tog hand om mig. Han trollade fram en shinai från någonstans och visade mig hur den ska hållas. Jag härmade. De andra där, likväl som medhjälparen, tog på sig rustning, och medhjälparen kom tillbaka och visade mig suburi - stora svep med svärdsattrappen. Han tittade och frågade "you train kendo before?" "Hai. Nikkyu desu", svarade jag, och förtydligade "sueden no nikkyu desu". "Ja, jag har andra kyu - fast enligt svenska mått." Det gjorde honom väldigt glad. Så jag fick göra kiri-kaeshi - en traditionell uppvärmningsövning. Och sen fick jag fortsätta med övningar. Sen kom sensei och fortsatte berätta vilka övningar jag skulle göra, och tog mig snabbt upp till avancerade paradövningar, kote nuki men, men kaeshi do - utan rustning!

De var alla väldigt exalterade över att jag hade hittat dit och tyckte definitivt att jag skulle komma igen nästa vecka. Och att jag ska ta ikkyu i februari. Och det ämnar jag göra.