Sawara

Skolan, företaget, institutet - jag vet inte - organisationen jag studerar Japanska genom anordnade en utflykt till Sawara förra veckan och jag följde med. Sawara ligger en timmes bussresa från Tokyo, och därmed är det lite överraskande två timmar med tåg från Sawara tillbaka igen.

När man en gång i tiden skulle bygga Edo, det som så småningom skulle komma att kallas Tokyo, så hade man problem med att frakta material norrifrån till den nya staden. Landet var otillgängligt, och för att kunna komma dit med båt var man tvungen att runda en rätt rejäl udde på vägen in. För att råda bot på detta så ändrade man loppet på en flod, och grävde en kanal så att floden fick sitt utlopp norr om udden istället för, som tidigare, i viken innanför. Sawara låg i punkten där man ändrade loppet.

Kanalen man grävde var bred och rejäl, så öster om Sawara kunde gå stora båtar. Väster om Sawara, däremot, var man tvungen att använda mindre båtar, och detta gjorde att allt gods på väg norrifrån till Edo lastades om i Sawara. Detta gjorde naturligtvis, i sin tur, att Sawara blev en betydelsefull mötes- och handelsplats, som frodades i ett par hundra år. Och det, i sin tur, gör naturligtvis att det finns fantastiska gamla köpmannapalats i Sawara.

Annars var det, i sanningens namn, ganska tradigt. Det var en lång dag, jag var trött, och vi blev kringfraktade mellan olika betydelsefulla platser i den lilla hålan och jag väntade mest på den avslutande grisfesten.

Därmed inte sagt att det inte fanns vackra saker att titta på i staden. Vi åkte båt på kanalen i regnet.
Vi besökte ett gammalt tempel och fick en lång föreläsning om dess historia av dess föreståndare. Det verkade vara en rolig föreläsning, för han skrattade ganska mycket.


Staden är förövrigt även känd för sina vansinniga festivaler och för att vara hemstad till mannen som tillverkade den första kartan över Japan som helhet. Den är imponerande exakt, kartan, med tanke på att den tillverkades i mitten av 1800-talet, men museet de hade byggt för att berätta om detta mjölkade historien så hårt att jag till slut ville vommera på allt vad kartor heter.

Alltihopa avslutades med en guidad tur genom ett Sakebryggeri, och i ett sådant luktar det ganska exakt likadant som det gjorde i lägenheterna som de inackorderade öländska gymnasiekompisarna jag hade delade och använde stora delar av till att jäsa mäsk.