Politik kring Japanska Sjön

I intressanta nyheter verkar det som om Sydkorea och Nordkorea plötsligt har börjat prata med varann igen och kommit fram till att Japan är den riktiga ondingen i regionen. Det låter lite som PSBs Opportunities. Och det råder ju ingen tvekan om vem som har utseendet och vem som har hjärnan.

Det som är intressant i sammanhanget är alltså att Sydkorea, som i vanliga fall måste anses ganska sansat, är så till den milda grad förbannade över Yasukuni-templet att de kan tänka sig att slå sina påsar ihop med sin nekrokratiske granne, som brukar roa sig med med att skjuta ut Taepodong-missiler i Stilla Havet.

Nordkorea, å sin sida, klagar på bristen på diplomatiska relationer med Japan, och Japan menar att, jo, men visst, lämna tillbaka de ni kidnappat först. Och det är en liten historia så bisarr som någon. Mellan 1977 och 1983 for det alltså omkring nordkoreanska båtar längs den japanska kusten och kidnappade folk på måfå, för att ta dem till Nordkorea där de omskolades i den rätta läran. Dessutom kidnappade man japanska medborgare utomlands och förde dem till Nordkorea. Det här har Nordkorea erkänt, och man har också lämnat tillbaka en och annan med början 2002. Nordkorea har erkänt att man kidnappat tretton personer, men naturligtvis misstänker man i Japan att de har varit involverade i praktiskt taget alla försvinnanden under åtminstånde den tidsperioden.

Nordkorea, igen, tycker då att de gjorde klart från början att de inte lät de personer de släppt ut åka hem för gott, utan att det var på villkor att de skulle komma tillbaka, och det har de ju ännu inte gjort!

På det hela taget är det helt enkelt en galen soppa i vilken alla kräver ursäkter av varandra och alla säger "Men vi HAR ju bett om ursäkt". Och det hade ju varit lekisfasoner om det inte hade varit för att mitt i alltihopa så riskerar Japan att oförhappandes knipa även tredjeplatsen på listan över "första länderna som blivit kärnvapenbombade i krig".