Film

Ja, asså, det här landet är märkligt. De har märkligt mode, konstiga skyltar, och underliga böjelser.

Och när jag tror att jag sett det mesta - då kommer independentfilmarna. Det här är det konstigaste hittills. Jag hoppas att det är det konstigaste som finns, för jag känner mig mycket nära någon slags härdsmälta.

Geisha i Kyoto

Huruvida detta verkligen är geisha - eller om det är maiko, det vill säga geisha under utbildning - låter jag Jess svara på, men dessa två poserar glatt inför ett gäng tyska turister. Jag passar på att ta en bild från en liten bit bort, för jag är för blyg för att be dem posera.

Här är två andra. Observera gärna att nacken är synlig och omålad - den anses vara alltför sensuell för att dölja.

Kyoto

Efter två dagar i Kyoto finns gott om intryck att smälta och bilder att redigera. Den gyllene paviljongen är legendarisk, och jag har alltid trott att den skulle kännas lika elegant som den typen av guldsprejade Taj Mahal-telefoner i plast som är så populära kring Möllan, men faktum är att den var så vacker i sin tallomgivning att jag nu inte har några som helst problem att förstå det fina med "guld och gröna skogar".

Genomgående i trädgårdar i Kyoto använder man antingen grus eller mossa som marktäckare, snarare än gräs eller klöver som brukligt i Sverige. Det ger ett trollskt och mjukt intryck som verkar skönt att gå på. Det är man dock inte välkommen att göra, och för att behålla det intrycket så måste det till arméer av parkvakter som sopar mossan ren från nedfallande löv och grenar.

Ingen serie bilder från Kyoto är komplett utan en eller ett par vitmålade kvinnor i vackra kimono. Här med tillhörande rickshaw.