Akryl

Busted by Miniskirt Police

Jag tänkte lägga en bakgrund till den här storyn genom att berätta lite om hur den här kulturen förhåller sig till sex och sexualitet, och hur det skiljer sig från förhållningssättet i min kultursfär, men när jag insåg att jag höll på att skriva en C-uppsats och egentligen bara skrapade på ytan på ämnet så gav jag upp. Låt oss bara konstatera att synen på sexualitet skiljer sig delvis subtilt och delvis radikalt mellan Japan och norra Europa.

Ett relativt vanligt problem på de överfulla tågen är att män passar på att tafsa på flickor och kvinnor i trängseln. Det försöker man lösa med speciella vagnar för kvinnor under rusningstid, och modiga kvinnor skriker "snuskgubbe!" för full hals när de känner händer mot sig.

Sen är vissa modigare och handlingskraftigare än andra. Hachisuka Yukiko-san är sångerska i gruppen Minisuka Police - och det är alltså en japansk skrivning av Miniskirt Police. När hon kände att någon stod och undersökte hennes stjärt så grabbade hon sonika tag om handleden och slet vederbörande av tåget och vidare till stationsvakterna och lämnade in honom. Go Miniskirt Police!

Demonstrationer

Den första maj var det, som sagt, inga demonstrationer eller tåg eller folkvandringar, men den tredje maj när vi var ute på kvällen så sprang vi in i ett tåg som frontades av en bil med en välkänd symbol.
Det är notoriskt svårt att fotografera demonstrationståg, speciellt från andra sidan gatan. Det var många i tåget, men poliserna var fler, och tog sig runt i veritabla mobila vakttorn.
Vad som däremot är lättare är att fotografera är stillastående motmanifestationer. Den här är av den mer agitatoriska och högljudda typen. Eftersom jag inte kan tillräckligt med japanska så vet jag inte vad de säger, och kan inte läsa vad de skriver, men jag kan gissa, från deras utseende, ungefär vad de tycker.

Polisen i Trelleborg och den i Rosengård

För en vecka sedan blev en psykiskt sjuk man ihjälskjuten av polisen i Trelleborg under ett omhändertagande. I diskussionen efteråt har naturligtvis alla inblandade och alla andra också funderat på vad som kunde gjorts annorlunda och i vanlig ordning så blir delar av förslagen alldeles hårresande. Men det är en speciell del av förslagen som det här inlägget handlar om.

I går kom det fram att poliser i tjänst i Rosengård sitter och pratar om människorna omkring och säger "Nu är ni komna till fel kommun, blattajävlar", "Den lilla jävla apejävulen. Jag ska göra han steril om jag får tag i honom" och "Han ska ha så duktigt med stryk att han inte kan stå på benen". Att polisen i Sverige i allmänhet och i Skåne i synnerhet har stora problem med individer som inte bara uttrycker sig på det här sättet, utan, och det är naturligtvis värre, har en värdegrund och en människosyn som möjliggör den typen av uttalanden.

Men det stora problemet här är faktiskt inte den fruktansvärda rasismen som kommer fram i uttalandena. Det är samma nakna hat som många poliser också känner mot unga politiskt aktiva kvinnor, som de kallar "kommunistfittor".

Det stora problemet är hur poliserna ser på rättsutövande. Det som kommer fram i skymundan av den ögonstickande rasismen är att det finns poliser som anser sig ha rätt att döma till, och verkställa, kroppsbestraffning på plats. Det är något som många som blivit godtyckligt misshandlade av poliser länge misstänkt, men det har aldrig tidigare uttalats så tydligt från polisens håll.

Och det är därför som vi inte kan gå förslag som kommer i samband med den tragiska dödsskjutningen till mötes.

Det rör sig till exempel om förslaget om att ge polisen tillgång till elpistol. När Polisen får tillgång till nya så kallade "non-lethal weapons" - "icke dödliga vapen" - så får enskilda poliser tillgång till nya tortyrredskap som de kan använda för att på fältet misshandla människor med åsikter som inte överensstämmer med deras egna, eller människor med en hudfärg som misshagar dem.

Det är faktiskt så enkelt: innan polisen kan få några ytterligare befogenheter så måste det kunna garanteras att det inte finns några enskilda poliser som vill använda sin polisroll för att utmäta godtyckliga straff på medborgarna. Det borde inte ens vara mycket begärt.

Joggingrunda

Jag gjorde mig redo för att ge mig ut och springa och slängde en extra blick på plånboken. I den ligger mitt Alien Registration Card, eller "gajin card", som vissa säger, och det måste jag egentligen ha med mig överallt hela tiden. Men jag hade ingen lust att släpa på det under min joggingtur, och tänkte "vad kan hända", och sprang utan.

Min tanke var att springa ner till Naka-Meguro för att kolla var City Ward Office ligger, för att lättare hitta dit imorgon bitti för att uppdatera adressen på mitt gajin card. På vägen hittar jag en till synes livlös man liggandes på trottoiren med huvudet bara några decimeter från hjulen på de förbisusande bilarna och glasögonen liggande bredvid. Eftersom bilden av självmördarens kropp, som jag såg på perrongen häromdagen, fortfarande sitter på min näthinna, så var det lite obehagligt, och jag stannade naturligtvis för att kolla hur det stod till. Jag tilltalade honom på japanska utan att få någon reaktion, men jag såg att han andades. Jag lyckades fånga någon förbipasserande och vi hjälptes åt att försöka ropa på honom, och fick nu mycket svaga reaktioner. Vi upptäckte dock att han luktade påtagligt av alkohol. Killen jag stoppat bad mig vänta medan han sprang bort till polisstationen i närheten. "Jahopp", tänkte jag, och på mitt gajinkort hemma i lägenheten.

Under tiden jag väntade började mannen göra ansatser att kräkas, och eftersom han låg på rygg och jag tyckte att det verkade onödigt att låta honom drunkna i sina spyor när jag stod och tittade på så lade jag honom i framstupa sidoläge. Då piggnade han till. Tillfrågad, på japanska, hävdade han att han mådde bra och han försökte säga att jag kunde gå därifrån, för han vilade sig bara lite. Oturligt nog för honom så förstod jag ju inte det. Han förstod, å sin sida, däremot, att jag tyckte att det var dumt att ligga med huvudet halvvägs ut i gatan och tyckte att han åtminstone kunde flytta sig till andra sidan trottoiren. Med mycket möda lyckades han resa sig och, med min flinka hjälp, ramla in mot trottoiren, istället för, som det först, mycket bokstavligt, lutade åt, ut i vägen för att trots allt bli överkörd. Jag drog helt enkelt in honom och lutade honom mot husväggen. Strax därefter kom killen springande tillbaka och strax därpå kom en polis också. Polisen tog vittnesmål från killen och kollade hans id, och vände sig därefter mot mig. "Nu är det klippt", tänkte jag. Konstapeln synade mig uppifrån och ner, innan han vänligt sa "Jogging?". Jag svarade jakande, varpå han gjorde klart för mig att det kunde jag fortsätta med i lugn och ro.

Och det gjorde jag tacksamt. Nästa gång tar jag med mig mitt gajin card.