Mind your manners!

Shinagawa är ett stort företagscentrum. Här finns Sonys huvudkontor och mängder av andra företag har lika stora arbetsplatser i stora skrapor som flockas kring Shinagawa-stationen som sedan ett par år också är en Shinkansen-station och servar snabbtåg på väg från Tokyo-stationen mot Osaka. Att Shinagawa blev en shinkansen-station bidrog naturligtvis till att ännu fler företag skaffade kontor där.

Stationen är däremot relativt gammal, och inte riktigt dimensionerad för den trafik den nu har. Shinagawa-stationen genomströmmas dagligen av 1,6 miljoner resenärer, och den har endast två utgångar. Den är dessutom det enda stället i närheten där man kan ta sig över spåren.

När pendeltågen på morgonen spyr ur sig alla sina pendlare - tågen kommer bokstavligen in fulla till Shinagawa och lämnar nästan tomma - som genast går mot den av de två utgångarna som leder till just deras arbetsplats uppstår alltså ett problem. De som vill komma in i stationen, för att passera spåren eller ta tåget, möts av en strid, aldrig sinande ström av människor som väller ut ur stationen, och många kommer helt enkelt inte in eller lyckas inte ta sig motströms genom stationen i tid till sitt tåg eller arbete.

Det är naturligtvis ett problem som bör tas på allvar. Det är inte rimligt att övergång och tillträde omöjliggörs under flera timmar varje morgon. Så vad göra?

Problemet är uppenbarligen pendlarna som pendlar till stationen, och deras brist på hyfs och folkvett. Därför skickar stationen ut ett e-brev på japanska och engelska till alla företag i närheten av Shinagawa, och ber företagen vidarebefordra detta brev till alla sina anställda. Det handlar alltså om i storleksordningen en miljon människor. Vi får oss en välbehövlig uppläxning om folkvett och ett skarpt påpekande om att vänstertrafik gäller även på stationen, kombinerat med snyfthistorier om boende i området som inte hunnit med sina tåg och ett hopp om omedelbar bättring.

Det är kanske inte så konstigt att man inte kommit längre i jämställdhetsfrågan när man inte ens ser ett strukturellt problem i en byggnadsstruktur.

Industrisafari

Det var inte riktigt meningen att jag skulle gå på lång promenad idag, men jag gick lite vilse och hamnade, om uttrycket tillåts, i hamnen. Jag smög omkring och tog bilder på ställen där det inte var helt tydligt utmärkt att man inte fick gå, och kom inte på förrän efteråt att det i den miljön skulle kunna finnas vältatuerade individer som skulle kunna ta illa upp.

Regnbågsbrons fäste är en märklig konstruktion och går i loop för att ta så lite plats som möjligt. Här syns en av bropelarna genom loopen.

Vidare gick jag på en archology och jag väntade mig nästan att uttyda Tyrell Corporation i loggan synlig endast genom röken från luftkonditionernarna, men det var något annat.


Under bron. Lampornas alla olika färger gjorde att kamerans automatiska vitbalans kämpade hårt och förgäves med de underliga tonerna i duggregnet.

Det märkliga ljusskenet gjorde dock det gamla spöklika hamnkontoret desto mer spöklikt.

Och där uppe någonstans sitter Skinners rum fastspänt. Fast på en annan bro i en annan stad.

Runt hörnet lyckades jag hoppa på monorailen till Shinbashi. Inte en tatuering i sikte.