Vad är sanningen om Liza Marklund?

Jag följer med numera ganska loj fascination debatten om Gömda och Liza Marklund å ena sidan och Mia - Sanningen om Gömda och Monica Antonsson å den andra.

Gömda handlar om en kvinna som kallas Mia och är hennes historia om hur hon blev misshandlad och förföljd av en man som hon haft ett förhållande med, han kallas i boken "mannen med de svarta ögonen", och om hur hon tillsammans med sin nye man, "Anders från Norrland", tvingades fly först från staden de bodde i, och så småningom även från Sverige. Den har marknadsförts med undertiteln "en sann historia".

Mia - Sanningen om gömda är ett granskande reportage om Gömda som blottlägger flera fel i historien som berättas. Nyckelelement i berättelsen utelämnas, annat är överdrivet till oigenkännlighet, och ytterligare annat verkar mer eller mindre påhittat.

Liza Marklund har hela tiden varit tydlig med att de inblandades bakgrunder har förändrats för att säkra dem anonymitet, men i övrigt menat att Gömda är just "en sann historia". Tills nu. Nu säger hon att om undertiteln "en sann historia" har fått folk att tro att det var en sann historia så var det absolut inte avsiktligt och det är hon i så fall ledsen för. Mer eller mindre.

Vem, om någon, som har ljugit i vilket sammanhang och av vilken anledning kan naturligtvis vara en intressant fråga för den som är inblandad i affären, men knappast för någon utomstående. Det framkommer dock i debatten ett par mycket intressanta poänger som jag tycker har belysts för lite.

Liza Marklund menar att boken är skriven som en del av ett politiskt projekt, i syfte att belysa det fruktansvärda våld mot kvinnor som förekommer mitt ibland oss och som det allt för sällan pratas om. Hon menar att hon inte kunde driva denna fråga på ett tillfredställande sätt som tidningsjournalist, och istället valde att skriva böcker.

Jag förstår henne, och jag håller med henne. Det våld som kvinnor utsätts för av män som de har nära relationer med är fruktansvärt och avskyvärt. Det är ett statistiskt faktum att den farligaste platsen en kvinna kan befinna sig på är i hennes hem som hon delar med en man. Det är ett demokratiproblem som borde få folk att gå ur huse för att demonstrera på gatorna tills det finns en lösning, men istället tigs det ihjäl.

Just därför är det desto viktigare att vara oklanderlig i sitt skrivande! När nu Liza Marklund blir ifrågasatt på det här sättet så är det inte bara hennes och Mias historia som blir ifrågasatt, utan i förlängningen hela problemet. De som försöker förringa mäns våld mot kvinnor genom att hävda att det är skrönor och påhitt har fått vatten på sin kvarn och ett lysande exempel.

Men det är ännu mer unket. Det visar sig att "mannen med de svarta ögonen" har fått behålla sin etnicitet som arab, medan Mias nya man, som är chilenare, har fått byta och för Liza Marklunds penna blivit "Anders från Norrland". Dessutom visar det sig att Liza Marklund har en litterär agent som är dömd för just att ha misshandlat en kvinna han har haft en relation med, och att hon vet om det, och menar att han sonat sitt brott.

Vad är det som gör att den onde får fortsätta vara utlänning, medan den gode blir förvandlad till norrlänning? Vad är det som gör att Liza Marklund kan förlåta sin svenske agents misshandel, men inte menar att den utländske förövaren i hennes bok förtjänar förlåtelse?

Vad är det som driver Liza Marklund? Vilket är hennes politiska projekt - egentligen?