Gothklubb

En vän till en vän var vänlig nog att bjuda in mig på förfest och ta med mig på gothklubb. Nu har jag ju min roliga garderob kvar i Sverige, och har nog tänkt att min Japanska så småningom ska innehålla både en och två rundor till Harajuku, men det har inte blivit av ännu och jag var rätt tråkigt klädd. Detsamma kan inte sägas om lokalbefolkningen.

Jag har varit på en och annan gothklubb i mina dagar, i Stockholm och Malmö, i Köln och London och Leverkusen och Berlin och Hamburg. Jag har aldrig sett någonting som överhuvudtaget kan börja jämföras med Dark Castle i Shinjuku.
Nu har det ju sina alldeles egna problem att ta bilder på gothklubbar. När man kliver in på dylik klubb är det inte alltid lätt att veta vad som är en svartmålad vägg och vad som helt enkelt bara är totalt jävla mörker.
Jag skulle kunna börja försöka beskriva de halvmeterlånga ögonfransarna, krinolinerna, sammetskostymerna, snörliven, bandagen, puderperukerna, maskerna och klänningarna människorna där inne hade det på sig, men om jag börjar är det inte säkert att jag kan sluta, och jag vill inte trötta läsaren på det sättet.
Det kändes helt enkelt, på ganska många sätt, som att vara inuti Nightmare Before Christmas. Fast mer.