onsdag, juli 21, 2010
Repatriering
Min vistelse i Japan lider mot sitt slut. Det skulle kunna vara en tid av blandade känslor, av lust att hinna allt det jag inte hunnit, men sanningen är att det är mycket enklare. Jag längtar hem och de kan inte gå fort nog. Jag vill hem.
Det är komplicerat, det här, att flytta mellan kontinenter, och jag känner ute riktigt att jag får det stöd jag hade behövt och hade förvänta mig av företaget, och mycket av min sista tid kommer att gå åt till att sköta saker som jag tycker att jag kunde ha fått hjälp med, som folk här skulle kunnat stötta mig så mycket mer i.
Jag har varit på möte med de som skulle hjälpa mig nu på morgonen, men det enda jag egentligen fått är en lista med saker som jag ska göra. Det är väl bara att sätta igång. Nedräkningen har börjat.
Det är komplicerat, det här, att flytta mellan kontinenter, och jag känner ute riktigt att jag får det stöd jag hade behövt och hade förvänta mig av företaget, och mycket av min sista tid kommer att gå åt till att sköta saker som jag tycker att jag kunde ha fått hjälp med, som folk här skulle kunnat stötta mig så mycket mer i.
Jag har varit på möte med de som skulle hjälpa mig nu på morgonen, men det enda jag egentligen fått är en lista med saker som jag ska göra. Det är väl bara att sätta igång. Nedräkningen har börjat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen hem, käre vännen!
SvaraRaderaMen det är faktiskt viktigt att du också kommer ihåg att njuta en del av din sista tid i det fjärran landet - du kommer att sakna det när du kommer hem! Livet är inte enkelt - i detta fall är det dubbelt :-D
Eller så packar du bara väskan och flyttar... ;-)
SvaraRaderaSka bli underbart att få hem dig, även om jag kommer att sakna en mecenat i Tokyo. :) Kram och lycka till!
SvaraRaderaVäl talat Björn!
SvaraRaderaVi ska värma servetterna. Tack för att du återvänder.
SvaraRadera_när_ kommer du hem? hör av dig då, vi bor ju nästan grannar nu..
SvaraRadera/c